terande i vissa delar blefve oprekiiskt. Stadgande
om 5 tunnland, isynnerhet med hr Indebetous tillägg
pä. ett ställe,, skulle kunna lemna rum för sköfling
af 1000 tunnland, utan att författningen derå vore
tillämplig. Dä. en talare upplyst, att meningen vari
att endast uttala en princip emot sköflingen, hade
det äfven varit nog att uttala denna princip helt kort,
atv der skog nedhugges, egaren vore skyldig at
draga försorg om dess äterväxt, der hemmånets: stor-
lek och-skogens bestånd sådant fordra,. Talaren yr:
kade proposition. om en underdånig skrifvelse i sädan
syftning.
Hrr Palander och Rettig yttrade sig i likhet ned
hr Indebetou.
Hrr Rydin och Wern yrkade obetingadt bifall till
utskottets. förslag.
Hr Stolpe ansäg syftet lofvärdt. Men förslaget vore
i många delar opraktiskt samt dessutom alltför myc-
ket ingripande på den enskildes fria egande rätt. Att
den enskildes skogar ställdes under jägeribetjeningens
uppsigt, kunde talaren ej gilla. Dessutom finnes icke
jägeribetjening öfver allt. Norr om Dalelfven saknas
all sädan. Talaren delade hr Bergers isigt i fråga
om Tförslagets opraktiskhet och hr Ekenmans i afse-
ende å detaljerna. Det vore nog, om ständerna be-
slöte en, underd. skrifvelse, med anhållan att K. M.
måtte till nästa riksdag låta utarbeta ett lagförslag,
äsyftande att, så vidt möjligt vore, utan ingrepp i
den enskildas rätt, skydda skogarnes bestånd. Efter
slutad diskussion afstod talaren från denna hemställan
och förenade sig med dem, som yrkat afslag å denna
punkt.
Hr Arnberg delade de talares äsigt, som ansett för-
slaget opraktiskt. Iogenting vore så demoraliserande
som en lagstiftning, hvilken ej kunde tillämpas. Den
enskilda omtankan borde mana till vård om skogarne,
isynnerbet: som hemmanets värde berodde till stor
del på skogens tillstånd. Ytterst hvilade skogsbus-
hållningen. pä en allmänt utbredd: kunskap i ämnet.
Skogens. läge bestämde äfven i någon mån dess värde ;
ty ställen funnos, der skogens borthuggande vore en
vinst: En och samma lagstiftning vore derföre ej
lika lämplig för alla orter. I samma mån som öf-
vertygelsen om skogarnes värde blir allmän, i samma
mån inträder en förbättrad skogshushällning. Tala-
ren yrkade afslag.
Hr Falhem fann sig helt och hället förekommen af
hr Berger och de talare, som yrkat afslag ä denna
punkt. Det vore bättre att genom upplysning be-
fordra. skogshushållningen, än att sädant skulle ske
genom tvängslagar.
Hr Wällenberg ansåg det vara svårt att stifta en
lag i detta ämne, som vore tillämplig för hela Sverge.
Hvad som lämpade sig för Skåne, vore deremot in-
galunda lämpligt för Norrland, der förhållandet med
Skogarne vore helt annat. Talaren yrkade derföre
afslag.
Sedan genom votering afslag, af 2:dra punkton
blifvit) antaget till kontraproposition, utföll den slut-
liga voteringen efter den förseglade sedelns öppnande
med 19 röster för bifall emot 18 nej.
Bondeståndet
var i gårdagens plenum upptaget af protokollsjuste-
ring, permissionsansökniogar och pröfning af expedi-
tionsutskotskottets förslag till skrifvelser.
PLENA I DAG F. M.
Ridderskapet och Adeln.
Lag- samt allmänna besvärs- och ekonomiutskottens
betänkande n:o 9, i anledning af väckta frågor om
förändrade föreskrifter i åfseende på skogshushällningen
i riket, föredrogs punktvis, sedan en längre diskus
sion föregätt rörande sättet för behandlingen af denna
fräga, derunder åtskilliga talare begärde att afgöran-
det af densamma skulle uppskjutas till nästa riksdag,
och Rikets Ständer anhålla hos Kongl. Maj:t om nå-
dig proposition i ämnet, eller ock en författnings ut-
färdande. Denna begäran bestreds af andra, som
ansägo den ej kunna ske, förr än Rikets Ständer till-
kännagifvit sin åsigt i frågan, och man således visste
hvarom man ville framställa anhällan hos Kongl
Mej:t. Frih. Raab afgaf förslag till underdånig skrif-
velse, innehållande de grunder, på hvilka Rikets Stän-
der ville anhälla om en förfättnings utfärdande eller
nädig proposition i ämnet.
Vid utskottens första hemställan gjordes anmärk-
ningar, rörande redaktionen, af grefse Lagerbjelke,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med borgareständets
beslut, samt i sak af Frihrr Palmstjerna och Raab,
hrr v. Kock och v. Hartmansdorff. Beslutet blef föl-
jande: i 1:a momentet utbyttes orden dem af jägeri-
betjeningen meddelade föreskrifter mot uppgjord
och fastställd skogshushållningsplan samt under jägeri-
betjeningens tillsyn; i 2:dra mom, uteslöts ordet en-
skilda, och utbyttes orden som emellan delegarne
förblifva oskiftade mot som blifvit öfverlemnade till
menigheters disposition och emellan delegarne förblifva
oskiftade,. — Frih. Raabs begäran om det tillägg:
satt Rikets Ständer skulle anhålla om en i möjliga-
ste måtto fullständig uppgift öfver kronans i behåll
varande skogar, föranledde votering, hvarigenom
denna begäran afslogs med 20 röster mot 16. Hr v
Köcks förslag om tillägg att författningårne rörande
afvittringarne måtte öfverses, afslogs. Plenum fort-
sättes i: afton.
Presteståndet.
Lag- och ekonomiutskottens betänkande n:o 29, i
anledning af väckta frågor om förändrade föreskrifter
i afseende på skogshushållningen i riket.
Prosten Almqvist förnekade ej värdet af det arbete
utskotten nedlagt, men var ej nöjd med det resultat
hvartill de kommit, dä realisation af den ide utskot-
ten tänkt sig, som skulle tillvägabringa den väntade
lyckliga påföljden, förnämligast komme att bero aj
jögeribetjeningen, hvilken i sitt närvarande skick svår-
ligen är mäktig ett sådant uppdrag. Som förslaget
nu är, skulle skogsbushållniogen komma att blifva er
vaffär, emellan skogsbetjeningen och disponenternz
eller egarne af skogar. Talaren uppläste härefter ett
förslag till und. skrifvelse i ämnet.
Doktor Nordlander uttalåde sin tvekan om fulls
lämpligheten af den i utskottets förslag omordade
trakthuggningsmetoden såsom skogsbushällningssätt,
såsom fordrande en större jägeristat, än vi ega eller
kunna aflöna af för banden egande tillgävgar, ehuru
teorien sm en abstrakt sats ej kan förnekas sitt värde.
Talaren ansåg derför bäst att hvarje ort, på sätt för
alla vore lämpligast, finge följa sitt skogshusbållnings-
System, som, om det äfven vore mindre vetenskap-
ligt, läte sig verkställa.
Doktor Gumelius hade för sin del önskat att för-
slaget varit något mera detaljeradt, liksom ett och
annat vore att önska ändring uti. Önskligt hade va-
rit att förslaget ej kommit så sent fram, att den son:
will asnbanae fmam rån mata 2 blan Arntnnan dalonmA