Sissy. Vid det här laget var en hel by på
benen; och vindspel, tåg, stänger, tunnor,
ljus, lyktor och allt erforderligt sammanför-
des nu hastigt till ett ställe för att derifrån
föras till det Gamla Helvetes-schaktet.
Det föreföll henne nu som det vore flera
dagar sedan hon lemnat den förolyckade man-
nen i den graf der han blifvit lefvande inne-
sluten. Hon kunde ej uthärda att längre vara
derifrån och skyndade hastigt tillbaka, åtföljd
af ett halft dussin arbetare och deribland den
druckna karlen, som blifvit nykter vid un-
derrättelsen om olyckan och var den bästa
af dem alla. När de kommo till det gamla
Helvetes-schaktet, funno de det lika ödsligt
som hon lemnat det. Karlarne ropade och
lyssnade som hon hade gjort och undersökte
rädden af svalget och meddelade hvarandra
sina tankar om sättet hvarpå olyckan händt
samt satte sig scian ned att vänta tills de nö-
diga verktygen hunne anlända.
Hvarje rörelse af någon insekt i luften,
hvarje dallring af löfven, hvarje hviskning
bland dessa män kom Sissy att darra, ty hon
trodde att det var ett skri från bottnen af
grufvan. Men vinden blåste sorglöst deröfver.
och intet ljud uppsteg från djupet. Sedan de
suttit i gräset och väntat en stund, började
folk efter hand att samlas, och slutligen kommo
äfven de erforderliga räddningsredskapen. Un-
der tiden hade äfven Rachael återkommit och
i hennes sällskap äfven en läkare, som med-
förde vin och läkemedel. Men folkmassans
förhoppningar att mannen skulle finnas vid
lif voro mycket små. :
Som det nu fanns tillräckligt med folk när-
varande för att hindra och störa arbetet, satte
sig den nykter vordne mannen i spetsen för
de öfriga och lit bilda en stor ring rundt om-
krig det Gamla Helvetes-schaktet, och till-
satte folk att bevaka den. Utom dem som