STOCKHOLM, den 14 Nov.
Sedan kreditivfrågan blifvit lyckligen löstj
utan. ministerförändring, börjar man, besyn-
nerligt nog, allt mer och mer omtala, att en
sådan skulle vara i fråga i den mån nemli-
gr som det gäller att gifva verkställighet åt
ikets Ständers beslut i en mängd vigtiga
ärenden, hvilka stå i strid med den nuva-
rande rådgifvarepersonalens framlagda förslag
och uttryckta åsigter. Man lärer således anse
nära nog omöjligt, att en minister skall kunna
anförtros verkställigheten af åtgärder, dem
han, i sin dubbla egenskap af konungens
rådgifvare och representant, helt öppet för-
klarat sig ogilla. Man påstår till och med att
kronan sjelf börjar anse sig mindre belåten
med sådana tjenare, som gång efter annan
kompromettera henne, och man går så långt
i dessa påståenden, att missnöjet temligen
oförbehållsamt uttalat sig öfver det sätt, eller
kanske egentligare sagdt, den form, i hvil-
ken kreditivfrågan blifvit inför Rikets Stän-
der framställd och hvilket för vederbörande
föranledt så många obehag, att ej säga för-
ödmjukelser. Man torde fördenskull inse,
att det i längden ej bär sig att bibehålla mi-
nistrar, som icke ens besitta erforderlig skick-
lighet för att befria kronan från den hårda
nödvändigheten att blottställa sig sjelf, för att
reparera de felsteg, som af hennes rådgifvare
blifva begångna; och om man än ringa ak-
tar de önskningar och än mindre de fordrin-
gar, som i detta hänseende blifvit framställda
inom representationen, lärer man dock finna
det alltför besvärligt, att låta allenastyrandet
sträcka sig till en sådan omfattning, som sak-
nade man helt och hållet biträden för landets
regering i den riktning statsklokheten bjuder
att antaga, åtminstone hvad angår den
inre politiken. Nekas kan ej heller att,
äfven med den ofullkomliga representation vi
ega, ganska många maktpåliggande beslut vid
innevarande riksdag blifvit fattade, till hvil-
kas bringande till verkställighet erfordras för-
mågor af helt annan art än deras som för när-
varande, åtminstone inom en och annan de-
talj af styrelsen, äro tillgängliga, och att för-
denskull något annat val icke finnes, än att
antingen fördröja eller helt och hållet lemna
åsido de åtgärder, som äro nödiga för att
ordna dessa angelägenheter, eller ock att välja
andra kronans tjenare, som förstå att -deråt
gifva em ändamålsenlig tillämpning. Detta
sakernas tvång torde fördenskull ändå slut-
ligen leda till. den koncession, för hvilken
kronan hitintills varit så rädd och hvaremot
hennes organer så hånfullt opponerat sig.
Af dessa anledningar anse vi således icke
otroligt, hvad det allmänna : ryktet förmäler,
eller att till en början chefen för finansde-
partementet, hr friherre Palmstjerna, snart nog
torde komma att förflyttas från sin taburett
till presidentsplatsen i kommerskollegium, hvil-
ken när som helst kan blifva ledig genom
den redan pensionsmessige presidenten hr
frib. Skogmans afskedstagande; äfvensom att
en af de konsultativa statsråden, hr Gripen-
stedt beredes en reträtt såsom landshöfding
efter den äfven redan pensionsmessige höfdin-
gen i Örebro län, hr Bergensköld; hvarförutan
det tages för alldeles afgjordt, att hr doktor
Reuterdahl med glädje omfattar tillfället att
emottaga den kräkla som med säkerhet erbjudes
honom af Lunds stifts tackskyldiga presterskap.
Detta vore åtminstone något till en början.
Kommer sedan deruppå an hvilka personer
gom i dessas ställe inkallas i rådet. Om
man dervid skulle göra utbytet emot någr:
betydande män inom junkerpartiet på rid ::
huset och de nya prelatkåporna i prestestu:
det, vore likväl föga eller intet vunnet, må-
hända tillochmed förloradt, Ty med all den
noggranna uppmärksamhet vi egnat koryfe-
erna af detta parti under den förflutna riks-
dagen, hafva vi icke lyckats att hos dem upp-
täcka några statsmannaegenskaper och fram-
förallt icke den sjelfständighet i karakteren,
den vi anse vara det förnämsta vilkoret för en
konungs rådgifvare. Tvärtom hafva vi hos de
aldra förnämsta af junkerpartiet varsnat långt
mer gervilism än hos det s. k. gamla kon-
servativa partiet; och vi förutse således, att,
derest någon af dem nu skulle inkallas i kon-
seljen under samma förevändning som fri-
herre Palmstjerna efter sista riksdagen, eller
att han ansåges kommendera majoriteten på
riddarhuset, detta val kommer att mötas af
en kanske ännu bittrare opposition än fri-
herrens; likasom vi föreställa oss, att om
någon af prelaterna ur den uppväxande nya
skolan i presteståndet skulle komma att öf-
vertaga ecklesiastikportföljen, det allmänna
föga komme att vinna på bytet. Vi nämna
detta, emedan det temligen allmänt omtalas,
att kandidater sökas på dessa håll; och vi
säga det helt uppriktigt, emedan vi hvarken
nu eller någonsin fordrat en ministerförän-
dring för personernas skull, utan för det sy-
stem och de grundsatser de representera,
hvarföre det skall qvitta oss fullkomligen lika
om de nuvarande rådgifvarne sitta qvar eller
gå sin väg, så framt nemligen deras efterträi-
dare icke lemna oss åtminstone en förhkopp-
ning om en förändrad regime, hvarmed vi för-
nämligast åsyfta en så beskaffad karakters-
fasthet hos konungens rådgifvare, att de icke
blifva hofvets underdåniga tjenare, utan be-
trakta sig såsom natiöriens och det allmänna
upplysta tänkesättets inom landet målsmän
inför konungen, hvilka icke vika för någon
oföränderlig tärlka, utan förstå och förmå
att inom rådkammaren göra detta, tänkesätt
till ett rättesnöre för regeringen, samt stå el-
I få. : dan mån da lvekag eller migslve-