medel ett förtroende-votum för de personer, hvilka skola disponera och förvalta medlen? Eller förutsätter det icke en öfvertygelse om, icke blott en persons redlighet, utan äfven hans klokhet, hans förutseende, hans skarpsynta omdöme, att blindt och utan föreskrift åt honom lemna förvaltningen af så betydliga penningesummor? Förgäfves skall någon, som erkänner att Sverge ännu är ett konstitutionelt land och icke beror af en suveräns godtycke, försöka bjuda till att öfvertyga svenska folket, att det kan vara dess pligt att, utan afseende på förtroende till landets regering, uppfylla alla hennes fordringar under forevändning att de begärda anslagen möjligen framdeles skulle kunna blifva oundvikligen nödiga. Det är den sistnämnde, hufvudsakligen af br Wern, drifna zatsen, som vi ej heller kunna fatta såsom annat än en oförklarlig förblindelse af denne eljest i så många hängeenden utmärkte representant. Än mindre kunna vi göra os8 klart, huru hr Schwan nu kan vara så likgiltig för och fästa så litet afseende vid förtroendet till konungens rådgifvare, som vi ganska väl erinra oss att han vid debatten i sistlidne Januari om det första anslaget till krigsrustningar, der det likväl var fråga endast om ett förskott på en kalf million rdr till bestämdt uppgifna föremål — hvilket vä. måste i vida mindre grad taga förtroendet i anspråk, än ett kreditiv å halfannan million för icke uppgifna behof — ordade synnerligen strängt om nödvändigheten att hysa förtroende till ministeren innan man beviljade anslag af ifrågavarande beskaffenhet. samt, oaktadt den värde ledamoten redan då var medlem af hemliga utskottet samt sjelf ! fån förtroende af konungens politik, likväl beträftande framtida anslag för försvarsverket yttrade sig sålunda: — — I motsats mot en värd talare bakom mig, som yrkat ett blindt beviljande af anslaget, måste jag förklara, att jag lemnar mitt bifall endast derföre, att jag anser det ändamål, hvartill ifrågavarande medel skola användas, vara för landet nyttigt och af behofvet päkalladt. Men då penninge-anslags bevilljande vanligen antages utvisa ett gillande af detsystem, regeringen omhuldar, så reserverar jag mig på det kraftigaste emot en dylk tydning; och som jag med tem lig visshet föruter, att måhända snart nog större anslag komma att äskas, i och för neutralitetens upprätthållande, så fär jag härmed gifva tillkänna, att jags anser mig alls cke bunden af mitt nu gifna bifall, utan förbehåller mig att efter omständigheterna pröfva behofven, och ämnar jag då icke lemnå mitt bifall, utan vissa förbehåll, i afseende å Konungens Rådgifvare, allt efter sig då företeende förhållanden.s Men antagom, att det ifrågavarande kreditivet verkligen kan blifva för rikets försvar oundvikligen nödigt, så återstår för allt fall, hvad vi i flera föregående artiklar utredt, att nemligen, då en sådan eventualitet inträffar, regeringen samtidigt med riksdagskallelsen lyfter det stora kreditivet, och derefter inför Rikets Ständer redogör för de händelser som föranledt detta steg och för den ytterlig: re utveckling regeringen ämnar gifva åt sin politik. Mäånne icke hrr Schwan och Wern h-lt och hållet förbisett denna efter vår tanka vigtigaste sida af kreditivfrågan, och une icke genom att ur sådan synpunkt b:lvava densamma, de bäst undsluppit, de många p9olitiska klippor och skär, hvarpå de nu stött uti sina ifrågavarande tal, och de många afvägar de råkat in på i följd af den falska position de gifvit frågan och deri de på sådant sätt jemväl kommit att inveckla sig sjelfva, säkert i följd af rena och foster ska bevekelsegrunder, men likväl utav tt röja den statsmannablick och hvad man hallar den politiska takt, hvarpå, efter deras vutecedentia under riksdagen, deras liberala vänner trott sig kunna ega grundade anspråk, särdeles i en så vigtig konstitutionel fråga som denna.