Juryns sammanträde bestämdes till den 135 Nov. och
kommer komplettericgsval nästa måndag att om så
påfordras försiggä.
— Inför rädhusrättens femte afdelning fortsattes i
dag ransakningen angäende det till förmån för kof-
ferdikapten Rolofsson upprättade falska testamentet.
Haridlanden Sundbergs vegäran att bli stäld på fri
fot blef i dag af domstolen bifallen, sedan såväl åk!a-
garen som mälsegarens ombud icke motsatt sig den
gjorda framställningen. I morgon skall utförligt re-
ferat meddelas.
—
Rådhusrättens utslag uti ransakningsmålet an-
gående upploppet bland fångpersonalen å
Långholmen, tisdagen den 13:de December
sistl. år.
(Forts. fr. n:o 254.)
6:0 N:o 281 fästningsfången Nicolaus August Höjer
som rätteligen heter Lundqvist; så, enär i. mälet af-
hörde vittnen berättat, förre läderhandlanden Petters-
son : att Höjer varit bland de fängar, som sönderbru-
tit dörren till den så kallade korrektionisternas för-
stuga och gallret för fönstret i kommendants-expe-
ditionsrummet, samt derifrän sedermera utkastat böc-
ker och handlingar; kapten Hofving: att han sett
Höjer i förstugan till och inne i fästningsfångarnes
matsal vid inre borggården, under det handlingar dit-
langades, samt straxt utanför dä handlingarne någon
stund derefter inne i nämnde matsal och förstuga
uppbrändes; förre vaktkneckten Magnus Theodor Lud-
vig Svensson: att Höjer, dä uppbrännandet af hand-
lingarne försiggick i matsalen och förstugan, sprungit
derifrån genom porthvalfvet ut till yttre borggärdeo,
under rop, kom gossar, skall ni få se på latt ; och
fången n:o 581 Isak Ludvig Svensson; att vittnet
tyckt sig på rösten igenkänna, att det varit Höjer,
som fallt yttrandet, att hr kaptenen Tellander skulle
korsfästas ; alltså och emedan Höjer till en början
helt och hället bestridt rigtigheten af vitnesberättel-
serna, och, då han tillhällits, att redogöra för sina
ätgöranden under ifrägavarande eftermiddag, alls icke
omtalat det af vittnet förre vaktknekten Svensson
här ofvan omförmälde yttrande, men sedermera er-
erkänt sig hafva fällt detsamma och till förklarande
af meningen dermed endast föreburit, att han deri-
genom velat underrätta de ä yttre borggården sam-
lade fångar att eld vore upptänd i matsalen och för-
stugan, för att sälunda förmä dem att släcka elden,
hvilket förebärande saknar all trovärdighet. sä myc-
ket mera som Höjers ifrågavarande uttryck deremot
uppenbarligen innefattar en uppmaning till fångarne,
att deltaga i det pågäende väldet, samt Höjer dess-
utom blifvit beträdd med tvetalan och osanna uppgif-
ter; ty anser rädhusrätten, genom hvad sälunda och
i öfrigt emot Höjer högst besvärande förekommit,
honom, som dock ej är förvunnen att hafva, på sätt
fängen n:o 582 Alex uppgifvit, af denne emot-
tagit nägre klädespersedlar, emot sitt bestridande,
vara öfvertygad att hafva i det icom fängelset före-
nämnde dag förefallne upplopp tagit högst verksam
del, och dömer HRöjer derföre, att för sin delaktighet
i samma upplopp i sex är hållas till arbete å fäst-
ning.
7.0 N:o 472, fästningsfången Theodor Hartelius
Sundberg; sä emedan han erkänt att han sagde dag
varit af starka drycker öfverlastad och sökt ifrån fän-
gelset rymma, samt på ed afhörda vittnen intygat:
förre läderbandlaren Pettersson: att Sundberg, inru-
sande tillika med en hop fångar i cellkorridorerne,
uppbrutit dörren till den cell hvaruti fången n:o 234
Engström förvarades, samt sedermera varit bland dem
som sönderbrutit dörren till korrektionisternas för-
stuga och gallret till kommendantsexpeditvionsrummet,
och att Sundberg derifrån utkastat handlingar; fån-
gen n:o 545 Hansson: att Sundberg beväpnad med
en så kallad stenmåkare rusat fram och åter i cell-
korridorerne, hvilket af Sundberg medgifvits så till
vida, att han erkänt sig hafva under croligheterne
varit ione i celibyggningen; och förre vaktknekten
Svensson: att Sundberg å yttre borggurden knutit
handen under näsan på underlöjtnanten Uggla och
dervid till honom vanvördeligen sig yttrat, hvilket
Sundberg ej eller gittat bestrida; ty och då rådstufvu-
rätten genom hvad sälunda blifvit anfördt och i öf-
rigt emot Sundberg förekommit, anser Sundberg vara
förvunnen att hafva varit delaktig, ej allenast i cel-
lers uppbrytande utan ock i upploppet, rädstufvurät-
ten dömer Sundberg att böta för fylleri, 3 rdr 16 sk.,
för det han hötat och undsagt underlöjtnant Uggla
samt gifvit honom smädeliga ord, femtio daler silf-
vermynt med 16 rdr 32 sk., och för delaktighet i
brytandet af kronones fängelse, att hjelpa fånge ut,
etthundrade daler silfvermynt med 32 rår 16 sk., el
ler, vid bristande tillgång till dessa böter, tillsam-
mans 53 rdr 16 sk., allt banko, undergå 28 dagars
fängelse vid vatten och bröd, derefter göra underlöjtnan-
ten Uggla afbön, och, ör delaktighet i upploppet, i
förbällande till den brottslighet rädstufvurätten anser
Sundberg hafva dervid ådagalågt, hållas i fyra år till
allmänt arbete ä fästning.
