Till svar härpå har den offiielle i går, med
anförande af det exempel Göteborg gifvit,
erinrat, huru det vanligen plägar tillgå när
en stads borgerskap på allvar önskar den
kongl. familjens närvaro vid en af detsamma
föranstaltad högtidlighet samt påstått att nå-
gon likartad inbjudning icke egt rum för Bir-
gersfesten. Att inbjudning icke skett anser
den officielle dessutom bevisadt derigenom, att
ingen enda anordning kunde upptäckas, som
röjde att man önskat och hoppats kongl. fa-
miljens närvaro. Huru skall man nu kunna
förlika de begge, mer eller mindre officiella
tidningarnes uppgifter? Dertill finnes blott en
möjlighet, den nemligen att kongl. familjen
verkligen blifvit genom öfverståthållaren in-
bjuden, men på ett sådant sätt att inbjudningen
kunnat afslås. Detta förefaller oss dock otro-
ligt, ty vi måste antaga den kongl. familjens
benägenhet att öfvervara festen hafva varit så
ator, att, om ock inbjudningen skett i en form,
som vittnat om brist på takt, åtminstone nå-
gon af den kongl. familjen infunnit sig. Men
om förhållandet varit sådant, bör det lära
borgerskapet, att vid dylika tillfällen sjelf
framföra sina önskningar till H. M. Konun-
gen och icke låta öfverståthållaren gå deras
ärenden. Efter hvad som skett, har Stockhol ns
invånare obestridlig rätt att få veta verk-
liga förhållandet, och vi hafva från flera häll
blifvit uppmanade att yrka derpå. Vi kunna
icke föreställa oss, att äfven här är fråga om
nägonting som behöfver fördöljas.
——