:r kyrkan och det kyrkliga undervisningsväsendet, från deras egenskap :af prebende fritagas, utan äfven det för förändringen erforderliga ersättningsbelopp samt derefter vid nästa riksdag framlägga proposition i ämnet. Utskotten finna det således lämpligt att prebendena för de verldsliga skoletjensterna upphöra, men anse nyttigt att de fortfara för bigkoparne, universiteternas teologiska professorer och gymnasiernas teologie lektorer, på det dessa män ej målte vara fremmande för all presterlig tjenstgöring. För lärare i pastoralteologien vid universiteten medgifva vi att hvad utskotten anfört kan hafva någon giltighet, ehuru det vill förekomma oss, att nyttan för undervisningen är mindre än skadan för församlingarne. Hvad åter åsigten om nyttan eller behöfigheten af prebenden för teologie lektorer angår, så är den bygd på ett uppenbart misstag. Vid dessa läroverk undervisas nemligen endast i dogmatisk men ej i pastoralteologi, och för den förras studium behöfs ingen pastoralvård, icke ens prestembete. Icke heller existerar nu, såvidt vi minnas, något prebende fästadt vid viss lektion. Tvertom gå de i tur åt de äldste lärarne, hvilka låta prestviga sig när de äro i turen till den högre löneinkomsten, så vidt de ej, såsom någon gång varit fallet, funnit ett prestblifvande af gidant skäl oförenligt med heder och samvete, samt derföre låtit brödstycket gå sig förbi. Biskoparnes prebenden äro ändå orimligare, omedan de genom deras innehafvande blifva sina egna förmän, och hela deras verksamhet för öfrigt oförenlig med den enskilda pastoralvården. I flera stift har biskopen flera pastorater, belägna stundom ett par mil från stiftsstaden. Vi tro också att af alla prebenden äro biskoparnes de som skötas minst tillfredsställande, på samma gång de högvördige fåiderna äro de som bäst kunna umbira denna tillökning i inkomster. I detta fall har till och med ett domkapitel gifvit ett vitsord som ej torde kunna jäfvas, då för ett par år gedan Kalmar konsistorium, i den bekanta frågan om ett utbyte af prebende för stiftets biskop, såsom skäl för upphörandet af Dörby och Kläckeberga prebendenatur ganska naift anförde, att detta pastorat, till följe af stattorparesystem och en högt uppdrifven bränvinsbränning vore i Dehof af den bästa möjliga själavård. Ville andra konsistorier vara lika upprigtiga, torde man lätt komma underfund med, att själavården i biskoparnes prebenden varit lika långt från den bästa möjliga, som i Dörby och Kläckeberga. Det synes oss derföre förnuftigt och billigt, att ständerna hos Kongl. Maj:t uttrycka sin åsigt om prebendepastoraternas skadlighet och sin underdåniga önskan att Kongl. Maj:t täcktes för nästa sammanträdande ständer framlägga utvigarne att frigöra dessa pastorater från deras feodalförbållande till prelaturen och skolan, samt gifva dem rättighet att inom konsistorii förslag välja sina egna kyrkoherdar. i afseende på patronatsrättens upphörande hafva utskotten likaledes tillstyrkt ständerna att anhålla det Kongl. Maj:t täcktes låta undersöka och derefter meddela Rikets Ständer framställning af de grunder på hvilka öfverenskommelser mellan innehafvare af patronatsrätt samt Kongl. Maj:t och kronan jemte vederbörande församlingar må kunna uppnås om patronatsrättens upphörande, äfvensom att Kongl. Maj:t, då utlänningar vinna tillåtelse att i riket förvärfva fast egendom med hvilken patronatsrätt är förenad, täcktes dervid fästa det vilkor, att samma rätt icke må på dem öfvergå,. Äfven i detta afseende synes oss att Rikets Ständer borde tydligare än här blifvit föreslaget uttala sin öfvertygelse om olämpligheten af inskränkningen i församlingarnes valrätt genom en qvarstående feodalrättighet, som är med våra tiders inrättningar alldeles oförenlig. Men då vilkoren för denna rätts utöfning i rikets 127 pastorater af patronel beskaffenhet äro i högsta grad olika, så blir det mycket svårt, om ej alldeles omöjligt, att fastställa några allmänna grunder för den önskade öfverenskommelsen. Lämpligast vore derföre måhända att öfverlemna dessa grunders uppgörande åt församlingarne, som hafva det närmaste intresset i saken. Der patronus, såsom det flerstädes i de s. k. conquesterade provinserna är förhållandet, eger rätt att uppbära tionde mot förbindelse stt underhålla kyrka och a9öna presterskap, är oformligheten af denna seigneuriala rätt mest ögonskenlig, och en förändring genom frivillig öfverenskommelse mest af nöden. I andra fall, der patronatsrätten icke är förbunden med dylika vilkor och stundom endast utöfvas alternatift med kronan eller församlingen, synes väl afsägelsen af en rättighet som numera, då strängare rättsbegrepp utdömt köpenskap med presterliga sysslor såsom neslig och föraktlig, väl icke längre kan anses vara af af stort ekonomiskt värde, lätt nog kunna tillvägabringas, och mer än en innehafvare af sådan rätt torde finnas beredd att sjelfmantuppoffra den till församlingarnes fromma. Men i intet fall böra sådana pastorater göras till regala; regeringen har redan alltför många lägenheter att bortgifva, och det sätt hvarpå de vanligen disponeras är ingalunda egnadt att göra en sådan utsträckning afhennes befogenhet önskvärd eller rådlig. Po — P.T. meddelar följande regeringsbeslut: K. Maj:t bar, under den 23 sist. Augusti, funnit godt tillåta, att följande för kompletterande af den i armåeens reserv-förräd befintliga sjukvårdsmat i