ifrån Mälaren till Eufrat, från Cadix till 10-
bolsk alla själar och hjertan endast voro upp-
tagne af den väldiga kamp, som en liten
hjelteskara med gladt mod ocr segerrikt ut-
kämpade mot den barbariska öfvermakten, ha
herrar ministrar och ambas:adörer i Wien,
Frankfurt och Berlin endast sysselsatt sig med
teoretiskt subtila frågor om offensiv och de-
fensiv, röstpluralitet uti förbundsdagsplenum
eller tvåtredjedelar af rösterna, fyra eller två
garantier, tyska eller österrikiska intressen
O. 8. V.
HaRedan länge har Europa ropat sitt quousque
tandem, utan att de politiska tusenkonstnärerna
deraf låtit i ringaste mån oroa sig. Kanske
finna de historien icke mindre tråkig än äska-
darne, måhända kunna de liksom de grekiska
augurerna icke se på hvarandra utan att le,
och veta mycket väl, att allt detta talande
och skrifvande blott har till syftemål att fylla
den sista lilla parentesen mellan Tysklands
neutralitetsagoni och dess tvungna deltagande
i striden.
Österrike har alltså ännu en gång på di-
plomatisk väg vunnit en stor seger i Tysk-
land, det har genomdrifvit alla sina väsent-
liga fordringar. Preussen erfor, att om Öster-
rike, såsom det hotat, särskildt hade vändt
sig till förbundsdagen, hade det kunnat på-
räkna en majoritet för sig. Preussen fruk-
tade för att isolera sig; det fruktade för att
bli allena och att såsom ett slags avantgard
— ty såsom sådant måste det genom sitt
hårdnackade fasthållande af en absolut neu-
tralitet betraktas af vestmakterna — ensamt
nödgas uppbära vesterns hotande slag. Då
betänkte det sig i sista stunden och gaf efter,
såsom det förut så många gånger gjort, men
beklagligtvis nu som alltid så sent, att dess
värdighet derigenom blifvit betydligt nedsatt.
Icke heller är någon nu synnerhgen tack-
sam mot Preussen, då det omsider, efter
många och långa betänkligheter och svårig-
heter tagit ett första steg till en bättre politik.
Dess ex-mpel borde tjena till en varnirg för
alla andra, att hvad -som måste ske, det kan
aldrig verkställas nog raskt och energiskt.
Innan jag i största korihet söker utveckla
för er hvad som nu försiggår, måste jag med
några ord erinra om Österrikes ställning til
vestmakterna. Denna har som bekant på sista
tiden blifvit ganska svår. I officiella kretsar
i Paris kallade man Österrikes politik för une
politique åä double face, som man ej längre
skulle tåla. Dert:ll kom den preussiska offi-
ciösa pressens ansträngningar. som med all
makt velat göra dettroligt, att Österrike skulle
vilja gå in på hr von der Pfordtens och kon-
sorters (i sjelfva verket ganska ryssvänliga)
bemedlingsförslag. Slutligen måste det fram-
kalla de största betänkligheter att Om-r Pascha
stod overksam vid Donau och i alt ngn lät
Dannenbergska kåren marschera til; 5 om för
att förstärka uodsättningsarmåen oc: . v:rera
den blodiga bataljen vid Inkerman.
Denna Omer Paschas förderfliga ove:ksam-
het kan endast förklaras genom de svärighe-
ter som Österr:ke gjorde mot hans framryc-
kande, så att det för en opartisk blick verk-
ligen kunde se ut som vore Österrike fak-
tiskt Rysslands bundsförvandt. Den djerfva
tonen i noterna och Lloyds krigiska språk
kunde icke i vestern förtaga intrycket af dessa
fakta. Detta intryck afspeglade sig ätven i
de lifliga föreställningar som Österrike er-
hö!l från vestmakterna. Ansatt från detta hål!
och i fara att förlora de i hela Tyskland förut
framkallade sympatierna, bemannade sig Öster-
rike, tillbakavisade de ryssvänliga bemedlings-
försöken mera energiskt än någonsin och ut-
färdade den b-fallningen till grefve Coronin
att icke lägga några hinder i vägen för Omer
Paschas framryckande.
X Preussen, som på detta sätt icke hade an-
nat öfrigt än att öppet stödja sig på Ryss-
land eller låta taga sig i släptåg af sterrike,
bestämde sig för det sednare. För att icke
trötta edra läsare med diplomatiska detaljer
är det tillräckligt att i två ord sammanfatta
de preussiska koncessionerna. Det utlofvade
det af Ösgerrike fordrade förbundsskyddet,
ehuru Österrike icke medgaf att inskränka sig
till defensiven eller att hålla sig till de
fyra garantierna såsom ett maximum. Öster-
rike iklädde sig ingen förpligtelse, utan lof-
vade blott, att om Ryssland antager de
fyra garantierna, vill det göra ett försök att
åstadkomma fred. Men att förpligta till —
hvad Preussen hade föreslagit — att om Ryss-
land antager de fyra punkterna, inga vidare
fordringar få ställas på Ryssland, derpå har
Österrike allsicke velat gå in.
Med andra ord, Preussen (som räknade på
att Ryssland, om också endast på skrymteri
skulle förklara sig villigt att gå in på de fyra
punkterna) sade till Österrike: Antager Ryss-
land, så har Tyskland intet vidare intresse i
frågan och träder tillbaka på defensiven; för-
bind dig att icke fordra mer af Ryssland och
att alldrig mer utan Preussens och Tysklands
medgifvande gripa till offensiven. Detta var
meningen och betydelsen af de preussiska för-
slagen af d. 30 Oktober.
Österrike märkte mycket väl, att om också
den preussiska regeringen menade ärligt med
dessa förslag och verkligen låtit förblinda sig
ända derhän att tro på Rysslands fredskärlek,
så skulle dock det ryska partiet i Preussen,
som på hvarjehanda vägar utöfvar ett mäktigt
inflytande, endast söka att genom skenbara
fredsunderhandlingar, på hvilka Ryssland en-
dast skenbart skulle gå in, förlama Österrike
och fasthålla det vid en tvetydig neutralitet.
.Då nu Österrike på samma gång som sagdt
hårdt ansattes af vestern, så betedde det sig
mycket slugt i sina noter af den 9 November.
Det antog Preussens anbud om förbundsskydd
och afslog de vilkor, med hvilka detta anbud
var beledsagadt. Det nöjde sig med några
obestämda försäkringar om fredsförsök och att
om möjligt undvika konflikten med Ryssland,
i fall Byssland antager de fyra garantierna
0. 8. V.
Preussen svarade härpå i en not af den 15
Nov., att det förlitar sig på dessa försäkrin-
gar och att det å sin sida försäkrar Österrike
om förbundsskyddet. Preussen låtsade som
skulle det anse dessa Österrikes löften såsom
bindande förpligtelser, och de ministeriella kor-
a harntttada tran famn nn IA n44 (Actor.
bar