samt erinrade alt flertalet af konungens rädgifvar
behöfde ej, grundlagarne likmätigt, veta något on
den utrikes politik !konungen finner för godt att följa
och visste måhände ej heller någonting derom, hvadai
de borde vara fria från klander i detta hänseende
Förmenade derjemte att folket alldeles icke med väl
behag såge riksdagarne och att följaktligen represen
tationen handlade emot folkets önskningar om del
ställde så till att konungen funne sig nödsakad in
nan kort äter sammankalla ständerna, hvilket der
jemte kunde medföra den olägenheten att dessa ny.
ständer kunde komma att upprifva flera eller förr
af denna riksdags i talarens tanka riksgagneliga be
slut innan de af erfarenheten blifvit pröfvade ocl
stadfästade. Tal. ansåg det vara af vigt att rege
ringen i en tidpunkt som denna hade styrka, likson
han fann det nödvändigt att vi äro rustade till krig
om, såsom det vill synas, kriget ej är så långt borta
hvadan han önskade att ständet mätte utan votering
bifalla kreditivet.
Hr Gezelius ansåg att en förändrad fördelning a!
kreditivet endast skulle utgöra ett maskeradt afslag
af den kongl. propositionen, hvarföre han yrkade obe
tiogadt bifall.
Hr Berger: Sällan har en fråga gifvit representan
ten så mycken anledning till bekymmer och till all
varsamma betraktelser, som den ifrågavarande. Er
viss förundran har från första stund och med skä
framkallats deraf, att hvarken utrikes- eller krigsmi
nistrarne fätt göra framställningar om den äskadt
förhöjningen i lilla kreditivet, utan sådant blifvi
gjordt af chefen för finansdepartementet. Om oci
detta i och för sig sjelft, till följe af riksdagens an
tecedentia, måste framkalla hvarjehanda lätt dragn:
slutsatser, framstår den kongl. propositionen i en ännt
besynnerligare dager, om man betraktar det ändamål
som, i det den kongl. propositionen åtföljande stats
rädsprotokoll, uppgifves för den begärda förhöjningen
nemligen att medel saknas i händelse Kongl. Maj:
skulle se sig föranlåten sammandraga armåen elle:
flottan.
För mången, som gjort till sin sak att utan rin
gaste undersökning bifalla eller bortgifva alla de pen
ningar, som af Kongl. Maj:t äskas, och till och med
ej sky att bittert klandra hvar och en som vill bloti
söka upplysning och utredning om förhållandet i hvarje
särskildt fall, kan det naturligtvis äfveå nu vara lik:
giltigt att känna, hvartill ifrågavarande penningar
egentligen skola användas. Jag är dock af en mot:
satt tanke. Jag anser mig ovilkorligen pligtig såsom
fölkombud att ätminstone undersöka hvarom egentli-
gen frågan nu är; och i detta fall beklagar jag blot:
att regeringen hvarken genom nägot meddelande eller
någon handling funnit sig föranlåten, såsom i hvarje
annat konstitutionelt land är brukligt, leda omdöme:
och skingra ovissheten för nationen och Rikets Stän-
der i första rummet.
Om här vore fråga om att anslä medel till förbätt-
rande af armeens och flottans materiel med hvad der-
med kan anses ega sammanhang, för att vara beredd
på eventualiteten af ett krig, skulle jag vara den
förste att högljudt bifalla det begärda kreditivet, så
mycket hellre som jag under den kamp, hvilken nv
i Europå föregär mellan civilisationen å ena sidan
samt förtryeket och despotismen 3å den andra, icke
drager i tvifvelsmäl, utan tager för afgjordt, att, i
händelse värt sjelfbeständ, vär ära, värt anseende
skulle nödga oss deltaga i kriget, vär regering skulle
ansluta sig just till de makter, som åtagit sig upp-
rätthälla och med svärdet i hand försvara friheten
och civilisationen i vär verldsdel; och att en anslut-
ning till Ryssland direkte ätminstone mäste vara lika
otänkbar, för att ej säga omöjlig, som den är längt
skiljd frän nationens önskningar och sympatier. Men
af den kongl. propositionen kan man ej spära nägon
anledning till att penningarne komma att så använ-
das, utan synes man snarare deraf böra sluta menin-
gen vara den, att använda dessa till ett oryggligt och
beväpnadt försvar och vidhållande af den neutralitets-
politik man hittills följt; jag medger med nöje och
tacksamhet och har alltid medgifvit, att detta varit
till nytta och gagn för fäderneslandet; men förändrade
förkällanden kunna inträffa, sådana påtryckningar
kunna ske, att det blefve, om ej omöjligt, åtminstone
skadligt och oklokt, att längre fortsätta en sädan po-
litik. I sädant fall heter det att vara beredd att ha
materielen i god ordning, och för ett sådant ändamål
hand!ar representanten säkert i nationens intresse on:
han beviljar alla dertill behöfliga medel. Men at
vidare anslå medel till trupprörelser och dylikt under
den djupaste fred eller för att med vapenmakt för-
svara neutraliteten, sedan den ej längre kan försya-
ras, vore enligt min tanke lika oklokt som obehörigt,
och alla medel som derpå användas mäste anses sä-
som bortslösade. Mycket kunde i denna sak vara at:
orda, mycket att anmärka, mycket att önska! Då i
händelse af ett krig stora kreditivet i alla fall bli:
tillgängligt för sammandragning af armeen och floi-
tan, och härtill således ej, såsom den kongl. proposi-
t onen ifrågasätter, fordras nägon förhöjning i lill:
kreditivet, har jag ansett bäst vara, att den tillöknin;
af 1!7, million ä lilla kreditivet, hvarom nu är fråga,
väl borde ställas till Kongl. Maj:ts disposition, men
icke i den form, som nu är föreslagen, utan säsonm
ett särskildt kreditiv. för uppgifna och väl förutsedda
händelser, nemligen förbättrandet af armeens ot)
flottans materiel med hvad dit hörer, så att den,
händelse af ett utbrytande krig, vore slagfärdig; mer.
att det lilla kreditivet, i grundlagen bestämdt och af-
sedt för helt och hållet okända och alldeles oförutsedd.
behof, måtte oförändradt blifva 1,000,000 rdr.
Då jag med en äterremiss i sädan syftning alltså
icke afser att vägra medel, utan endast att vid deras
beviljande fästa sädana önskningar, som kunna be-
trygga rikets sjelfbeständ, hvilket jag tror vara alla:
mening, tror jag mig hafva handlat i full öfverens-
stämmelse med nationens önskningar och min pligi
såsom representant. Om än mången anser uttalandet
af sädana önsknringar öfverflödigt i öfvertygelsen der-
om, att dessa ändå varda uppfyllda, är icke jag be
rättigad att, äfven om jag gerna ville dela samm:
öfvertygelse, på densamma uteslutande bygga mins
offentliga tillgöranden i denna vigtiga fråga och p
ständerna hvälfva ansvaret af hvad som möjlige:
kunde hända i motsatt fall, nemligen om dessa önsk
ningar ej uttalas, ej uppfyllas, och detta så mycke:
mindre, som jag af den kongl. propositionen ej kan
hemta någon garanti i detta afseende och ej hell
sedermera några offentliga meddelanden blifvit stän
derna från regeringen gifoa, som kunna öfvertygs
dem om den politik regeringen kommer att följa.,
(Slutet följer.)
RÄTTEGÅNGS- och POLISSAKER.