djerft att man icke gena vill ut med det.
Emot positiva siffror måste allt prat, alla
deklamationer förstummas, och tvungen der-
till, erkänner och medgifver man åter, att på
ofärgade och förgade bomullsväfnader tullen
är så hög, att den ingalunda medför några
vådor för tillverkarne af dessa och äfven af
de rutiga och randiga tygerna, som utgöra
huvudtillverkningen i Mark: härad. Men de
stora fabrikanterna i detta härad, ehuru de
väl veta att rutiga och randiga tyger omöjli-
gen kunna med denna tull införas, frukta dock
att gröfre kattuner och tryckta dukar, i fall
dessa finge införas, skulle kunna i afsättnin-
gen konkurrera med deras rutiga och randiga
tyger och dukar, och derföre, icke nöjde med
den ytterligt höga tullen af 32 och 36 sk.,
som rihed tilläggen går ända till 40 och 44
sk. pr skålpund, ropa d: på förbud. Detta
är egentliga meningen. Men ett. dylikt yr-
kande, eller att en vara skall förbjudas, icke
för det att hon irom riket produceras, utan
för det att hon befaras möjligen kunna kon-
kurrera med en helt annan tillverkning, den
man sjelf åstadkommer, är väl att drifva mo-
popolitanspråken till största möjliga tänkbara
öjd.
De i Rikets Ständers tariff-förslag bestämda
tullafgifterna ä sidenväfnader lemna sidenfa-
brikanterna lika litet någon befogad anledning
till klagan öfver bristande skydd.. Tvärtom
gäller i afseende på sidenvaror detsamma som
i det föregående är ådagalagdt rörande bom-
ullsväfnader, eller att de stadgade tullsatserna,
äfven betraktade såsom skyddstullar, snarare
äro för höga än för liga, frawförallt då i
betraktande tages, att snart sagdt ingen vara
är så lätt smugglad och så mycket frestar till
gmugsling som sidenväfnader. Erfarenheten
har visat, att i Tyskland och Schweiz, på så
nära håll blottställda för fransyska och italien-
ska konkurrenser, sidenfabrikationen blomstrar
utan ringaste behof af så kalladt skydd,
klarligen ådagalagdt deraf, att båda länderna
exportera stora qvantiteter sidenvaror; och
svärligen lärer kuuna anföras något enda gil-
tigt skäl, hvarföre svenska sidenfabrikanterna
med tullfr:itt råämn2 icke skulle vara i stind
att tillverka till i det närmaste lika prise
som de tyska och schweiziska.
Af de i det ofvan åberopade Frankfuriska
arbetet noggrannt utförda priserna på franska
och schweiziska sidenvaror inhemtas, att me-
delpriset på gros de naples, satin och tafter
(de tre hufvudsakligaste artiklarne för för-
brukningen likasom tillverkningen i Sverge),
utfördt i svenskt mynt och vigt, utgör icke
fullt aderton (18) rdr 32 sk. banko. Ven af
Rikets Ständer -på släta sidenväfnader be-
stämda tullsatsen 4 rdr bko pr , med till-
lägg af de additionella afgifterna, visar såle-
de; genast ett skydd för denna tillverkning
af tjugufem procent. Men i sjelfva verket är
det dock långt högre. Det högst betydliga
belopp, hvartill värdet af rudimaterien ingå: i
silkesfabrikanternas pris, utgör nemligen för
dessa varor ett alldeles eget förhållande, hvar-
igenom de väsentligt skilja sig från ylle-.
bomulls- och linneväfnader, och hvilket på
intet vis får lemnas ur sigte; ty nå otså kal-
ladt skydd för råa silket kan naturligtvis fa-
brikanten icke få räkna sig till godo. I Frant-
rike antages öfverhufvud rudimateriens värde
ingå i sidenfabrikanternas pris med cirka tvc
tredjedelar. Uti den öfversigt af franska siden-
industriens utveckling och närvarande tillstånd,
som lemnades vid Londonska expositionen
utaf den af regeringen utsedde kommissa-
rien vid denna exposition Arles Dufour (if-
ven utsedd till en sådan befattning vid iu-
stundande års exposition i Paris) upptages
nemligen totalvärdet af årliga fransyska siden-
tillverkningen till 3753 millioner francs och
råämnets till 230 millioner. Afdrages nu ifrån
det ofvan beräknade medelpriset å gros de
naples, satin och tafter 18 rdr 32 sk., silkets
värde med t. ex. il rdr bko, så står ändock
till det återstående egentliga fabrikationsvär-
det 7 rdr 32 sk., tullsatsen 4 rdr bko jemte
tilläggsafgifterna i ett förhållande såsom nära
2:3, d. v. s. verkliga skyddstullsprocenten
utgör omkring 664 procent af fabrikations-
värdet. Ännu vida större blir denna skydds-
tu!lsprocent, om till grund för beräkningen
skulle läggas förhållandet emellan råsilkets
pris och fabrikationsvärdet uti de engelska
sidenvarorna. Englands sidenfabrikanter sys-
selsätta nu omkring 100,000 stolar, och utom
den ofantliga förbrukningen inom landet ex-
porteras vanligen sidenvaror för ett belopp
af mer än en million st. Men engelska
sidenfabrikanterna, likasom Englands tillver-
kare i alla vägar, hvilka alltid med högsta
möjliga omtanka söka att förskaffa sig råäm-
nen för bästa pris, använda många sorter ki-
nesiska, bengaliska, persiska och levantiska
silken, hvilka i London ej stå i högre pris
än 10, Il, i2 och 13 sk. riksgälds pr sv. E.
Så mycket om de släta sidenväfnaderna.
Uti Junghans ofvan citerade verk är en nog-
grann beräkning utförd öfver medelpriset å
alla slags sidenvaror, tyll, flor, gaz samt släta
och fasonerade väfnader, som ifrån Frankrike
och Schweiz till Tyskland införas. Denna
kalkyl ger såsom resultat ett medelvärde at
c:a 22 rdr 25 sk. bko pr 4. Vore den för
släta sidenväfnader nu bestämda tullafgiften
4 rdr bko stadgad för alla sidenvaror, så skulle,
på ofvan anförda grunder, denna tullsiffra med
tilläggen ändå gifva ett skydd af emellan 50
och 60 94, hvilket visserligen måste anses
alltför högt.
Men när så höga tullar blifvit stadgade å
bomullsväfnader och siden (tullen på kläde
1 rdr 24 sk, med additionella afgifterna fullt
1 rdr 36 sk. och deröfver pr , är också
ganska dryg), samt tullsatsen för färdiggjorda
kläder blifvit bestämd till tullafgiften å sjelfva
tyget i plaggen med tillägg af 30 94, hvar-
till ytterligare komma de höga additionella
afgifterna, så kan man knappast fatta möjlig-
heten af den fåkunnighet som Stockholms
handtverksförening ådagalagt, då den omfattat
skräddaremästarnes obefogade missnöje säsom
em AA Il AMh has ramasnsvnemenA LL 2 14