till chefen för de härvarande trupperna. Föl-
jande dag begaf han sig åter öfver till Nar-
gö, hvarifrån han åter upptogs af samma ång:
fregatt, som bragt honom hit. Äfven från
Kronstadt ha ångfartyg blifvit utsända, af hvil-
ka den 18 dennes 9 voro i sigt :, hvilka krys-
sade mot vester.
UTRIKES
Södra posterna ha i dag bragt 2
blad af den 24 dennes. E Sragt oss danske
Vi meddela efter dem följande telegrafde-
pesch från Paris den 22 dennes: I dag vid
middagstiden ljödo kanonsalfvor från invalid-
hotellet i anledning af den glänsande segrei
den 5. General ,,ourme har stupat.
DANMARRER.
Fedrel: ndets,, i en telegrafdepesch om-
nämnda, artikel, rörande det gängse ryktet om
en min! sterkris, visar, att det skulle vara frå-
8an OrA riksrådets betänkande om skattebe-
villni agsrätt (således icke riksdagens adress)
hva som konungen blifvit oense med ministe-
re... Konungens åsigt delas af Tillisch, och
det har derföre varit tal om, att samtliga mi-
mistrarne skulle afgå och han bilda en ny
mainister, men han har afslagit detta. Seder-
mera bar geheimerådet Scheel kommit i fråga.
Fädrelandet synes icke ha något emot at
denne blefve holsteinsk minister i stället för
Reventlow-Criminil, men finner det deremot
ytterst betänkligt om han skulle bli minister-
president och sjelf bilda en minister. Dag-
bladet antyder, att det skulle vara fråga om
att Bluhme, Sponneck och Tillisch skulle
qvarstanna i den Scheelska ministeren.
Rörande detta ämne skrifves från Köpen-
hamn den 23 dennes till Ö. P.:
Hufvudsumman af hvad som berättas är att er
ministerkris, ehuru af något eget slag, verkligen skull
stå för dörren. Huru vu härmed rätteligen från bör-
jan förhäller sig, är temligen oklart; man säger ati
konungen under sin resa i hertigdömena skulle bakor
alla dessa officiella demonstrationer, alla dessa äre-
portar, transparanger, fesimältider, hvitklädda flickor,
blomsterkransar, poesier etc. etc. hafva skymtat nö-
got, som han icke tyckt om och som icke kunnat til:-
fredsställa honom, trots all den möda vederbörande
gjort sig att frambålla allt i det mest skinande ljus.
Medan sålunda Berlingske förmedelst alnslänga be-
rättelser, fulla af lutter förtjusning, från de olika
platser konungen besökt på sin resa, sökt g:fva denna
färgen af ett verkligt triumftåg och medan vissa
tjensteandar äfven i korrespondenser till utländska
blad varit mäna om att låta samma glada färg sö
bjert som möjligt framträdd — skulle verkliga för-
hällandet dock vara det, att konungen under sin be-
mälda eriksgata icke saknat tillfälle till en hop led-
samma och störande betraktelser. Satrapen i Holstein
grefve Reventlow-Criminil skulle sälunda vara på visst
sätt fallen i onäd och konungen hafva frän honom
vändt sina blickar till den bekante landtdrosten i
Pinneberg, gebeimerädet von Scheel. Ni torde af
gammalt hafva nägon id om denne hr Scheel, denne
slaga politiker, som frän utbrottet af den schleswig-
holsteinska revolutionen 1848 smög sig undan ur kam-
raternas läger och begaf sig hit till Köpenhamn , för
att upprätthälla sina apparanser, och som sedan dess
hela tiden fiskat i alla slags vatten och säkerligen
alltid haft i perspektiv att vid passande tillfälle lyfte
sig sjelf upp på fienders eller vänners skuldror, lika
godt. Denne herre, heter det, skulle nu så till vida
ha spelet vunnet. I den sista brydsamma timman,
då en ny riksdag inom få veckor skall sammanträda,
förmodligen mer än någon annan deciderad emot den
nuvarande ministeren, och dä konungen sjelf börjat
känna sig generad, väl nägot af ställningen i allmän-
het, men än mera af vissa personligheter inom kabi-
nettet, till hvilka bans förtroende begynt att vackla,
framställer sig nu hr Scheel — han har i förrgårs
hit anländt — säsom den räddningsbjudande Deus
ex machina. Han skall alltså hafva ätagit sig det i
sanning kinkiga värfvet att bilda den ifrågavarande
nya ministeren, i hvilken af de gamle sägas skola
ingå Bluhme, Tillisceh och den naturligtvis till allt be-
redde och tjenstvillige grefve Sponneck. Detta nya
kabinett skulle börja sin bana med en storartad hand-
ling, en koncession! Man skulle vilja gå så längt,
som att ät det nyskapade riksrådet inrymma en hårs-
män af beskattningsrätt, det vill säga inom ramen af
ett så till sägandes oktrojeradt normalbudget (ni
erinrar er att hbemälda riksräd sjelf redan petitionerat
om en dylik liten utvidgning af dess knappa myn-
dighet). Med denna i näder gjorda koncession —
hvilken väl får betraktas säsom det högsta, hvartill
man ännu vill sträcka sig! — skulle man söka be-
svärja stormen, lugna sinnena och afväpna riksdagen,
samt sedan se tiden an och förlita sig på Cmesars
lycka.
7 Alt detta är nu på sätt oeh vis icke illa uppgjordt.
Betraktadt som ett ytterligare försök att vinna tid,
synes det onekligen ha nägon chance för sig. Jag
säger emellertid med afsigt synes, emedan jag förme-
nar att denna chance i alla fall är och blir temligen
osäker. Jag tror hvarken att herr Scheels namn är
egnadt att tillfredställa den stora folkopinionen eller
den ifrägavarande skugg-eftergiften tillräcklig att
samla för koncessions-ministeren en majoritet. Det
skall, så längt som sakerna nu engäng blifvit drifna,
mera, sannerligen mycket mera dertill. oo
Konungen ärnar hålla en stor jagt i närhe-
ten af Fredriksborgs slott, hvilken skall var:
från den 26 Nov. till den 29 December.
Den bekante Harro Harring har kommit til!
Köpenhamn, denna gång såsom nordameri-
kansk medborgare och agent för ett ångbåts-
bolag, som vill underhandla med danska re-
geringen om reguliär ångbåtsfart mellan Dan-
mark och Panama.
FRANKRIZE.
Bomarsunds kanoner äro nu uppställda i
artillerimuseum vid S:t Thomas dAquin plat-
sen.
På stadshuset i Paris försåldes den 17 den-
nes åter en del af den slottet Neuilly fordom
tillhörande parken.
En Pariserkorrespondent till Köln. Zeit.,
berättar under den 18 dennes:
I dag ankommo hit och togo in på hotel Meurice
några och tjugo vid Alma särade engelska officerare.
Nägra bland dem visade sig på gatan i uniform, och
folket igenkände genast rödrockarne. Pläster, ban-
dager och armbindlar och det martialiska utseendet
förrädde dem äfven hastigt hvarthelst de kommo, och
snart framkallades en ytterst hjertlig demonstration,
i hvilken gaminer, blusmän, qvinaor och barn del-
togo. Dessa officerare bekräfta, att det incerligaste
kamratskap fortfarande räder mellan de båda srme-
erna. Med den största beundran tala de om zusverna,
hvilka som stengetter klättrade upp för klipporna vid