APP uf ttUUDUISAU LVD AMvi51ag LH underdaänig skrit-
velse angående elementarläroverkens ordnande, hvar-
vid hrr v. Hartmansdoff och A. Ribbing talade för
äterremiss med anledning af några i förslaget begag-
nade oriktiga uttryck; hvaremot friherre R. Ceder
ström och br N. F. Tersmeden yrkade bifall. Försla-
get äterremitterades med 23 nej emot 14 ja.
Lag- samt allmänna besvärs- och ekonomiutskottets
betänkande n:o 31, afstyrkande väckt fråga om förbud
för landtmätare att innekafva förordnande till mera än
en förrättning på em gång, samt att beräkna arfvode
för skiljoliniers utstakning , bifölls.
Presteståndet
Bankoutsk:s mem. n:o 44, om återremiss af n:o 61,
angäende reorganisation af banken. Ständet vidblef
sina vid betänkandet n:o 61 fattade beslut och god-
kände de uppställda voteringspropositionerna. Hvad
Pankontskottet uti memorialet n:o 75 framställt, gil-
ades.
Serskildta utskottets memvrial n:o 22, i anledning
af Rikets Ständers olika beslut angående vilkoren för
bränvins tillverkning, Vid 40 I 7 mom. samt 61
1 och 2 mom, äntogos de gjorda inbjudningarne, till
följd hvaraf voteringspropositionerna förföllo och vo-
tering i. förstärkt bränvinsutskott undvikes.
Statsutskottets betänkande, i anledning af väckt
motion om medels anvisande för bestridande af er-
forderliga kostnader vid kontrollen af bränvinstill-
verkningen.
Prof. Carlsson ville att uti förslaget äfven skulle
ingå kostnaderna, att förskjutas från landtränterierna
för tillsyn af författningens efterlefnad, och önskade
återremiss.
Biskop Heurlin motsatte sig återremissen, såsom
förlängande riksdagen, och ansåg att ståndet utan ä-
tervemiss kunde göra detta tillägg.
Ståndet gillade utsk:s hemställan med det af prof.
Carlsson fordrade tillägget.
Särskilta utskottets memorial n:o 24, om använ-
dande af en del af den för bränvinstillverkningen in-
flytande skatt till kostnadens bestridande för kontroll
och tillsyn å efterlefnaden ä författningen, angående
vilkoren för bränvinstillverkning och försäljning m. m.
Biskop Heurlin önskade äterremiss på det att ut-
skottet skulle utarbeta en detaljerad tariff, som skulle
utgöra grunden för debitering och uppbördsersättning
ät dermed sysselsatte tjenstemän. Lektor Sonden
trodde att ständet kunde fatta ett beslut i frågan och
bestämma en viss procent. Professor Carlsson delade
samma äsigter om behof af återremiss, då ståndet ej
kunde på stående fot fatta ett sädant beslut, och
skulle på sädant sätt hvarje stind fatta ett olika be-
slut, som ändock slutligen behöfde af utskottet sam-
manjemkas. Betänkandet återremitterades.
Bevillningsutskottets betänkande n:o 30, angående
tullagstiftningen för artikeln bränvin.
Utskottet har föreslagit förbud för införsel af sprit
och föreslagit en tull af 30 sk. pr kanna af 10 gra-
der, samt för hvarje öfverstigande grad, en förhöj-
ning af 1 sk. 6 rst. pr kanna.
Doktor Sandberg ansåg införselsförbudets borttagande
vara blott en gärd ät tullkonseqvensen, men dessa
artiklar äro af natur att de ej böra höra under den
vanliga fordran af följdriktighet, som andra lofliga
näringar kunna fordra. Vi hafva i andra fall sökt
likna Norge, men der är tullen för sprit och bränvin
abnorm och betydligt högre än den här föreslagna.
Talaren föreslår att införselsförbudet för af spanmål
tillverkad sprit må bibehållas, samt att af andra pro-
dukter tillverkad sprit shulle sättas till 40 sk. å 10
grader, samt en tillökning af 1 sk. 6 rst. för hvarje
öfverstigande grad.
Prostarne Melander, Wåhlander och Lindberg talade
i samma syftning om förbudets bibehällande, då brän-
vinsnäringen ej är en sädan som bör eller skall upp-
muntras; den sednaste talaren ville hafva tullen satt
till 45 sk. för sprit af alla grader.
Komminister Beckman ville att ständet skulle stanna
vid den tullsatis utskottet föreslagit, och bland skälen
derför var att genom tullindringarnes borttagande
tullen vid förra riksdagen höjdes.
