ITE ef HOPE AM MIUICKR OCa regnunotande morgon
Franska armeen nalkas och rörer sig mot Balaklava
der de allierades högqvarter kommer att uppslås. Jar
möite marskalk S:t Arnaud, som anlände, vjutande,
liksom alla rundt omkring, genom förtärandet af några
af de läckra drufvor som öfverflöda i dettx lands vin-
gårdar. Jag gick in i den lilla staden Balaklava —
som säges ha blifvit bygd af genueserca. Den be-
står af några få tränga, oregelbundaa gator och spridda
bus, resande sig det ena öfver det andra uppåt sidan
af kullen. Den företer en österländsk stads vanliga bi
hang — smuts, verandor, lökiukt, orena gränder och alla
tänkbara bevis på lättja och liknöjdbet. Men nu var
allt lif och rörelse. Öfver en port här målades i
stora bokstäfver Öfverbefälhafvarens högqvarter,, der
Generaladjutanten, på mänga ställen Kommissa-
riat, och personer i allehanda drägter och af alle-
handa yrken möttes och knuffades i de tränga och
instängda gränderna. Sjuktransporter frän alla rege-
menter infördes till en hvit byggnad af behagligt
yttre, belägen i en stor trädgård på sidan af höjden
och hvilken var blifven Generalhospitalet. Emngels-
männen, som voro de förstkomna, hade tagit de bä-
sta husen. Franska regementer inryckte nu och lä-
grade sig i närheten af viken, på höjdernas sluttnin-
gar, i vingärdarne, kortligen öfverallt. Sjelfva. den
lilla hafsviken — vårt kommunikationsmedel meå
hafvet, hvilken läg der knappt märkbar mellan ber-
gen — var uppfylld med transportskepp och ängfar-
tyg. Bland dessa sägs Agamemnon (amiral Lyons
flaggskepp) stolt böja sig. Detta skepp är nästan
lika längt som den insjölika viken är bred, men
skeppets storlek vittnar om vattnets betydliga djup.
Der lig Caradoc,, lord Raglans ångbät; vidare der
lilla Brenda, med döcket uppfyldt af gråklädda.
ryska fångar. Landningsbryggor — en för fransmin
och en för engelsmän — byggdes och stranden fyll-
des af kärror, hvilka från flottan förde förräder af
tå, socker, rhum, bröd och andra födoämnen. En an-
senlig rymd i närheten af staden upptogs af ambu-
lancer och ambulance-muläsnor — hvarje muläsna
bärande två beqväma säten eller hängmattor — allt
tillhörande fransmännen. Sådana funnos der i så
stort antal och sä påtagligen lämpliga och nödvän-
diga, att man omöjligen kunde undgå att beklaga
bristande förutseende eler omsorg å de engelska auk-
toriteternas sida, hvilka tillåtit ett sådant slag utkäm-
pas som det, hvilket stod den 20, utan att hafva i
beredskap sädana förnödenheter. Då man påminner
sig all den godhet och omsorg, som visades af våra
bröder på flottan, huru mänga lidanden skulle icke
ha sparats under den fem engelska mil långa trans-
porten frän valplatsen till flottan, om det funnits lämp-
liga transportmedel i stället för fjederlösa och illa gjorda
kärror! Ingen som var vittne dertill skall någonsin
glömma den bedröfliga belägenhet hvari våra stac
kars sårade officerare och soldater befunno sig under
natten mellan den 20 och 21, der de fingo ligga på
bara marken, utan tält eller annat skydd mot vädret
än en kappa och en filt; och endast de stympade
sjelfva kunna förtälja hvad de med sina stelnade sö
cch väder bäftig feber mäste utstå till följd af stö-
tarne i hängmattorna eller den ännu värre skaknin-
gen på bondkärrorna. Det får icke förgätas, att
fransmännen, dä de erforo vår förlägenhet, voro väl-
villiga nog alt åt oss afstå nägra af sina ambulan-
cer, men det var först sista dagen vi voro sysselsatta
att föra de sårade till transporiskeppen.
