mm ee a
fande undan folket till höger och venster,
hann hon snart fram till stället.
Slottsgården upplystes af en hel mängd
bloss, hållna af ett stort antal bland grefvens
tjenare, som stodo omkring i en halfcirkel,
Der låg nu Terkas man på marken, bun-
den med rep, och den hvmande karbasen föll
med förfärlig snabbhet på honom. På några
stegs afstånd stod den gråhårige grefven med
sina tvenne omyndiga söner, och alla tre tyck-
tes betrakta uppträdet blott såsom en vanlig
exekution. Om ett skri eller jemmerläte af
vildtjufven (ty Jånos hade blifvit gripen på
bar gerning) förmådde den för tillfället an-
skaffade profossen att ovilkorligt hålla upp
ett ögonblick, så erinrades han genast om
fullgörandet af sin skyldighet, förmedelst ett
hårdt käpprapp på hans egen skuldra, som
tilldelades honom af herr grefvens egen nå-
diga hand, oeh den ögonblickliga, instinkt-
messiga hämdkänslan för den honom sjelf
tillfogade förolämpningen gjorde då att han
med tredubbel styrka vedergällde den på sitt
offer.
Terka såg på med vidöppna ögon; intet
enda rop undföll hennes läppar. Stormen
hade lösgjort hennes yppiga svarta hår, tillika
med bindeln från hennes bleka tinningar, lik-
som för det hon skulle se bättre. Mekaniskt
makade hon sig närmare sin man, och när han
nu fick se henne, utstötte han ett nytt skri
af raseri, men denna gången liknade det knap-
past ett menskligt läte.
Bort härifrån! ropade han på i ngerska,
hvad skall väl en engel här ibland djeflar ?
Den unga qvinnan svarade icke ett ord;
men hon öppnade omedvetet sina armar; bar-
net föll ned på stengården och hon sjelf sjönk
afdånad vid dess sida. .
Under djupaste tystnad, liksom hade det
Varit, en likprocession, förde grannarne far,
st a N
j å
im SN