gra på förhand lagda hinder utgifva skrifter, och att
förseelser mot presslagen skola afdömas af en jury,
men att regeringen vill komma i åtnjutande af rät- I
tigheten ait gemensamt med lagstiftande makten I
skyndsamt göra ändringar i 1810 års förordning, hvil-j
ken i sitt närvarande skick icke kan förändras utan;
två på hvarannan följande riksdagars s.mtycke.,
Derefter förekommer en redogörelse för an-
svarigheten och juryns sammansättning, utan
annat misstag än att det för utgifvande afen
tidning i Sverge endast fordras en föregående
anmälan hos de lokala auktoriteterna, samt
den besynnerliga uppgiften, att jurymännen
icke hafva att yttra sig öfver den åtalade
artikelns brottslighet, utan endast öfver til-
lämpningen af det af den allmänna åklagaren
åberopade lagrum.
Derefter fortfar den franska tidningen på
följande sätt:
Det är dessa olägenheter som svenska regeringen
framför allt önskar at skyndsamt afbjelpa. I häa-
delse nästa riksdag skulle antaga det ofvannämnda
Jagförslaget, vill regeringen med lagstiftande maktens
samverkan gifva ät juryn samma organisation som i
Frankrike och England, och inrätta en verklig an-
svarighet för tidningsutgifvare och författare af andra
tryckta skrifter.
Då svenska regeringen, såsom det blifvit ådaga-
lagdt, inskränker sig till att afvärja pressens miss-
bruk, utan att kringskära dess lagbundna och för ci-
vilisationens närvarande utvecklingsgrad nytiiga och
nödvändiga frihet, förtjenar hon belt visst alla tän-
kande menniskors bifall.,
Det kan ju kallas en lysande uppr-ttelse
åt svenska regeringens upplysta och välvilliga
afsigter! Vi lyckönska henne till densamma,
och oss till den upplysning om hennes vidare
afsigter i denna froga, hvilken vi vunnit ge-
nom en utändsk tidning. Det är utan tvi-
vel ganska väl beräknadt, att den svenska
mentorn, som påtagligen inspirerat den fran-
ska tidningen de nya åsigterna, förgätit att
närmare belysa det sätt hvarpå regeringen vill
hafva tryckfrihetens grundsats bibehållen i
grundlagen; att denna grundsats kommer att
betyda lika mycket och lika litet som den i 16
g Regeringsformen uttryckta grundsatsen af
religionsfrihet; stt densamma efter regeringens
förslag inskränker sig till en definition på
t yckfribet, utan att det ens säges att denna
skall verkligen ega rum; att regeri. gen, ge-
nom tryckfrihetsförordningens degraderande
till allmän lag, kan med tre stånds under en
reaktionär riks ag lätt nog åstadkomna sam-
tycke utfärda en tryckfrihetsförfattning, som
förbjuder allt : ekantgörande af protokoller och
offentliga handlingar, förbjuder all diskussion
af politiska ämnen, förbjuder offentliggörande
af der fria vetenskapliga forskningens resul-
tater, ja till och med af in- och utrikes nyhe-
ter, om det gäller; samt slutligen att denna
lag kan mellan riksdagarne af regeringsmak-
ten, med biträde af endast tre ledamöter i
dess högsta domstol, som hon dertill
sjelf förordnar, erhålla förklaringar, hvil-
ka sedermera kunna endast med de båda
privilegierade ståndens städse tjensivilliga bi-
fall förvandlas till lagar. En sådan presslag
är väl tänkbar äfven inom den i grundlagen
bibehållna grundsatsen af tryckfrihet, såsom
Sverges nuvarande regering tänkt sig den-
samma. Att den tryckfrihet, som är palladiet
för svenska folkets frihet, icke bloit innebär
frånvaron af föregående censur och pressför-
geelsernas bedömande af en jury, utan äfven,
och i första rummet, tillförsäkrar en hvar att,
med iakttagande af visa allmänna föreskrif-
ter, sina tankar uttrycka och meddela i alla
ämnen, i hvad skrifart som helst, och ehvad före-
målet skulle vara, detta rike enskildt etler jräm-
mande länder, ett närvarande tidehvarf eller de
förflutna, lefvande personer eller aflidna, det har
den franska tidningens svenske vägledare vis-
ligen förtegat. Det är möjligt att man der-
igenom lyckas för en tid missleda Debats lä-
sare rörande verkliga syftningen af den kongl.
svenska tryckfrihetspropositionen, men det är
ej troligt att ens dessa blå dunster skola
länge dröja att förflyktigas. Och om äfven
medel finnas att tumma den franska pressen,
skall detta ej lika lätt lyckas med den öf-
riga utländska, särdeles den engelska, hvars
mäktigaste organ redan tagit den kongl. pro-
positionen i skärskådande på ett sätt, som vi-
sar att man begriper hvad den innebär. När
afgörandets tid nalkas, torde väl den sjelfstän-
diga pressen i Sverge ännu ha ett ord att säga i
saken; den skall då sannolikt uttala sig så
tydligt och bestämdt, att sjelfva Journal des
Debats torde kunna begripa hvarom det är
fråga.