me RS Nta
plötsligt mot lady Scadgersniece och ytt-
rade till detta beklagansvärda fruntimmer:
Nu, madame, torde ni vara af den godhe-
ten och låta oss veta af hvad anledning ni
reser som kurir kring landet, utan annat ba-
gage än en limstång; det skulle just roa mig
att höra, madame l
Sirn, hviskade mrs Sparsit, mina nerver
äro för ögonblicket allt för häftigt skakade
och min helsa alltför mycket angripen i er
tjenst, att jag kan göra mer än taga min till-
flykt till tårar.s
Hvilket hon också följaktligen gjorde.
Nå väl då, madame, sade mr Bounderby,
utan att h:r göra någon anmärkning, som
ej med fullt iakttagande af det passande kan
göras till ett fruntimmer af god familj, har
jag blott att tillägga, att det förekommer mig
som det funnes en sak till, hvari ni skulle
kunna taga er tillflykt, nemligen en hyrvagn.
Och då den vagn, som förde oss hit, ännu
häller utanför porten, tillåter ni väl att jag
ledsagar er ned till den, så att ni får åka
hem till banken, der det bästa ni kan göra
är att genast sticka era fötter i ett så varmt
bad ni kan tåla och, sedan ni lagt er, dricka
ett glas skållhet rom med smör 1.
Med dessa ord räckte mr Bounderby den
gråtande damen sin högra hand och förde
henne, ned till det nämnda åkdonet, medan
hon under vägen gaf sin sorg luft i många
klagande nysningar. Straxt derpå kom han
ensam tillbaka.
Som jag kunde se, Tom Gradgrind,, ytt-
rade ban nu, att du önskade tala med mig,
så är jag här igen. Men jag säger dig rent
ut, att jag icke är vid något angenämt lynne,
att jag alls icke tycker om den här saken,
till och med som jag nu hör att den förhål-
ler sig, och att jag af din dotter sllsicke
rönt den uppmärksamhet och undergifvenhet,
som Josiah Bounderby af Coketown har rätt
att fordra af sin hustru, Du har din mening
för dig, kan jag nog förstå; men jag har
också min för mig. Öch ämnar du att nu i
afton säga något som strider met denna upp-