riktiga anmärkning, så må du heldre tiga
dermed.n
Då mr Gradgrind var så foglig, gjorde sig
mr Bounderby allt möjligt omak för att för-
härda sig på alla håll. Sådan var nu en gång
för alla hans älskvärda natur.
Kära Bounderby, begynte mr Gradgrind
till svar.
Om förlåtelse,, sade mr Bounderby, men
jag tycker inte om att kallas min kära Boun-
derby. Detta att börja med. Jag har märkt,
att när någon börjar kalla mig sin kära Boun-
derby, så tänker han alltid försöka dra mig
vid näsan. Jag vet väl, att hvad jag nu sä-
ger ej är fint och poleradt, men som du väl
vet är jag ej fin och polerad. Vill du haaf
det kramet, så vet du nog hvar du kan få
det. Du har ju de der förnäma vännerna du
vet, och de kunna uppvakta dig med så myc
ket af den varan du nånsin kan önska. Hos
mig finnes ingenting af det godset.
Bounderby, erinrade mr Gradgrind, vi
äro alla uttsatta för möjligheten att begå miss-
tag —
Åh verkligen! Jag trodde eljest icke att
du kunde begå något sådant, afbröt honom
mr Bounderby.
Det har jag måhända sjelf trott. Men vi
kunna alla begå misstag, och jag skulle vara
dig särdeles tacksam om du ville förskona
mig från dessa hänsyftningar på Harthouse.
Jag skall ej under gången af vårt samtal er-
inra om det förtroende och den uppmuntran
du skänkte honom; hör derföre du också upp
att erinra om mitt.
Jag har ju inte nämnt hans namn,, sade
Bounderby.
Godt, godtn, svarade mr Gradgrind med
ett resigneradt, ja till och med ödmjukt ut-
tryck, och satt derpå för några ögonblick
försjunken i djupt eftersinnande. Bounder-
by, yttrade han derpå äter, jag har mina
skäl att frukta att vi aldrig rätt förstått oss
å Louise.
Hvad menar du med vi?
Låt mig då säga jag,, svarade han; jag