n omständligare utredning deraf torde i ållt fall
nda, af politiska skäl, icke böra meddelas. Ehuru
statsutskottet, vid behandlingen af de under inneva-
rande riksdag förekomna frågor om anvisningar utaf
allmänna medel, sökt göra 3ig noga reda för de äskade
Sammornas behöflighet och tillräcklighet för de upp-
gifna ändamålen, anser sig utskottet följaktlig.n hvar-
ken kunna eller böra företaga en dylik utredning i
afseende på den för,. utomordentliga försvarsanstalter
under mellantiden intill Rikets Ständers nästa sam
mankomst erforderliga kreditivsumma. Utskottet fin
ner sig derföre härvid endast böra uttala sin fasta
öfvertygelse, att det belopp af 500,000- rdr, hvartill
denna kreditivsumma vid de tvenne sednaste riksda-
garne fasställdes, under nuvarande förhållanden icke
är tillräcklig för det ändamäl, som dermed skall af-
ses, samt att en förhöjning af samma kreditiv vid
denna riksdag ovilkorligen erfordras, för att vid be-
sfämmandet af detsammas belopp iakttaga och full-
göra grundlagens både mening och ordalydelse. Dä
utskottet således anser, att oftaberörde kreditiv nu
mäste förhöjas, men, hvad beloppet af denna förhöj-
ning beträffar, icke eger någon annan tillförlitlig led-
ning för sitt omdöme, än Kongl. Maj:ts härom af-
lätna nädiga proposition, får utskottet, med tillförsigt
till de beräkningar, hvarpå samma proposition sig
grundar, och med öfvertygelse, att det beviljade kre-
ditivet endast i den män omständigheterna oundgäng-
ligen fordra varder anlitadt, tillstyrka,
att den kreditivsumma, som, enligt 63 rege-
geringsfermen, skall af Rikets Ständer till utbe-
täning af riksgäldskontoret anvisas för att vara
att tillgå, då Kongl. Maj:t till rikets försvar eller
andra högst vigtiga och angelägna ändamål finner
den oundgändligen nödig, må, ienlighet med hvad
Kongl. Maj:ti nåder föreslagit, vid innevarande
riksdag bestämmas till två millioner femhundra-
tusen rdr bko, hvaraf 2,000,000 rår afses för
rikets försvar och enahanda summa som bittills,
eller 500,000 rdr, för andra ändamål.
REDA, under föregäende riksdagar, begge de i mera
nämnde grundlagsparagraf föreskrifna särskilda kre-
ditivsummors belopp vid ett och samma tillfälle af
Rikets då församlade ,Ständer blifvit bestämda och
anvisade, har statsutskottet ansett sig äfven nu böra
på samma gäng afgifva sitt yttrande och förslag an-
gående dessa kreditivsummor.
Beträffande säledes den andra kreditivsumman,
hvilken skall anslås och jemväl å riksgäldskontoret
anvisas, att, vid infallande krig, af konungen lyftas,
sedan han statsrådet in pleno hört och Rikets Ständer
sammankallat, får utskottet upplysa, att denna kre-
ditivsumma, som hittills allmänt benämnts stora kre-
ditivet, sedan densammas belopp, vid 1812 ärs riks-
dag, blifvit från 1,000,000 rdr höjdt till 2,000,009
rdr, vid alla derefter inträffade riksdagar bibehållits
oförändrad; och-som utskottet anser denna kreditiv-
summa ej heller af Rikets nu församlade Ständer be-
höfva förändras för tiden intill Rikets Ständerz nästa
sammankomst, får utskottet alltså föreslå,
att nu omförmälda kreditiv jemväl vid inneva-
rande riksdag må bestämmas till enahanda be-
lopp eller två millioner rdr bko.
På sätt 145 och 147 55 af det för riksgäldskontoret
nu gällande reglemente innehälla, hafva särskilda och
i flera hänseenden skiljaktiga bestämmelser varit af
Rikets Ständer meddelade i afseende på anskaffande
genom upplåning af de medel, som, utöfver riksgälds-
kontorets härtill disponib!a tillgångar kunde erfordras
för bestridandet af ifrägakomna utbetalningar ä hvart-
dera kreditivet; viljande utskottet, vid dess snart af.
gifvande förslag till den afdelning utaf riksgäldskon-
torets nya reglemente, hvilken skall innehålla erfor-
derliga stadganden, rörande ej mindre nu förevarande,
än öfrige till utgående från samma verk anvisade
kreditiver, yttra sig angående - beredandet af nödige
tillgångar för bemälde kreditivutbetalningars behöriga
verkställighet; och skall utskottet vid samma tillfälle,
föreslå lydelsen af den särskilda anordning, som till
följd af ofta åberopade grundlagsparagrafs föreskrift,
skall af Rikets Ständer utfärdas ä den sednaro af de
deruti föreskrifna kreditivsummor.
