RIKSDAGEN.
PLENA I LÖRDAGS E. M.
- Presteståndet.
Åtskilliga lagutskottets betänkanden förekommo,.
hvaribland n:o 52, som föreslär förändrade straffbe-
stämmelser för den som, utan att vara prest, utdelar
den heliga nattvarden, och för den eller de som, af
sådan -dertill icke legaliserad person, annamma den:
samma. Utskottets förslag bifölls.
Doktor Sandberg beklagade att i den tid, då efter-
gift ochett mildare förfaringssätt mot olika tänkande
medkristne hade kunnat till kyrkans sköte återföra
mången, som nu benämnes förvillad, endast lagens
härda språk mot dem blifvit fördt, att staten nu an-
ser sig tvungen vidtaga så stränga ätgärder för att
vidmakthålla statskyrkan vid en uniformitet, som för
henne tyckes vilja ersätta förlusten af det alltmer
bortdöende andeliga lifvet. De följder förslaget skall
medföra, torde ej läcge låta vänta på sig, och skaror
af till fängelserna sandrande, varmt troende fast vil-
lade kristne, sedan de bortpliktat det jordiska goda
de egde, skola uppstå som resulta. af ena lag, hvilken
ej med kärlek och öfvertygelse, utan med timliga
straff vill leda andans och tankens, med den af bäda
utgående bekännelsens, fria yttring.
Lagutskottets betänkande n:o 51, som föreslår att
skogsåverkan hädanefter skail betraktas och bestraffas
som stöld.
— Riksarkivarien Nordström talade fiera gånger mot
detta förslag, som skulle med tjufvens straff och nesa
stämpla den, hvilken gjorde sig förvunnen till den här
omtalade förseelsen, som af folkets föreställningssätt
ej så betraktas. Så längt man går tillbaka i lag-
stiftningen finnes en skillnad gjord mellan de skapel-
sens alster som, oberoende af menniskans förmedlande
omsorg eller arbete, omedelbart utgår från Skaparens
hand, på hvilka alster lagen ej lagt den stränga
eganderättsstämpeln, och hvars ej tillätna auvändande
alltid mildare varit bedömdt och bestraffadt än viola-
tion af de produkter, på hvilka ett speciellt arbete
eller omkostnad blifvit nedlagd, och hvars tillegnande
betraktas som tjufnad. Under den förra af dessa ka-
tegorier Lör skogen, som, utan att något arbete på
den blifvit användt, växer fritt och först genom ett
sedant arbete får sitt egentliga värde. Mot att nu
belägga med tjufsstraff det ej tillåtna begagnande
af annans vexande träd, höjer sig talarens känsla,
iksom ban anser det allmänna äskådningssättet ej
bar så lätt att fatta anledningen till en sädan förän-
årad lagbestärmning, hvars tillkomst visst kan förkla-
ras af det egna intressets omsorg ait med stränga
ansvarsbestämmelser omgärda eganderätten mot den
intet egande samhällsmedlemmen, som af eit kallt
klimats oafvisliga behof drifves att å annans mark
söka medel att skydda sig och de sina frän en härd
viaters kalla vindar — att ett sådant tillgrepp af skog
för husbehof, skulle skapa mången mot sin vilja till
tjuf, anser tal. otvifvelaktigt. Uti detta tillegaande
ligger cj heller den causa lucrvm faciendi, somutgör
karakteren på stöld. Neka vill tal. ej (och de s. k.
sågpatronerna hafva derpå gilvit prof) att missbruk
kan ske; men de som göra förseelsen till en spekula-
tion äro värda det strängaste straff. Af de skäl tal.
anlört, hemtade han anledning till yrkande af afsiag
4 betänkandet, med hemställan att Rikets Ständer
ville bos Kongl. Maj:t begära en författning på gifne
grunder med skärpts ansvarsbestämrmelser mot skogs-
åverkan. Haa yrkade detta, emedan han önskade
försvårande af den nu vanliga skogsåverkan, men ej
ville att denna förseelse skall draga tjufstraff, med
deraf härdytande nesa och förlust af många medbor-
gerliga rättigheter.
Doktor Sandberg iastämde.
Mot den af hr Nordström uttalade sats yttrade sig
prosten Welanier, lektor Sondir, biskop Arnerstedt
och prosten Lindberg, hvilka ej kunde gilla de afho-
nor anförde skäl, kvilka kunde hafva sin tillämplig-
bet i en tid, då egeudomen ej var så fördelad som
nu, då skogen kunde anses tom en res nullius. I
många trakter hade skogen hlitvit ea odlingsomsorg,
och behöfde således ett större skydd, än som nu af
Jagen gifves. Som religionslärare mäste äfven pre-
sten ailtid lära att en dylik förseelse vore ett brott
mot det sjunde budet, bvarpä tron hos åhöraren ej
kunde blifva så tillitsfull, dä den borgerliga lagen,
som väl bör vara ett uttryck af scdlighetsbogreppet,
lärer annorlunda. Dessa talare yrkade birall.
Vid votering afslogs betänkundet och bifölls hr
Nordströms förslag med 14 röster mot 10.
Flera afgåfvo reservationer, bland hvilka doktor A.
Nordström.
Lagutckottets betänkanden n:is 52, 53, 54 och 55,
samt lag- och ekonomiutskottens n:030, sem behand-
lar skiftesstadgan, biföllos utan diskussion.
it
PLENA I GÅR BE M.
Ridderskapet och Aden.
Bevillaingsutskottets betänkande n:o 31, rörande
ökning af tulhnedlen, saluaccisen, postmedlen,
siMlata-afgiften och brönviosbränningsmedlen
föredrogs punktvis.
Tullmedlen äro af utskottet föreslagne alt beräknas
t:11 5 200.000 rdr.