af rösten i behåll och med de mest ömkliga
ester, som häntydde på en inflammation i
fiftstrapen, blef hon så outhärdlig och fick
p Å många ryckningar i ansigtet, att mr Boun-
derby, ur stånd att styra sig, tog henne iar-
men och rystade henne.
pKan ni inte få fram det, madames, sade
Bounderby, så låt mig försöka. Detta är inte
ett ögonblick för en tin dame, om än aldrig
så förnäm, att vara alldeles ohörbar och 8-
ut som hon svräljde gråstenar. Tom Grad-
grind, mrs Sparsit, det här fruntimret, befantr
sig nyligen händelsevis på ett ställe, der hon
var i tillfälle att afhöra ett samtal i fria luf-
ten mellan din dotter och din förträffliga vän,
mr James Harthouse.n
Verkligen? sade mr Gradgrind.
Ja, verkligen dundrade Bounderby. Och
under detta samtal —.
pet är alldeles obehöfligt att upprepa dess
innehåll, Bounderby. Jag vet hvad som der-
under föreföll.
Vet du? Kanske vet du då också? sade
Bounderby, stirrande af alla krafter på sin
så lugna och foghga svärfader, hvar dia dot-
ter för ögonblicket befinner sig?
aUtan tvifvel. Hon är här.
Här?
Min kära Bounderby, låt mig för all del
be dig att hålla inne med dessa högljudda
utbrott. Louise är här. Så snart hon kunde
slita sig lös från den person du nämnt och
som jag innerligt beklagar att jag. infört i
ditt hus, skyndade Louise hit för att. söka!
beskydd. Jag hade sjelf nyss kommit hem,
då jag mottog henne här, här i detta rum.
Hon följde med bantåget hit till staden, gick
från staden hit under det förfärligaste oväder
och visade sig för mig 1 ett halft medvetslöat
tillstånd. Sedan dess har hon naturligtvis
stannat qvar här. För din egen så väl som
hennes skull besvär jag dig att vara !ugn.
Mr Bounderby. stirrade för några ögonblick
omkring i alla möjliga riktningar, utom den
hvari mrs Sparsit befann sig, vände sig derpå