berättiga konungen at! prorogera riksdagarne, och at
ändock under prorogationstiden utskott, valda af Ri
kets Ständer, skulle kunna fungera, rönte nästan en
hälligt och strängt ogillande. Man ansäg det orät
att lappa! pärde gamla-grundlagarne; man förändrade
sig öfver att denna riksdags konstitutionsutskott,som för.
kastat de många väckta förslagen till representationens
ombildning, kunde komma med förslag, hvilkas an-
tagande skulle-öka regeringens-makt, men inskrähka
folkets kontroller på densamma; man ansåg depbr-
manenta utskotten onödigtvis och utan hopp om bättre
resultater af dom, än af de vanliga kommitteerna,
blifva kostsamma för staten; man faon med ett ord
förslaget hvarken nödigt eller: nyttigt. Af denna
äsigt var nästan hela ständet, och detta förklarades
äfven våra dess gemensamma tanka vid sakens åter-
förvisning-till utskottet. Endast ett par talare för-
svarade memorialet; men tiden -medgifver ej i dag
närmare redogörelse för debatten.
Lag- och ekonomiutskottets betänkande n:o 27, i
fråga om stängselskyldigheten, väckte en som det
tycktes ännu -enhälligare opposition. Petter Jönsson
väckte : muntligen förslag att ständet genom ensär-
skild deputation måtte till Kongl. Maj:t aflemna; en
und. skrifvelse, hvari skulle uttalas ståndets farhågor
för en sådan förändring som är i fråga, och Ola
Svensson samt Johan Johansson från Östergötland af-
Jemnade skriftliga :motioner i samma syfte. Ola
Svenssons var isynnerhet utförligt motiverad genom
äberopände åf en stor mängd olägenheter, som skulle
af förändringen blifva en följd. Ola Månsson talade
äfven: för-samma åsigt och önskade, att i den skrif-
velse, söm skulle aflemnas, mätte särskildt begäras
att folket i orterna måtte på lämpligt sätt blifva hördt
öfver frågan. För öfrigt voro alla som yttrade sig;
af Samra åsigt med dessa talare. — Betänkandet
lades till håtidlingarne och motionerna remitterades
till enskilta utskottet.
Vid statsutskottets utlåtande n:o 323 återremittera-
des den punkten som tillstyrker anslag till Stockholms
slotts behof, men anslaget till Gripsholm bifölls.!
För denna mening talade Henrik Andersson, Falk och
Ola Månsson. I
Den -punkten, som afstyrker de äskade 30,000 rår
till ett ridhus-på Helgeandsholmen, gillades utan dis-
kussion. I
En inbjudning från borgareståndet, att instämma i)
detsammas beslut om anslag till en slöjdskola i Bo-
rås, förördades af Gabriel Andersson, Sahlström, Pet-
ter Jönsson, David Andersson, Nils Nilsson och Ola
Månsson, men afstyrktes af Henrik Andersson och
på visst sätt af Måns Månsson, och dessas mening
segrade vid votering med 32 mot 23.
——— I
I
(Insändt.)
Det Har blifvit ett bruk inom vär nuvarande re-
resentation att, då det endast är fråga om ord och
raser, icke spara några ansträngningar för att feo-
reliskt utdöma ministerer med hvilka man varit miss-
nöjd, men att i-praktiska frågor visa just samma
ministerer det rest obegränsade förtroende, genom
att bevilja dem snart sagdt hvad summor det kan
dem falla in att begära.
Sällan: hår väl denna tendens så tydligt framstätt
som nuifråga om de 2, millionerna. Samma per-
soner, som endast för nägra månader sedan offent-
ligen förklarade ått ministren förlorat landets för-
troende, tveka nu ieke att just för samma minister
förorda det mest oerhörda förtroende. Såsom skäl
härtill uppgaf man icke att ministåren blifvit förbätt-
rad af den aga, som den erhöll vid dechargebetän-
kandets förkastande, utan helt enkelt, att då det
klander: söm dervid uttalades endast utgick från två
stånd och icke frän Rikets Ständer, sä kunde det ej
utgöra någon orsak för anslags nekande. Vi fråga
de herrar, som drifva dessa läror: Hyste de verkli-
gen något hopp att deras klander mot ministeren vid
afgörandet af dechargebetänkandet skulle vinna ge-
hör inom de privilegierade ständen? Var icke hög-
sta målet för deras sträfvanden att få klandret mot
ministören uttaladt inom borgare- och bondestånden?
Detta lyckades dem, och enförkastelsedom blef i de-
ras stånd uttalad öfver det slapja och kraftlösa sätt
på hvilket den nuvarande ministören leder värtfä-
derneslands öden. Då framträdde ingen och yrkade
dechargebetätikandets läggande till handlingarne der-
före att de priviligerade ständen skulle omintetgöra
borgare och bondeståndens beslut. Nu deremot yr-
käs ett förttoendevotum åt den dä så skarpt klan-
drade ministören på den grund, att dessa ständ hafva
genom sina beslut tillintetgjort Verkningarne af bor-
gare- och bondeständens beslut. Ar det konseqvens
i ett sädant :hårdlingssätt ? Finnes det ej lika myc-
ket skäl för de oprivilegierade: stånden att visa sitt
misstroende mot ministeren nu, dä det är fräga om
handling, som då det endast var fråga om ord. Den
romerske kejsaren sade, när folket upphöjde hans
mördade brodör till Gud: Gerna må de göra ho-
nom till Gåd efter döden, bara jag slipper honom i
lifvet. De nuvarande svenska -ministrarne kunna
säga: Gerna må de pästä oss vara några stackare
bara de ge oss pengar. Huruvida emellertid ettsä-
dant handlingssätt skulle tjena till att höja borgare-
ståndets anseende inför nationen lemna vi derhän
och hoppas derföre i det längsta, att närjdet kommer
till kritan, resultatet skall blifva ett annat än det
hvarom man på ett visst håll redan gör sig säsäker.
Skulle emöllertid den oförmodade händelsen inträffa
att just dechargebetänkandets hjeltar skulle blifva de
som nu, då frägan på allvar förekommer, uppträda
säsom verksämma bönemän för ministeren, så skulle
man verkligen vara frestad att på dem lämpa dan
kända versen: Parturiunt montes naschiteur ridiculus
mus.