Under loppet af dagen höllos trupperna ständigt i
beredskap att rycka ut, hvaremellertid belägringsar-
tilleriet fördes i land. Bland ryssarne säges råda en
panisk förskräckelse. De ha fört öfver alla använd-
bara kanoner för att skydda den sida af fästningen
på hvilken de nu, fastän för sent, veta att bufvudan-
fallet kommer att ske. Det uppgifves som säkert,
att furst Menschikoff gjort ett försök att skära halsen
af sig, men blifvit af sina officerare hindrad ait ut-
föra sin afsigt. Detta har mycket tycke af en list,
af hvilken hans herre svårligen låter lura sig. Efter
att ha skrifvit att det skulle fordras minst 80,000
man och tre veckors tid att fördrifva honom ur sin
ställving vid Alma, och likväl ha sett denna ställ-
nivg — i trots af det ryska artilleriet och alla na-
turliga fördelar — på ett par timmars tid tagen af
jemförelsesis en handfull män, kan han väl hafve
skäl att drifvas till förtviflan, då han frågar sig huru
han skall kunna blidka kejsarens vrede och svikna
förhoppningar.
Den 28 September. Trupperna få en dags rast
för att tvätta kläder och hvila sig medan kanoner och
militärförråder föras i land. I tio dagar hafva offi-
cerare och soldater varit utan tält, hållits oupphör-
ligt i rörelse och verksamhet, och då de icke haft nå-
got ombyte på kläder, är det lätt begripligt, att bäde
hvila och tvätt äro af högsta nöden. Vädret har fort-
farit att vara vackert, oaktadt det sett mulet och
regnlikt ut.
Det franska bladet Constitutionnel med-
delar en dylik dagbok öfver ifrågavarande
marsch, förd af en fransk officer, och föl-
jande utdrag deraf visar, att fransmännen in-
galunda haft det beqvämare på sitt tåg än en-
gelsmännen :
Tolf timmar efter vår affärd — så skrifver den
franske officern under den 25—- kl. 11 på aftonen
uppnädde vi det ställe der erigelsmännen hade öfver-
raskat en transport. Hvarken folk eller hästar hade
haft något att äta eller dricka sedan morgonen, och
ej en droppa vatten fanns i denna fördömda bivouak,
der ryssarne endast qvarlemnat denna odrägliza lukt,
som de sprida omkrirg sig på otroligt långa afstånd.
Men, å la guerre comme å la guerre, en bit bröd och
en droppa af det upphettade vattnet i våra kantiner
var nog att gifva oss ny bäde fysisk och moralisk
styrka, och efter några timmars sömn hade vi nästan
förgätit den föregående dagens umbäranden och an-
strängningar.
Vi afsluta dessa detaljberättelser om de alli-
erades förehafvanden med ett utdrag af eti
bref från Konstantinopel till La Presse, an-
gående det deltagande turkarne visat för de
sårade :
Så snart de sårade anländt, sände krigsministern,
Riza Pascha, chefen för sitt kabinett jemte en af sina
sekreterare för att mottaga general Thomas och er-
bjuda hjelp och bistånd åt hospitalsläkarne.. Stor-
visiren och Reschid Pascha skickade äfven och
läto efterhöra generalens tillständ. Dagen derefter
fick Ethem Pascha, sultanens adjutant, uppdrag att
å H. M:ts vägnar besöka alla de franska och engel-
ska hospitalerna, och Riza Pascha erhöll enahanda
uppdrag. De gingo igenom och inspekterade hvarje
sjukrum, noggrannt efterfrågande de minsta omstän-
digheter rörande betjening och behan ling. De åter-
vände, förvånade öfver den i alla våra hospitaler rå-
dande renlighet. De af seraskieren gjorda anbud
voro mest välkomna för det engelska hospitalet i
Kuleli, hvilket säges ha saknat både sängar, medika-
menter och till och med läkare. Man hade icke va-
rit beredd på att mottaga så många särade på ep
ång.
g Dessa besök hafva utöfvat en förträfflig effekt.
Sultanen och hans ministrar låta i öfrigt intet till
fälle gå sig ur händerna att bispringa de allierade
armeerna. Helt nyligen, då de medicinska myndig-
heterna, som insågo behofvet af flera sängari hospi-
talerna och önskade få någon plats närmare sjön, på
det man lättare mätte kunna utan fara transportera
de svärt sårade, fästade de sin uppmärksamhet på
sultanens, å udden vid seraljen belägna kiosk. Mini-
strarne tvekade något att upplåta det kejserliga resi-
denset för sjukvården. De vände sig till sultaner
sjelf i ämnet, och han svarade genast: Tag denna
kiosk; — om det behöfs vill jag gifva ew af mina
palatser för dessa stackars sårade.
RIKSDAGEN.
PLENA I DAG F. M.
VA FP få FM AO FR mh AR ÅN -— — NR RE - JA PR BR rg OK Br AN AR i NR VR SR Kr rr rr AA