8:o Förre fästningsfången August Drotce, som å straff-
och arbetsfängelset haft n:o 449, så har han fritt och
otvunget erkänt, att han ifrågavarande dag under oro-
ligheternas fortgång icke allenast med en spak brutit
upp dörren till den cell, hvarest fången n:o 673 Gu-
stafsson förvarades för att bjelpa honom ut, utan äf-
ven efter det ätskillige andra fångar uti kakelugnen
och på golfvet i fästningfångarnes matsal inkastat och
tändt eld på en mängd böcker, r.rt om den sålunda
uppgjorda elden; i följd hvaraf och dä dessa Drotz
åtgärder innefatta verksammare delaktighet i det då
pågående upploppet, Drotz dömes att för brytande
Af kronones fängelse, för att hjelpa fånge ut, böta ett
bundrade daler silfvermynt med tretiotre riksdaler
sexton skillingar banko, eller i brist deraf undergå
tjugutre dagars fängelse vid vatten och bröd, samt
för sin delaktigbet i upploppet i fyra är hållas till
trbete å fästning.
9:0 Förre fästningsfången Carl Johan Johansson
Lindelöf, som å straff- och arbetsfängelset haft n:o
(02, så och då han är genom frivillig bekännelse för-
runnen, att bafva oftaberörde dag i porthvalfvet emel-
an inre och yttre borggärdarne till sig tagit en der
liggande grön klädesrock, den han sedermera gömt å
stt afträdeshus, i afsigt att medtaga densamma, dä
han efter slutadt fängelsestraff blefve frigifven, samt
eniöt Lindelöf, fastän han enständigt förnekat sig
hafva varit delaktig uti de vid ifrägavarande tillfälle
nom fängelset begångne oordningsr och våldsamhe-
er, förekommit: att han icke förblifvit å nägot af de
ställen, der han bort vara, nemligen buldansväfveriet
ler han haft sitt arbete och tryggt kunnat sig uppe-
hålla, samt logementet n:o 3, der han haft sin bo-
tad; att Lindelöf, för sitt aflägsnande från dessa
ställen icka baäft annan orsak, än att, såsom han
obestyrkt föregifvit, han lemnat väfveriet derför, att
den fånge som derstädes var ordningsman, sedan tn-
multet ä stengården redan börjat, tillkännagifvit sig
imna stänga verkstäderna och frågat om några af
lervårande fångar derförinnan ville begifva sig deri-
från, och att Lindelöf ifrån logementet blifvit utmo-
ad af okända fångar; att Lindelöf vid ofvannämnde
lofliga tillgrepps föröfvande befunnit sig på ett ställe
ler han alldeles icke baft något att skafia, nemligen
-porthvalfvet mellan bäda borggäårdarne, hvarest oord-
dingar i stör mängd timat, och hvarifrån Lindelöf,
om han allvårligen håft för afsigt att icke deltaga i
jordningarne, bordt sig afhålla; samt att Lindelöf,
som ej torde hafvå kommit i tillfälle att föröfva ifrå-
savarande olofliga tillgrepp, om icke de inom fän-
selset pägående oordningarne dervid gynnat honom,
ust begagnat sig af sämma oordningar för att plun-
Ira egendom; i följd hvaraf, och jemväl med afse-
nde å hvad rätsakningen i öfrigt gifver vid hånden
ch Lindelöf till last ligger, räådhusrätten anser Lin-
lelöf öfvertygad ått, åtminstone i ringåre mån, hafva
arit uti opploppet delaktig och detsamma genom sina
itgärder främjat; och pröfvar rädhusrätten förden
kull, det skall Lindelöf, hvilken tillförene undergätt
estraffning för första och åndra resan stöld, na för
redje resan dylik förbrytelie af sedermera ej tillrät-
akommet gods, till ett af Lindelöf godkändt vårde
f 2 rdr 32 sk. bko, straffas med 3 par spö, tre slag
f paret, å en söndag undergå uppenbar kyrkoplikt i