Hikets härnäst sammanträdande Stander of-1
verlemna nytt förslag i ämnet, af hufvud-
sakligen enahanda syftning med det af Rikets
Ständer nu framställda,
Detta sednare förklarande torde än.u mer
vittna mot hr justitieministern, än den ovan-
liga tolkn pg a: nu gällande lag, som h. ex.
lagt till sra d för sitt tillstyrkande af vägrad
konal. sanstion å det gjorda förlaget; ty om
det veskligen är br justitieministerns tavk-.
att den nuva ande lagen bör upphäfvas och eit
förslag i enahanda syftning, som det nu fram-
ställda utgå från regeringen, så hemställa vi
om säd nt ej bordt ske ju förr desto heldr.,
och huruvida icke den tid af åtta månader,
som förflutit sedan Rikets Stände:s skrifvels
i detta ämne af den 29 sistl. Mars till Kgl.
M:t afläts, må anses hafva vart tillräcklig
för författandet inom justitiedepartemertet a!
en dylik kontrapreposition, eller om dertili
skäligen kunnat erfordras längre tid än at
sammanskrifva de skrufvade ruotiverna för ett
afslag å det af folkets ombud i detia hänse-
ende enhälligt förordade förslaget.
Den andra vigtiga lagförändring, hvaråt K.
M:t vägrat sitt samtycke, är den om en mera
utsträckt arfsrätt åt oäkta barn, så at, med
undantag för det barn, som är afladt i hor-
dom, eller i svågers ap eller skyldskapsled.
hvari äktenskap ej må ega rum, annat oäkt.
bara skulle vara berättigadt, der moder dör
utan att efter sig lemna äkta barn eller bröst-
arfvingar, eller hafva genom testamente i
laga ordning om sin qvarlåtenskap annorle
des förordnat, att deraf njuta den del, son:
hon på sådant sätt bortgifva kunnat, hvilken
del skulle så anses, som vore den ge or:
laga kraft vunnet testamente barnet gifven
Detta lagförslag, som var både af lagutskotte:
tillstyrkt och af preste-, borgare- och bonde-
stånden antaget, samt jemväl af högsta don:
stolen tillstyrkt, har blifvit afslaget af det skäl,
dels att den rättighet en oäkta född person till följd
af detsamma skulle ega att söka åstadkomma b
visning om sin börd, således om ett förhålland:,
hvilket, ådagalagdt eller icke, kommö att sätta e:.
fläck på den qvinnas minne, hvilken han förmenad:
sig hatva att tacka för lifvet, icke synes stå vö!
tillsammans med hvad genom Kgl. brefvet den 17
Okt. 1778 blifvit förordnadt i ändamäl att betryggu
ohäfdad qvinna emot den skymf afslöjandet af hen-
nes felsteg skulle medföra, dels att ett så beskaffadt
astadgande otvifvelaktigt skulle gifva anledning til:
mänga i familjelifvets ömtäligaste förhållanden djupt
ingripande tvister, samt dels att i allt fall i försla-
get saknas bestämmelser, hvilka synas erforderliga
oför ordnandet af flera rya rättsförhållanden, som
deraf kunna framkallas. Vid öfvervägande häraf,
och då dessutom genom antagandet af ifrågavarand:
förslag, hvilket ej äsyftar införandet af någon för
ändring i testamertsrätten, oäkta barn icke skulle
kunna erhålla större rätt till modrens efteriemnad
egendom, än hon redan nu, derest hon sä för god:
firner, eger att barnet tillägga, har K. M:t funnit
sig till sanyma förslag ej böra lemna sitt bifall.
Om man upplöser dessa motskäl, kan man
icke undgå finna desamma af den mest under-
ordnade beskaffenhet för motiverandet af afslagc
till en lagförändring, som åsyftar att åtminstone
till någon del undanrödja den grymma, mot både
den romerska och äldre skandinaviska lagstift-
alingen stridande orättvisa att ett utom äkten-
skapet födt barn icke skulle ega något slags
lagligt anspråk på sina föräldrars efterlemnade
-egendom och sålunda anses snart sagdt helt
och hållet förskjutet ur samhället, i anseende
till en förseelse, hvartill det icke haft någon
skuld. Att denna orättvisa under nuvarande
sambällsförhållanden icke kan helt och hållet
wtplånas, må erkännas, emedan sådant troli-
gen skulle föda af sig en mängd tvister, t.
öx. i afseende på faderskap, och tillika pi
ett bolänkligt sätt störa den äktenskapliga fa-
miljens frid. Här har likväl icke varit frågs
om något annat än det oäkta barnets rätt ati
efter moder, som icke eger äkta bira och
bröstarfvingar, tillträda egendom, deröfver ho:
kunnat genom testamente förordna, men son:
icke blifvit på sådant sätt af henne distone
rad. Men icke ens detta tuppfjät af rätt
visa har man velat medgifva. Juristerna in-
om konseljen invända deremot, i likhet med
grefve Erik Sparre på riddarhuset, att denn;
rättighet möjligen skulle kunna framkalla be-
hofvet af en bevisning, som torde, efter mo-
derns död, ,afslöja hennes felsteg och sätt:
pen fläck på hennes minne,. Men utom det
att en sådan bevisning i afseende på moder-
skapet väl ytterst sällan behöfde komma :
fråga, äfven om endast s. k. barnbusbarn upp-
stode såsom pretendenter, så fråga vi om de!
finnes någon kristlighet, ja ens någon mensk
lighet i en sådan grundsats, att en brottslig
och lösaktig qvinnas minne, skulle vara he-
ligare än hennes oskyldiga barns i naturen
grundade rätt? Icke heller kunna vi inse at
några i familjlifvets ömtåliga förhållanden in-
gripande tvister skulle blifva en följd af det
här föreslagna stadgandet. Men äfven om sa
skulle inträffa, så lära väl sedligheten och
familjelifvet icke vara ömtåligare i Sverge än
i andra civiliserade länder, der arfsrät för s.
k. naturliga barn eller (bvilket till sina följ-
der är detsamma) deras rätt till andel i för-
äldrars qvarlåtenskap är och i långliga tider
varit ojemförligt vidsträcktare än den, som
här blifvit föreslagen — länder, bland hvilka
vi exempelvis vilja nämna i första rummet
brödrariket Norge och för öfrigt Danmal,
Preussen, Österrike, Frankrike och i allmänhet
de stater, der romersk rätt följes. I enahanda
ehuru mera liberal syftning har äfven vår lag-
beredning tillstyrkt oäkta barn arfsrätt efte:
moder och hennes skyldemän. Slutligen er-
inrar det kongl. svaret att, genom antagandet
af förslaget, oäkta barn icke skulle erhålla
större rätt till modrens efterlemnade egendom
än hon redan nu, derest hon så för godt fin-
ner, eger att barnet tillägga. Detta är utan
tvifvel sannt och visar häru i det hela obe-
a sket R————— KV
fande undan folket till höger och venster, )
hann hon snart fram till stället.
war TT oo Iuusgna Af an hal mängd I