är en ny förödmjukelse. Detta är doek en
affär beroende på tycke och smak, hvarom
gäller: juet capita, tot sensus.
En fullständig frarogång, bifall till regerin-
gens proposition, om ej genom acklamation
dock utan votering, synes hafva varit beräk-
nad. Atskil tändigheter tyckas gifva
det vid hand st, valet af den person
i hvars sköte förtroeniet af de höga önsknin-
garne och förklaringarne nedlades, — en per-
son, lika aktad och ärad inom sitt stånd för
renheten af sina tänkesätt som för sin oegen-
nyttiga karakter. Derefter. i det afgörande
ögonblicket, uppträdandet — ett, som det
tyckes, öfverenskommet uppträdande — af en
talare, som för sin talang, äfven sedan han,
omhuldad af Svenska tidaingen blifvit dennas
förklarade gunstling, alltid höres med nöje af
sina förra kamrater i oppositionen. Med myc-
ken patos uppmanade denne talare, efter att
skickligt hafva tagit känslorna i anspråk äf-
ven för den följande dagens förestående hög-
idlighet och dervid uttryckt allmän (och en-
skild ?) tacksamhet för festens hjelte, stindets
ledamöter att egna denna dag till en försonings-
fest och utan votering hifalla anslaget
Men fåfingt. Lika förgäfves tillade tala-
ren, att en sådan uppfattning af ståndets
ställning skulle vinna bifall (hvar?) och sätta
inseglet på denna riksdags vaekra åtgärder,;
med all si: vältalighet tycktes han ej hafva
aträttat annat än att oändligen vackert hafva
:olkat sin personliga försoning och tryckt in-
seglet på sin egen riksdagsmannabana.
Alla dessa bevekande uppmaningar voro
rörspillda. Icke blott fortsattes diskussionen
lerefter i ännu nära två timmar, utan de le-
lamöter utaf ståndet, som under riksdagen
utgjort kärnan af oppositionen, läto icke för-
nå sig att afsti ifrån votering, ehuru de visste
tt genom den splittring de höga beröringarne
;ch kommunikationerna tillvägabragt, 12 eller
:3 röster skule gå ifrån dem.
Beräkningen var såletes felslagen, men den
var det visserligen ock mer än uti detta hän-
seende. Fö första gången sedan 184U9 har
ett riksstånd inlåtit sig att diskutera rikets
örhållenden till utländska makter och rege-
vingens yttre politik, — ett fält hvarifrå de
saktägande allt hitintills så oroligt och så
iwfundsjukt sökt afstänga representationen, att
man 1823 till och med undanbad sig den
förut öfliga tacksägelseadressen för att afböja
en dylik diskussion, och ännu vid innevaran-
le riksdags början en talmansklubba slogs i
bordet flera repriser för att hindra och af-
styra försöket dertill. Prejudikatet är nu gif-
vet; saken har laga fasta, och resultatet deraf
är oberäkneligt för utvecklingen af fädernes-
landets korstitutionella frihet. De folkvalda
stånden skola säkerligen icke hädanefter låta
betaga sig denna rättighet, utan veta att bruka
den. Till hvad gagna då nu mera de hem-
liga utskotten?
Och hvad har ej regeringen fått inhemta
ataf denna diskussion? Undantagne några
ministeriella ledamöter quand-meme, som äf-
ven finnas i borgareständet, har hon ju nä-
stan ifrån alla talarne fått höra enahanda tän-
cesätt yttras i afseende på den politiska ställ-
ningen och den politik som bör följas. Un-
ler förutsättningen att kriget skulle flyttas
ull Östersjön och der utkämpas, uttrycktes af
många, som talade för bifall, lika öppet som
fL dem hvilka yrkade återremiss, ogillande
ch fördömelse ötver frambärdande i en neu-
tralitetepolitik, som exrdast kunde linda till
Rysslands skydd och till omöjliggörande af
vestmakternas ansträngningar. Skillnaden var
-ndast, att de sednare ville hafva garantier
mot en dylik neutralitetspolitik, och att de
örra på god tro icke antsågo möjligt att re-
seringen skulle kunna vilja fullfölja och upp-
vätthälla ett sådant mot landets intressen och
olkets sympatier stridande system. Korteli-
sen, just detta antinationella system, att vid-
blifva och försvara neutraliteten mot hvilka
påtryckningar som helst (d. v. s. mot vest-
makterna, ty ifrån Ryssland är ingen dylik
våtryckning att befara), hvilket förordades af
dena halfofficiella pressen här lika nitiskt som
: Danmark, fann medhåll på ingendera sidan.
Måtte för Svenska Tidningen denna lexa icke
vara alldeles förlorad!
Här är rätta stället att icke förbigå en fråga,
som längesedan är af allmänheten besvarad,
men för hvilken höga vederbörande icke tyckts
hafva gjort sig reda.
Hvilken är bufvudsakligen skulden till det
myckna obehag kronan fätt utstå, ej blott nu
sist uti kreaitivfrågan utan ock vid flera an-
Ira tillfällen under loppet af riksdagen?
Svenska Tidningen. — Ganska bittert hafva
vederbörande om detta deras skötebarn fått
sanna den gamla erfarenheten: Gud bevare
oss för våra vänner O. 8. vV.
Att Svenska Tidningen icke drifver grund-
satser, icke förfäktar en politik och ett sty-
relsesystem stridande mot höga vederböran-
des åsigter och önskningar, är en lika natur-
lig som behörig slutsats, hvars riktighet ut-
gifvarens egen lojalitet icke lärer tillåta ho-
nom att förneka.
Nå väl! När då alltifrån årets början Sv.
Tidningen lofordat visheten af neutralitets-
töcklaringen och till och med sökt inbilla all-
mänheten att denna förklaring skulle vara
vida rer till vestmakternas än Rysslands för-
mån; när vidare, allt efter som det led frampå
sommaren och hösten och det blef synligt
att den afgörande krigsteatern sannolikt kunde
blifva flyttad till Östersjön, Svenska Tidnin-