medel ett förtroende-votum för de personer,
hvilka skola disponera och förvalta medlen?
Eller förutsätter det icke en öfvertygelse om,
icke blott en persons redlighet, utan äfven
hans klokhet, hans förutseende, hans skarp-
synta omdöme, att blindt och utan föreskrift
åt honom lemna förvaltningen af så betydliga
penningesummor? Förgäfves skall någon, som
erkänner att Sverge ännu är ett konstitutionelt
land och icke beror af en suveräns godtycke,
försöka bjuda till att öfvertyga svenska fol-
ket, att det kan vara dess pligt att, utan af-
seende på förtroende till landets regering,
uppfylla alla hennes fordringar under fore-
vändning att de begärda anslagen möjligen
framdeles skulle kunna blifva oundvikligen
nödiga.
Det är den sistnämnde, hufvudsakligen
af br Wern, drifna zatsen, som vi ej heller
kunna fatta såsom annat än en oförklarlig för-
blindelse af denne eljest i så många hän-
geenden utmärkte representant.
Än mindre kunna vi göra os8 klart, huru
hr Schwan nu kan vara så likgiltig för och
fästa så litet afseende vid förtroendet till ko-
nungens rådgifvare, som vi ganska väl erinra
oss att han vid debatten i sistlidne Januari om
det första anslaget till krigsrustningar, der det
likväl var fråga endast om ett förskott på en
kalf million rdr till bestämdt uppgifna föremål
— hvilket vä. måste i vida mindre grad taga
förtroendet i anspråk, än ett kreditiv å half-
annan million för icke uppgifna behof — or-
dade synnerligen strängt om nödvändigheten
att hysa förtroende till ministeren innan man
beviljade anslag af ifrågavarande beskaffenhet.
samt, oaktadt den värde ledamoten redan då var
medlem af hemliga utskottet samt sjelf ! fån
förtroende af konungens politik, likväl be-
träftande framtida anslag för försvarsverket
yttrade sig sålunda:
— — I motsats mot en värd talare bakom mig, som
yrkat ett blindt beviljande af anslaget, måste jag för-
klara, att jag lemnar mitt bifall endast derföre, att
jag anser det ändamål, hvartill ifrågavarande medel
skola användas, vara för landet nyttigt och af behof-
vet päkalladt. Men då penninge-anslags bevilljande
vanligen antages utvisa ett gillande af detsystem, re-
geringen omhuldar, så reserverar jag mig på det kraf-
tigaste emot en dylk tydning; och som jag med tem
lig visshet föruter, att måhända snart nog större
anslag komma att äskas, i och för neutralitetens upp-
rätthållande, så fär jag härmed gifva tillkänna, att
jags anser mig alls cke bunden af mitt nu gifna bi-
fall, utan förbehåller mig att efter omständigheterna
pröfva behofven, och ämnar jag då icke lemnå mitt
bifall, utan vissa förbehåll, i afseende å Konungens Råd-
gifvare, allt efter sig då företeende förhållanden.s
Men antagom, att det ifrågavarande kredi-
tivet verkligen kan blifva för rikets försvar
oundvikligen nödigt, så återstår för allt fall,
hvad vi i flera föregående artiklar utredt, att
nemligen, då en sådan eventualitet inträffar,
regeringen samtidigt med riksdagskallelsen
lyfter det stora kreditivet, och derefter inför
Rikets Ständer redogör för de händelser som
föranledt detta steg och för den ytterlig: re ut-
veckling regeringen ämnar gifva åt sin poli-
tik. Mäånne icke hrr Schwan och Wern h-lt
och hållet förbisett denna efter vår tanka
vigtigaste sida af kreditivfrågan, och une
icke genom att ur sådan synpunkt b:lvava
densamma, de bäst undsluppit, de många p9o-
litiska klippor och skär, hvarpå de nu stött
uti sina ifrågavarande tal, och de många af-
vägar de råkat in på i följd af den falska
position de gifvit frågan och deri de på så-
dant sätt jemväl kommit att inveckla sig
sjelfva, säkert i följd af rena och foster -
ska bevekelsegrunder, men likväl utav tt
röja den statsmannablick och hvad man hal-
lar den politiska takt, hvarpå, efter deras vu-
tecedentia under riksdagen, deras liberala vän-
ner trott sig kunna ega grundade anspråk,
särdeles i en så vigtig konstitutionel fråga
som denna.