Riksarkivarien Nordström delade de af doktor Sand-
berg i dess reservation uttalade äsigter om bränvinets
betraktande som bandelsvara, och förklarade sitt lif-
liga deltagande i det moraliska intresse som i brän-
vinslagstiftningen uttalat sig; men talaren hemställde
om ett förbud för införsel skulle befrämja detta mo
raliska ändamål, då den lagstiftning, som bränvinet
blifvit underkastad denna riksdag, skall blifva för de
bränvinsproducerande grannländerna en sporre ait i
Sverge söka en afsättning för sin vara, då man vet
att hoppet om vinst är den starkaste stimuius för In-
rendrejaren. Ett sädant insmoggladt bränvin skulle
visserligen här blifva underkastadt vilkoren för brän-
vins försäljning, men ändock kunna stå till billigare
pris och dymedelst lätta konsumtionen af varan, och
derti!ll hafva de menliga följderna af försinade stats-
inkomster och moralisk depravation. Doktor Gumz-
lius och biskop Annerstedt instämde.
Lektor Sonden yttrade sig i samma syftning som
doktor Sandberg.
Beslutet blef att förbudet skulle bibebållas. Tull-
satsen bestimdes med 20 röster mot 15 till 40 sk.
Doktor Gumelius reserverade sig mot detta beslut.
Statsutskottets utlåtande n:o 340, återremiss af n:o
272, angäende medels uppläning genom fonderade
statsobligationer.
Riksarkivarien Nordström var ej nöjd med uttrycket
rinhemskta fondsystem, säsom sägande bäde för mye-
ket och för litet, då väl den föreskriften kan stadgas
att lånet kan blott få upptagas af inländsk man, hvil-
ket dock tydligare kunde uttryckas, enär o5ligations-
innehafvarens rätt att till hvem han behagar försäljs
sin egendom ej kan kränkas. Talaren ville hafva
denna sin tanke i protokollet bevarad.
Biskop Heurlin och professor Selander önskade att
de i 3:dje momentet inryckta orden att fullmäktige
ega, om långifvarne sådant önska, under en tid af
högst tio är, afstå frän uppsägningsrättens begag-
nande.
Riksarkivarien Nordström yrkade borttagande af
dessa ord, och tyckte att hela meningen kunde för-
falla. Talaren omnämnde de olika operationssätten
vid statsläns upptagande, och förklarade att de om-
tvistade orden ej innebure en koncession utan blott
ledde till konfusion. Momentet gillades med än-
dring af ordet ega som utbyttes med må kunna, samt
borttagande af de kursiverade orden.
J afseende på ränteliqviden ville professor Agardh
att kuponen skulle ställas pä ett är. Utskottet här
föreslagit halfårsbetalningar, hvilka sednare förorda-
des af professor Selander, som ville attliqviden skulle
kunna verkställas af ränterierna, dock utan ovilkorlig
föreskrift för fullmäktige att tillställa obligationsinne-
hafvaren räntan, då fullmäktige ej alltid kunna känna
dess vistelseort.
Riksarkivarien Nordström, biskop Heurlin och lek-
tor Sonden ville att orden som tilläta fullmäktige
kapita!rabatt inom de gränser nedanstående moment
i fråga om lånets amortering föreskrifva skulle utgå,
hvilkas bibehållande deremot påyrkades af biskop An-
nerstedt, prosten Tellbom med flere. Momentet bifölls
oförändradt.
Hvad det lägsta beloppet i obligationerna beträffar,
har utskottet ställt det till 400 rdr riksmynt eller 100
rår silfver.
Biskop Heurlin önskade att lägsta obligationsbelop-
pet skulle sättas till 200 rår riksmynt, då den min-
dre förmögne kunde blifva egare af dessa statspapper.
Talaren omnämnde att det som mest höjt Napoleors
aktier hos franska befolkningen var, att vid det nya
franska statslänet obligationer utsälldes till 100 francs,
hvilket förmådde många arbetare att insätta i stats-
lånet sina sparda medel, och det har der händt att
de hafva länat mindre belopp för att få summan 100
franes full, och derför kunna förskaffa sig en stats-
obligation.
Riksarkivarien Nordström önskade äfven att lägsta
obligation skulle bestämmas till 50 rår specie eller
200 rdr riksmynt, dock icke derför att de så kallade
mindre förmögne skulle blifva egare af dem, ty för
dem är det lyckligast att de sätta sina tillgångar i
mindre fiuktuerande händer, utan derför att obliga-
tionerna skulle blifva af mer rörlig natur. Någon
fara att obligationerna skulle uttränga riksmyntet
AM