Men Preussen har — det bör man väl lägga
märke till — i sin sista not af den 15 Nov.
dock lemnat en bakdörr öppen. Det harön-
skat att denna nya öfverenskommelse, som
försäkrar Österrike om förbundets skydd utan
de förra vilkoren, skall sanktioneras genom en
tilläggsartikel till Aprilfördraget. Österrike
ville icke veta af någon sådan tilläggsartikel,
emedan den endast skulle framkalla länga
förhandlingar vid förbundsdagen och mellan
hofven, som endast skulle komma Ryssland
till godo. Nu har Preussen sagt till Öster-
rike: Då vi nu äro ense behöfva vi endast
konstatera denna enighet i en tillägsartikel
till det förra fördraget! Man vet ännu icke
om Österrike har gått in härpå. Om det ick
går in härpå, så är det en fråga, huruvida ej
Preussen i sista ögonblicket gör ett vilkor af
denna önskan och deraf tager sig en kärkom-
men anledning att draga sig tillbaka.
Man anser visserligen detta för ganska san-
nolikt. Men händelserna vid Sebastopol torde
dock härutinnan utöfva något inflytande ...-.
Slutligen får man ej förgäta, att då Preus-
sen afsände sin sista fredliga not af den 15
Nov., här ännu ej var bekant, att Omer Pa-
scha var oförhindrad att sätta sig i rörelse
mot Pruth. Man får se, huruvida Preussens
förtroende till Österrike härigenom blir i
någon mån rubbadt.
Nästa vecka öppnas kamrarne. Första kam-
maren skall uppträda i all feodal glans och
den andra under loppet af nästa session ge-
nom en ny vallag så mycket som möjligt
förändras till en förenad landtdag, lik den af
1847. Reaktionen hoppas ännu alltjemt att
verldshiändelserna skola utfalla till dess för-
mån och tillåta den att utföra sina planer.
Den har till och med försökt ett angrepp mot
Preussens dyrbaraste palladium, folkundervis-
ningen! Mera derom en annan gång.
Men i detta hänseende skall väl Sebasto-
pols fall och Rysslands förödmjukan ie låta
en annan period inträda. Ty Ryssland är
reaktienens enda hopp och stöd. E.