ROT AV Ave ve ee AVVTVETÅ
— Bristande utrymme nödgadeoss förliden
onsdag att endast med några ord omnämna för-
handlingarne vid krigsvetenskapsakademiens
högtidsdag den 13 innevarande månad. Vi
komplettera nu detta med ett utdrag ur den
utförliga redogörelse S. T. härom inne-
höll.
Sekreteraren, öfversten m. m. Hazelius, uppläste
äårsberättelsen, af hvars början vi låna följande utdrag:
Om någonsin denna akademi, för att fira minner
af sin stiftelse, samlats under dagar, manande till
uppmärksamhet och värd om värt yrke, till erinran
om dess ädla bestämmelse, så är det under dessa,
då tre af Europas stormakter, så väl i österns af-
lägsna länder, som nära våra egna kuster, äro in-
vecklade i en vidtutseende kamp, då den fjerde stär
med draget svärd vid sin grannes gräns, och inga be-
mödanden sparas att rycka den femte med i den ge-
mensamma striden. Endast vär verldsdels trenne yt-
tersta halföar, den italienska, den spanska och den
skandinaviska, stå ännu utom stridens område, föl-
jande den med deltagande blickar, Skandinavien hvi-
lande på sin sköld.
För medborgaren i allmänhet är ett stort krig en-
dast en politisk sak och han medför vid detsammas
betraktande endast sitt deltagande för någondera si-
dan, sin nyfikenhet om utgången till seger eller ne-
derlag. Hvad som händer är för honom nog, säsom
källa till behag eller misshag. Krigsmannen deremot,
den tänkande, icke fremmande för de naturliga käns-
lor, hvilka häfva hans bröst lika lifligt som hans bor-
gerliga broders, båda tillhörande samma älskade fä-
dernehus, följer derjemte med ett särskildt deltagande
ett krigs skiften, ty de utgöra hans yrke, icke inskränk
inom dess fredliga öfningar, inom tankeus bildande
betraktelser, utan i verklighetens allvarliga hardling.
Han söker i kriget icke blott hvad som timat, utan
huru. Han vill se huru krigskonstens ständiga san-
ningar, hvilande på förnuftets och menniskohjertats
naturlagar, blifva tillämpade under vexlande omstän-
digheter, huru nya läror uppstå ur nya krafter, nya
reglor ur nya förhållanden.
Denna tanke, om krigsmannens riktade blick åt sitt
yrkes framsteg och ära, sluter sig värdigt till minnet
af den dag, då, för 58 år sedan, ett antal män, hvaraf
äpnu endast en ) bär sin ära bland de lefvandes an-
tal, samlades att stifta detta samfund, -under dagar
då, likt dessa, Europa stod i vapen, vid den förste
Napoleons börjande bana, under dänetaf hans första
segrar, och ristade på sin sköld, hyllande sinnelagets
och förståndets parade egenskaper, främst krigsarens
förnämsta egenskap: mannamodet, men bredvid det
samma hans andrt: det odlade mannavettet.
Sekreteraren tillkännagaf sedan, att akademien un-
der året icke emottagit svar å någon af sina utställda
prisfrågor, samt att de för nästa år utställda skulle
genom allmänna tidningarne tillkännagifras. Sedan
redogjorde han för det vigtigaste, som under året in-
och utrikes tilldragit sig inom krigsvetenskapeus om-
råde under hufvudrubrikerna: Organisation, Krigskonst,
Artilleri, Befästningskonst och Topografi.
Bland svenska organisationer omnämndes den nya
kären: Westernorrlands beväringsbataljon, som un-
der n:o 29 inträdt i de gamla regementenas led, det
nya arbetskompaniet ä Kungsholmen, persedelförrå
dets ökande till undvikande af dubbla beväringsmö-
ten, trossfordons anskaffande, all sjukvärdsmateriels
ökande. Bland norska organisationer redogjordes för
grunderna till dess nya beväringslag. För Frankrike
omnämdes Vincennerjägarnes ökande till 20 bataljoner,
på 10 kompanier af 120 man, en sqvadrons tillökniog
ä dess 53 rytteriregementen, artilleriets nya organi-
sation, kejserliga gardets återupprättande. För Eng-
land krigsminsterens nya inrättniog, armeens och mi-
lisens ökande. Från Ryssland hördes endast om nya
utskrifuingar; af de lifegne utskrifvas i soniliga land
skap 1 af 5, i andra 1 af 7, 10 eller 15, hvirföre
soldatmåttet hade blifvit nedsatt till 5!V, sv. fot. Fin-
ska indelningsverkets nya upprättande omnämdes. För
Preussen omtalades den nya trosskåren samt kadett-
kärens ökande till ett antal af 1440. Frän Österrike
nämndes, säsom bevis ä den duglighet, som uttje-
nade militärer ansägos ega, att, till uppnuntran för
dugliga personer att inträda i krigstjenst och der för-
hälla sig väl, blifvit förordnadt: att till alia lägre bi-
träden vid statens embetsverk, vid post-, telegraf-,
skogs-, bergs- och saltverken, samt vid aila sta:sfa
briker, skola hädanefter uteslutande utses underbefal
och manskap, som tjenat väl, hvarjemte det skulle
räknas till synnerlig förtjenst för enskilda bolag,
kassor och försäkringsanstalter, om de fästa afseende
på militärer; för framtiden har kejsaren befallt, atti
dylika föreningars stadgar skall inflyta äliggandet att
vid ofvannämnda befattningars tillsättande företrädes-
vis utse militärpersoner. Antalet af dylika befawtnin-
gar, hvilka endast tillsättas af staten, uppgafs till
25,300, med löner från 160 till 900 rdr sv. banko.
Åtgärden anmäörktes vara af den största vigt i ett
land som Österrike, der krigstjensten är grundad på
beväringssystem. Österrikiska artilleriets nya orga-
nisation å 144 batterier af 8 kanoner hvardera. Tyska
förbundets stridsmakt var ökad med !s.
Under krigskonst redogjordes för svenska armeens
förseende med slagläsgevär, 5000 infanterigevärs upp-
reffling till skarpskyttegevär, ätskilliga gevärs ändring
till Maynardska antändningssättet för 60 skott, pris
belöningar för skarpskyttar, manskaps inöfning till
användande säsom sjukvärdstrupp, de ä Gottland för-
lagde truppernas öfniovg, utom i andra militäriska fore
mål, äfven i fältförskansviogars byggande, förslag till
sjuke och särade hästars värd m. m. Frän Norge
omnämndes sammandragningen, för första gängen,
innevarande sommar, af alla infanteriets underoffice
rare och korporaler på Gardemoen, 4 mil norr om
Christiania. — Frän utlandet nämndes i allmänhet,
att de taktiska diskussioneroa tystnat, men stt det så
mycket mera flitigt arbetades i verkstäderra, Tänd-
nåls-geväret fortfo. alt i Preussen uppbärss, i England
och Frankrike deremot Miniegeväret, af bvilket Ryss-
land förlidet år gjort i Littich oerhörda beställningar
för alla sina skarpskyttar, hvarföre det också visat
gig, att vestmakternas trupper, öfverallt der de med
ryssarne sammanträffat å Finisnds eller Krims kuster,
Bade mötts af Miniegevärets eid. Men under senare
året hade detta fått i Belgien en farlig medtätlare i
veskrefs. G i
schweiziska jägaregeväret bisarels. Kaglaad nade!
nödgat: frängå sitt gamla system alt taga gevär en-