Mot detta beslut hafva reserverat sig hr
Gråå, som vill att det mindre kreditivet skulle
ökas till 1,500,000, samt det större till 3,000,000
rdr; hrr Nordvall och Billström; Ola Månsson,
som önskade att å mindre kreditivet anvisa-
sades 1,500,000 rår, hvaraf 1,000,000 för för-
svarsanstalter, å det större 3 millioner rdr, i
hvilken reservation instämde Måns Månsson,
David Andersson, Lars Magnus Knutsson, Nils
Nilsson från Örebro län, Erik Mallmin och
Elof Andersson. Hv Björck, med hvilken Hen-
rik Andersson instämde, har aflåtit följande ut-
förliga reservation!
Då den kongl. propositionen, angående beloppe:
af det så kallade mindre kreditivet, såsom anledning
för de stegrade anspråken, endast bänvisar till nöd-
vändigheten att under nuvarande politiska förhållan
den upprätthålla fäderneslandets sjelfständighet; så
hade, efter mitt förmenande, utskottet haft en ökad
pligt att söka redogöra för den inflytelse på landets
sjelfständighet, som desse förhållanden må kunna ega,
på det att representationen i första rummet och folke:
i det andra, må erhälla någon ledning med afseende
ä den inverkan på regeringens bandlingssätt, som re-
presentationen, ä folkets vägnar bör utöfva och hvar-
till företrädesvis tillfällen, lika med detta, erbjuds
anledning och utväg.
Ett försök att i korthet antyda de misstag, hvar-
före en politik sådan den vär regering hittills följt,
kan blifva blottställd, bör lämpligen föregäs af den
e-inran, att det, enligt grundlagen, tillhörer, å ens
sidan konungens höghets-rättigheter att ingå förbund
samt att förklara krig och sluta fred, och ä den an-
åra representationen att bevilja medel för krigs fö-
rande; men att, likasom Rikets Ständer icke kunnas
vigra nödige medel för utförande af det krig, ko-
ningen förklarat, utan att samhällsfördraget hotas till
sitt beständ, så kan ej eller, utan enahanda följd,
konungen börja ett krig i strid med nationens öfver-
tygelse om dess nödvändighet och ändamälsenlighet :
och då ett misstag i detta hänseende ä regeringens
sida alltså nödvändigt medför de mest betänkliga följ-
der, måste representationen söka att begagna hvarje
tillfälle, som erbjuder sig att på förhand bestämme
riktningen af regeringeos tillgöranden, hvilka seder
mera och i öfrigt beit och hållet falla utom området
fir Rikets Ständers deltagande.
Det Isrer lätteligen medgifvas, att svenska folkets
sjelfständighet, såsom oafbäsgig nation, icke under
Europas närvarande skick, kan hotas från mera än
ett häll. Meningarne synas deremot delade i fråga
huruvida några särskilda anledningar förefinnas der-
före, att den östre granven skall nu eller inom kort
uppträda hotande emot oss. Förgäfves skall man
använda alla de skäl, som sjelfmant erbjuda sig der-
före, att Ryssland, under närvarande förbållanden, är
mindre farligt för oss, än någonsin; man skall dock
icke lyckas att öfrertyga dem, som hbemta anlednin-
;garne för sin farböga från sin subjektivitet eller ock
från en oriktig, för att icke säga mindre fosterländsk
uppfattning af den makt, som Sverge otvifvelaktigt
Banu är i tillfälle att utveckla; För min del kan jag
ika litet nu, som tillförene under denna riksdag, av-
taga, alt vår nationela sjelfständighet för det närvarande
r hotad, så att den med utomordentliga medel be-
chöfver skyddas.
NSDeremot kan jag icke förneka, att möjligen så
dane förhållanden kunpa inträffa, som göra det til!
fen ozilkorlig nödvändighet, att Sverige icke skiljer
sig frän de öfrige civiliserade staterne i deras sträf-
vanden för folkens frihet och rätt och lika som i all-
mänhet knappast någon stat, och aldraminst en at
andra rangen, är i tillfälle att intaga och upprätthålla
en alldeles isolerad ställning, så år det ock fara värdt,
att försöket att ernå eller bibebälla en sådan kar
nedföra vanskliga förhållanden. Det är från denna
ynpunkt, som sjelfständigheten, så vida den skall
anses liktydig med nentraliteten, kan komma att blifvz
botad. Det år nemligen dä, som det foråras skarp
sinnighet och urskiljning för att bestämma om denna
neutraliet kan och bör upprätthållas, eller om Öögon-
blicket är inne att för en ling, om icke för all fram-
tid försäkra vår verkliga sjeltständighet och värt obe-
roende samt att för ett sådant stort och vigtigt mål un-
a da mwAnnAffringser Att fo Iatantt mimi fral
0
co Bm RK OA
ve RR Ro pr
Rn AT