olifvit uppmanade att yrka derpå. Vi kunna
cke föreställa oss, att äfven här är fråga om
nägonting som behöfver fördöljas.
—
Till Redaktionen aj Aftonbladet!
Författaren af den i sista tisdagens Afton-
blad införda med signaturen 4 underteck-
nade artikel rörande frågan om den tillök-
ning af 2!, millioner, som regeringen begärt
å det mindre kreditivet, får, jemte afläggande
af sin tacksägelse för artikelns meddelande,
anhålla om plats för ett litet postskriptum, i
anledning af den reservation, som redaktio-
nen dervid bifogat.
Redaktionen har ansett en sådan reserva-
tion nödvändig emot författarens utgångs-
punkt, eller den förutsättning hvarpå hela
artikeln synes hvila, att nemligen 1 denna
,vigtiga sak folkets representanter endast hade
,att göra sig underrättade om konungens per-
,sonliga tanka, och att de böra vara tillfreds-
ställda, när de inom sig kunna hysa den öf-
,vertygelsen, att konungens politik instämmer
med den allmänna meningens fordringar och
anspråk.,
Artikelns författare instämmer helt och hål-
let deruti att redaktionen haft allt skäl att
reservera sig mot en sådan förutsättning som
den nyss anförda; men är deremot icke i
stånd att fatta, huru eller hvarest red. kun-
nat hemta densamma ifrån sjelfva artikelns
innehåll, än mindre att den skulle helt och
hållet hvila derpå.
Redaktionen tillägger författaren såsom en
hufvudsaklig politisk utgångspunkt, att fol-
kets representanter hafva att göra sig under-
rättade endast om konungens personliga tanka,
hvilket med ett ord vill säga detsamma, som
att förf. skulle framställt det såsom likgiltigt
bvad de konstitutionelle rådzgifvarne tänkte,
och följaktligen hvilka de äro. Detta måste
blifva en slutföljd af premissen; och att detta
äfven varit redaktionens mening om artikelns
syfte, styrkes ytterligare af det påföljande i
reservationen.
Artikelförfattaren nödgas med anledning
häraf betvifla att red. kommit att fästa sin
uppmärksamhet på följande, som utgör sjelfva
utgångspunkten eller inledningen till hans
tramställning, nemligen att det är ett i san-
ning besynnerligt, icke särdeles lyckligt, ja,
man må gerna erkänna det, äfven till en viss
grad vådligt förhållande, men likväl ett fak-
stum, att efter 40 års tid för utbildningen af
ett konstitutionelt statsskick, rådgifvarnes
betydelse i det vigtigaste moment för landet
står på den punkten, att när den naturliga
oron öfver regeringens blifvande beslut och
hållning ger sig luft i öfverläggningar och
samtal, så förspörjer man ingen egentlig ny-
fikenhet att få reda på — de till namnet upp-
räknade — rådgifvarnes mening, utan det är
till konungen, som enhvar vänder sig med
spänd förväntan etc.
Behöfves det väl, att närmare utreda skil-
naden mellan hvad här framställes såsom ett
faktum, taget sådant det är, men hvilket till-
lika förklaras besynnerligt, mindre tillfreds-
ställande och atill en viss grad vådligt,, och
den premiss som redaktionen uppställt för sin
reservation, såsom skulle artikelförfattaren
hafva uttryckt den tanken att folkets repre-
sentanter hade att, d. v. s. behöfde eller borde
göra sig underrättade endast om konungens
personliga tanka,?
Antingen måste således någonting annat
stycke i artikeln kunna citeras, som gifver
stöd åt den nyssnämnda författaren tillagda
syftningen, eller också täcktes redaktionen
finna, att antagandet deraf innefattar ett to-
talt misstag, med hvars upphäfvande äfven
alla derpå grundade reflexioner i det följande
måste förfalla; och författaren har derföre
trott sig böra sätta redaktionen i tillfälle att
framlägga något sådant utdrag ur artikeln om
det kan igenfinnas. I annat fall hoppas förf.
att red. sjelf benäget skall finna det utgöra
ett billigt anspråk hos förf., att Aftonbladets
läsare icke må af reservationen kunna vilse-
ledas att antaga den slutsats, som förekom-
mer i det efterföljande af reservationen, då
redaktionen sökt uppdraga den skilnaden mel-
lan sin egen politiska utgångspunkt och för-
fattarens, med hvilken sednare red. äfven sam-
manställt Aftonbladets egen utgångspunkt un-
der dess förre utgifvare, såsom skulle den
nuvarande red. stå på den rent konstitution-
ella principens grund, i motsats mot det
fordna Aftonbladet och den ifrågavarande ar-
tikelförfattaren.
Redaktionen har vidare i sin reservation
tillagt artikelförfattaren det yttrande eller den
tanken, att representanterna böra vara till-
pfredsställda, när de inom sig kunna hysa den
vöfvertygelsen, att konungens politik instämmer
,med den allmänna meningens fordringar och
vanspråk Det torde icke heller vara mer än
billigt begärdt att red. täcktes visa, hvarest uti
sjelfva artikeln någonting sådant förekommer.
De som behagat med någon uppmärksamhet
genomläsa densamma hafva sannolikt redan
funnit, att gången af författarens räsonnemang
i korhet varit följande: Allmänna tänkesättet
ir odeladt angående den politik som regerin-
gen har at följa om neutraliteten ej längre
kan fortsättas. Folket hoppas och tror att
konungens mening i detta fall inastimmer med
folkets. Men det är ej nog att tro och hop-
pagn, — — — och i anscende till beskaffen-
heten af tronens omgifning och di den när-
varande rådgifvarepersonalen icke hälles för
den visaste af hvilken konungen kan omgif-
vas, oaktadt man är öfvertygad attingen der-
ibland finnes, som ej gerna skulle se Ryss-
lands yttre öfvermakt stäckad, vore det dock
önekliot ach anveläset. både för nationen