Vi hafva sett, att kriget föres på två olika krigsteatrar, liksom att det hittills varit förenadt med stor svårighet för vestmakterna att på ett mera verk samt sätt angripa Ryssland. KErigshändelserna hafva derföre utvecklat sig fångsamt, och vestmakterna hafva hittills egenligen inskränkt sig tillj blokader och några mindre träffninogar. De hafva dock nu beslu tat sig för en större operation i söder. Deremot tyckas deras förehafvanden på den norra skådeplatsen för kriget antyda att man funnit ett allvarligt angrepp förenadt med alltför stora svärigheter, så act någoa större operation efter ail sannolikhet icke kommer att derstädes ega rum i är. Vi veta vilare at det stora anfall, hvartill man bereder sig i söder, ansetts vara högst vanskigt, så att det till och med uppgifves att vid hållet krigsråd inträffat att chefen för den ena af de allierade makternas härar afstyrkte detsamma. Under sådant förhällande är det icke omöjligt att en dekonfityr der kan drabba jdem. Hvad skall väl följden deraf blifva? Mäste icke de vestra makterna då använda hela sin krigsstyrka på detta håll och åtminstone för nägon tid övergifva norden? Dertill kommer att de tvä andra stormakterna, hvilka icke deltagit i kriget mot Ryssland, iakttagit en odeciderad bhällning, hvaraf ätminstonc den enas varit högst vacklande. Om nu vestmak terna röna motgång i söder, så är det gaoska möj ligt att ett krig utbryter på kontinenten, i hvilken händelse vestmakterna der komma att behöfva eo större styrka. Men följden häraf skulle blifva den, att norden, säsom ett mindre vigtigt krigsfult, af de allierade makterna lemnades äsido, och det är då tänkbart, att Ryssland kan genom ätgärder stridande mo vår neutralitet och vära intressen söka bereda sig öfverhanden i norden. Åtminstone kan man taga för gifvet, att denna makt skulle, i händelse vestmakternas anfall riktas på annat håll, begagna sig åf tillfället för att söka försäkra sig om sådana positioner i Östersjön, att den på detta häll må kunna föra kriget till sin fördel. Jag upprepar att mina slutsatser härom icke hafve några andra grunder än dem jag af offentliga handlingar kunnat inbemta. Dock kan jag tillägga, av jag i våras, och innan de allierade makternas flottor ritkommo, af intresserade personer hörde ganska mycken oro uttryckas för att något sådant som det jag un förusatt kunde inträffa. På grund af detta all anser jag, att Sverge skulle handla ganska illa mot sig sjelf och sin framtid, om undertiden, Jä Stinderna ej äro tillsammans, regeringen icke skulle vara i tillfälle att handla enligt fäderneslandets sanna iatresse och kunna vara beredd att möta alla eventnaliteter. Jag anser säledes, att hvad. man här anfört emot den E. propositionen icke bör föranleda till afslag ä denTill Redaktionen aj Aftonbladet. Då redaktionen, på uppfordran af Postoc : Inrikes (idniogar, intagit i sitt blad samma tidnings person liga anfall emo: mig, torde rättvisan fordra att redaktionen också lemnar rum för mist i dag till det officiolla bladet afgifna var, så lydande: TU Redaktionen af Postoch Inrikes Tidningar. Då, under d. 4 dennes, vid införande i bladet at en min reklamation, hvilken icke innehäller ett enda ohöfligt ord, och ingenting annat än sanning, redaktionen dock tillåtit sig, att af misstag om sig sjelf, l. förehålla mig att man bör åtminstone sjelf veta hvad man säger, samt redaktionen dervid ytterligare förkunnat allmänheten, såsom en i sanning cväntad upplysning, att jag var okunnig om gåfvorna till:slöjdföreningens skola — en skola vid hvilken jag dock är ansvarig för ordningen; så begagnar jag härmedelst min rätt, att till följe af dessa smädelser fordra, det redaktisnen ofördröjligen införer uti Postoch Inrikes Tidningar denna min skrifvelse, såsom tillkännagifvande, att redaktionens uppgift om nen större såmling modeller, teckningar och afgjutningar, som hr Ahlborn skulle hafva medfört (eller mo.tagit) såsom skänker till slöjdföreningens skola från konstinstitutioner i Paris,, måste sanningsenligt ändras dertill, att till skolan äro: 1:o inga modeller gifna. 2:0 inga teckningar gifna. 3:0 inga afgjutningar, gifna; ty att hr Ahlborn, hvad gipser beträffar, uppgifvit att han seger ganska stort hopp att med det snaraste sådana bekomma, det säger icke detsamma som att br Ahlborn medfört gipser från Paris säsom skänker, eller ens att han der erhållit löfte att gipser skulle fås; utan det säger just motsatsen, hvilken är sanning. Likaså fär redaktionen erkänna att: 4:0 ingen sanning finnes uti uppgiften att br C., var okunonig om gäfvorna till svenska slöjdföreningens skola. Jag får härvid såsom eget nog särskildt anmärka, att enligt br Ablborns uppgift till mig i bref frän Paris, de derstädes för svenska slöjdföreningens skola på min begäran köpta saker, hvilka, inpackade i 4 större packlådor, br Ablborn nästan medförde, (ty han säg dem ännu i Lybeck), bestå, jemte det till mig aflemnade paketet litografier, just af: 1:o modellero, 2:o teckningar, 3:0 afgjutningar; alldeles såsom de der utbasunade skänkerna, hvilka sanningen nu förbytt i en limstångshändelse. Den försåtliga framställning, som redaktionen af det officiella bladet gjort, att det skulle hafva förargato mig, att redaktionen vicke talat om de konstföremål, hr Cronstrand sjelf fått till skänks, ej heller om de som inköpts för hans 220 frances, lemnas, endast beledsagad af mitt förakt, henne till full besittning att dermed försöka sin lycka bäst hon gitter. 1.edaktionen begagnar ett groft ord, lögnarer, som, ehuru hon dermed syftar på sig sjelf, hon dock synes hafva bort, synnerligast inom en officiel tidning, undvika, endast derföre att hon talade till hyfsadt folk; om eljest icke hennes mening just var, att vinna de ohyfsades bifall. När redaktionen förer stort spräk, derföre att hon talar inom den officiella klädnaden, synes hon böra besinna att det likväl är endast derigenom, att bon sjelf iakttager värdighet, som hon kan undgå åtlöje och att spilla på sig, hvilket sednare är en barnsjuka, som har sitt eget botemedel. Stockholm den 9 Oktaber. Baltzar Cronstrand. (Införes på begäran.) Som i dessa dagar genom nägons försorg ;blifvit inom riksstånden utdelade ett betydligt antal Post och Inrikes-Tidningar för den 6 April 1854 (niris 90 et 91) såsom upplysning rörande Norbergs jernvägsbolags iräkade trängmåäl; får jag, till resp. ståndens fullständigare kännedom i detta interessanta fimne, äran rekommendera ett noggrant genomläsande af artikeln Norbergs jernväg utisamma tidnings n:ris 112 et 113 (2 Maj); n:ris 119 et 120 (9 Maj); n:o 137 (29 Maj); samt n:o 147 (9 Juni). Stockholm den 9 Okt. 1854. Aktieägare.