Vi hafva sett, att kriget föres på två olika krigs-
teatrar, liksom att det hittills varit förenadt med
stor svårighet för vestmakterna att på ett mera verk
samt sätt angripa Ryssland. KErigshändelserna hafva
derföre utvecklat sig fångsamt, och vestmakterna hafva
hittills egenligen inskränkt sig tillj blokader och
några mindre träffninogar. De hafva dock nu beslu
tat sig för en större operation i söder. Deremot tyc-
kas deras förehafvanden på den norra skådeplatsen
för kriget antyda att man funnit ett allvarligt an-
grepp förenadt med alltför stora svärigheter, så act
någoa större operation efter ail sannolikhet icke kom-
mer att derstädes ega rum i är. Vi veta vilare at
det stora anfall, hvartill man bereder sig i söder, an-
setts vara högst vanskigt, så att det till och med
uppgifves att vid hållet krigsråd inträffat att chefen
för den ena af de allierade makternas härar afstyrkte
detsamma. Under sådant förhällande är det icke
omöjligt att en dekonfityr der kan drabba jdem.
Hvad skall väl följden deraf blifva? Mäste icke de
vestra makterna då använda hela sin krigsstyrka på
detta håll och åtminstone för nägon tid övergifva
norden? Dertill kommer att de tvä andra stormak-
terna, hvilka icke deltagit i kriget mot Ryssland,
iakttagit en odeciderad bhällning, hvaraf ätminstonc
den enas varit högst vacklande. Om nu vestmak
terna röna motgång i söder, så är det gaoska möj
ligt att ett krig utbryter på kontinenten, i hvilken
händelse vestmakterna der komma att behöfva eo
större styrka. Men följden häraf skulle blifva den,
att norden, säsom ett mindre vigtigt krigsfult, af de
allierade makterna lemnades äsido, och det är då tänk-
bart, att Ryssland kan genom ätgärder stridande mo
vår neutralitet och vära intressen söka bereda sig öf-
verhanden i norden. Åtminstone kan man taga för
gifvet, att denna makt skulle, i händelse vestmak-
ternas anfall riktas på annat håll, begagna sig åf till-
fället för att söka försäkra sig om sådana positioner
i Östersjön, att den på detta häll må kunna föra kri-
get till sin fördel.
Jag upprepar att mina slutsatser härom icke hafve
några andra grunder än dem jag af offentliga hand-
lingar kunnat inbemta. Dock kan jag tillägga, av
jag i våras, och innan de allierade makternas flottor
ritkommo, af intresserade personer hörde ganska myc-
ken oro uttryckas för att något sådant som det jag
un förusatt kunde inträffa. På grund af detta all
anser jag, att Sverge skulle handla ganska illa mot
sig sjelf och sin framtid, om undertiden, Jä Stinderna
ej äro tillsammans, regeringen icke skulle vara i till-
fälle att handla enligt fäderneslandets sanna iatresse
och kunna vara beredd att möta alla eventnaliteter.
Jag anser säledes, att hvad. man här anfört emot den
E. propositionen icke bör föranleda till afslag ä den-
Till Redaktionen aj Aftonbladet.
Då redaktionen, på uppfordran af Post- oc : Inrikes
(idniogar, intagit i sitt blad samma tidnings person
liga anfall emo: mig, torde rättvisan fordra att redak-
tionen också lemnar rum för mist i dag till det offi-
ciolla bladet afgifna var, så lydande:
TU Redaktionen af Post- och Inrikes Tidningar.
Då, under d. 4 dennes, vid införande i bladet at
en min reklamation, hvilken icke innehäller ett enda
ohöfligt ord, och ingenting annat än sanning, redak-
tionen dock tillåtit sig, att af misstag om sig sjelf, l.
förehålla mig att man bör åtminstone sjelf veta hvad
man säger, samt redaktionen dervid ytterligare för-
kunnat allmänheten, såsom en i sanning cväntad upp-
lysning, att jag var okunnig om gåfvorna till:slöjd-
föreningens skola — en skola vid hvilken jag dock är
ansvarig för ordningen; så begagnar jag härmedelst
min rätt, att till följe af dessa smädelser fordra, det
redaktisnen ofördröjligen införer uti Post- och Inrikes
Tidningar denna min skrifvelse, såsom tillkännagif-
vande, att redaktionens uppgift om nen större såmling
modeller, teckningar och afgjutningar, som hr Ahlborn
skulle hafva medfört (eller mo.tagit) såsom skän-
ker till slöjdföreningens skola från konstinstitutioner i
Paris,, måste sanningsenligt ändras dertill, att till
skolan äro:
1:o inga modeller gifna.
2:0 inga teckningar gifna.
3:0 inga afgjutningar, gifna; ty att hr Ahlborn,
hvad gipser beträffar, uppgifvit att han
seger ganska stort hopp att med det sna-
raste sådana bekomma, det säger icke
detsamma som att br Ahlborn medfört
gipser från Paris säsom skänker, eller ens
att han der erhållit löfte att gipser skulle
fås; utan det säger just motsatsen, hvilken
är sanning.
Likaså fär redaktionen erkänna att:
4:0 ingen sanning finnes uti uppgiften att br C.,
var okunonig om gäfvorna till
svenska slöjdföreningens skola.
Jag får härvid såsom eget nog särskildt anmärka,
att enligt br Ablborns uppgift till mig i bref frän
Paris, de derstädes för svenska slöjdföreningens skola
på min begäran köpta saker, hvilka, inpackade i 4
större packlådor, br Ablborn nästan medförde, (ty
han säg dem ännu i Lybeck), bestå, jemte det till
mig aflemnade paketet litografier, just af:
1:o modellero,
2:o teckningar,
3:0 afgjutningar; alldeles såsom de der utbasu-
nade skänkerna, hvilka sanningen nu förbytt i en
limstångshändelse.
Den försåtliga framställning, som redaktionen af det
officiella bladet gjort, att det skulle hafva förargato
mig, att redaktionen vicke talat om de konstföremål,
hr Cronstrand sjelf fått till skänks, ej heller om de
som inköpts för hans 220 frances, lemnas, endast
beledsagad af mitt förakt, henne till full besittning
att dermed försöka sin lycka bäst hon gitter.
1.edaktionen begagnar ett groft ord, lögnarer, som,
ehuru hon dermed syftar på sig sjelf, hon dock synes
hafva bort, synnerligast inom en officiel tidning, und-
vika, endast derföre att hon talade till hyfsadt folk;
om eljest icke hennes mening just var, att vinna de
ohyfsades bifall.
När redaktionen förer stort spräk, derföre att hon
talar inom den officiella klädnaden, synes hon böra
besinna att det likväl är endast derigenom, att bon
sjelf iakttager värdighet, som hon kan undgå åtlöje
och att spilla på sig, hvilket sednare är en barnsjuka,
som har sitt eget botemedel.
Stockholm den 9 Oktaber.
Baltzar Cronstrand.
(Införes på begäran.)
Som i dessa dagar genom nägons försorg ;blifvit
inom riksstånden utdelade ett betydligt antal Post
och Inrikes-Tidningar för den 6 April 1854 (niris 90
et 91) såsom upplysning rörande Norbergs jernvägs-
bolags iräkade trängmåäl; får jag, till resp. ståndens
fullständigare kännedom i detta interessanta fimne,
äran rekommendera ett noggrant genomläsande af
artikeln Norbergs jernväg utisamma tidnings n:ris
112 et 113 (2 Maj); n:ris 119 et 120 (9 Maj); n:o
137 (29 Maj); samt n:o 147 (9 Juni). Stockholm
den 9 Okt. 1854. Aktieägare.