Blackpool, misstänkt för delaktighet i den i
Coketowns bank den och den natten förör-
vade stölden; han beskref deri bemälde Stefan
Blackpool så omständligt som möjligt til
drägt, utseende, längd och sätt att föra sig,
och angaf hur han lemnat staden och åt hvil-
ket håll han gått då han sist blifvit sedd.
Han lät derpå trycka alltsammans med stora
svarta bokstäfver på ett väldigt imperialark
och under natten uppslå dessa plakater på
husväggarne, så att de följande morgon kunde
med ens falla hela befolkningen i ögat.
Fabriksklockorna måste denna morgon ringa
det hårdaste de kunde för att åtskilja de grup-
per af arbetare som i den gena dagningen
skockat sig omkring plakaterna och slukade
dem med giriga ögon. Ej minst giriga voro
deras ögon som ej kunde läsa. Medan dessa
menniskor lyssnade till den tjenstvilliga stäm-
ma som läste högt för dem — der var alltid
en eller annan sådan tillhands att hjelpa dem
— stirrade de på de så betydelsefulla bok-
stäfverna med en fruktan och en vördnad
som skulle förefallit nästan löjliga, om någon
syn af folkets okunnighet någonsin kunde vara
annat än hotande och olycksbådande. Många
ögon och öron voro i hela timmar derefter,
bland snurrande spinnstolar, rasslan le väfvar
och surrande hjul, sysselsatta medi innehållet
af dessa plakater; och då arbetarne längre
fram på dagen åter kommo ut på gatorna,
var det ännu ständigt lika många läsare om-
kring der som förut.
Samma afton skulle också Slackbridge, ta-
laren, uppträda inför sin församling; och
Slackbridge hade fått ett exemplar af plakatet
på tryckeriet och tagit det med sig i fickan.
O, mina vänner och medborgare, Coketowns
i stoftet trampade arbetare, 0, mina vän-
ner och bröder, medborgare, medarbetare och
medmenniskor, hvilket larm bief det icke
när Slackbridge nu uppvecklade hvad han kal-