:r kyrkan och det kyrkliga undervisnings-
väsendet, från deras egenskap :af prebende
fritagas, utan äfven det för förändringen erfor-
derliga ersättningsbelopp samt derefter vid
nästa riksdag framlägga proposition i ämnet.
Utskotten finna det således lämpligt att pre-
bendena för de verldsliga skoletjensterna upp-
höra, men anse nyttigt att de fortfara för bi-
gkoparne, universiteternas teologiska profes-
sorer och gymnasiernas teologie lektorer, på
det dessa män ej målte vara fremmande för
all presterlig tjenstgöring. För lärare i pa-
storalteologien vid universiteten medgifva vi
att hvad utskotten anfört kan hafva någon
giltighet, ehuru det vill förekomma oss, att
nyttan för undervisningen är mindre än ska-
dan för församlingarne. Hvad åter åsigten om
nyttan eller behöfigheten af prebenden för
teologie lektorer angår, så är den bygd på
ett uppenbart misstag. Vid dessa läroverk
undervisas nemligen endast i dogmatisk men
ej i pastoralteologi, och för den förras studium
behöfs ingen pastoralvård, icke ens prestem-
bete. Icke heller existerar nu, såvidt vi min-
nas, något prebende fästadt vid viss lektion.
Tvertom gå de i tur åt de äldste lärarne, hvilka
låta prestviga sig när de äro i turen till den
högre löneinkomsten, så vidt de ej, såsom någon
gång varit fallet, funnit ett prestblifvande af
gidant skäl oförenligt med heder och samvete,
samt derföre låtit brödstycket gå sig förbi.
Biskoparnes prebenden äro ändå orimligare,
omedan de genom deras innehafvande blifva
sina egna förmän, och hela deras verksamhet
för öfrigt oförenlig med den enskilda pa-
storalvården. I flera stift har biskopen flera -
pastorater, belägna stundom ett par mil från
stiftsstaden. Vi tro också att af alla preben-
den äro biskoparnes de som skötas minst
tillfredsställande, på samma gång de högvör-
dige fåiderna äro de som bäst kunna umbira
denna tillökning i inkomster. I detta fall har
till och med ett domkapitel gifvit ett vitsord
som ej torde kunna jäfvas, då för ett par år
gedan Kalmar konsistorium, i den bekanta
frågan om ett utbyte af prebende för stiftets
biskop, såsom skäl för upphörandet af Dörby
och Kläckeberga prebendenatur ganska naift
anförde, att detta pastorat, till följe af stat-
torparesystem och en högt uppdrifven brän-
vinsbränning vore i Dehof af den bästa möjliga
själavård. Ville andra konsistorier vara lika
upprigtiga, torde man lätt komma underfund
med, att själavården i biskoparnes prebenden
varit lika långt från den bästa möjliga, som
i Dörby och Kläckeberga. Det synes oss
derföre förnuftigt och billigt, att ständerna
hos Kongl. Maj:t uttrycka sin åsigt om pre-
bendepastoraternas skadlighet och sin under-
dåniga önskan att Kongl. Maj:t täcktes för
nästa sammanträdande ständer framlägga ut-
vigarne att frigöra dessa pastorater från
deras feodalförbållande till prelaturen och
skolan, samt gifva dem rättighet att inom
konsistorii förslag välja sina egna kyrkoher-
dar.
i afseende på patronatsrättens upphörande
hafva utskotten likaledes tillstyrkt ständerna
att anhålla det Kongl. Maj:t täcktes låta un-
dersöka och derefter meddela Rikets Ständer
framställning af de grunder på hvilka öfver-
enskommelser mellan innehafvare af patro-
natsrätt samt Kongl. Maj:t och kronan jemte
vederbörande församlingar må kunna uppnås
om patronatsrättens upphörande, äfvensom att
Kongl. Maj:t, då utlänningar vinna tillåtelse
att i riket förvärfva fast egendom med hvil-
ken patronatsrätt är förenad, täcktes dervid fästa
det vilkor, att samma rätt icke må på dem öf-
vergå,. Äfven i detta afseende synes oss att
Rikets Ständer borde tydligare än här blifvit
föreslaget uttala sin öfvertygelse om olämp-
ligheten af inskränkningen i församlingarnes
valrätt genom en qvarstående feodalrättighet,
som är med våra tiders inrättningar alldeles
oförenlig. Men då vilkoren för denna rätts
utöfning i rikets 127 pastorater af patronel
beskaffenhet äro i högsta grad olika, så blir
det mycket svårt, om ej alldeles omöjligt,
att fastställa några allmänna grunder för
den önskade öfverenskommelsen. Lämpligast
vore derföre måhända att öfverlemna dessa
grunders uppgörande åt församlingarne, som
hafva det närmaste intresset i saken. Der
patronus, såsom det flerstädes i de s. k.
conquesterade provinserna är förhållandet, eger
rätt att uppbära tionde mot förbindelse stt
underhålla kyrka och a9öna presterskap, är
oformligheten af denna seigneuriala rätt mest
ögonskenlig, och en förändring genom frivil-
lig öfverenskommelse mest af nöden. I an-
dra fall, der patronatsrätten icke är förbun-
den med dylika vilkor och stundom endast
utöfvas alternatift med kronan eller försam-
lingen, synes väl afsägelsen af en rättighet
som numera, då strängare rättsbegrepp utdömt
köpenskap med presterliga sysslor såsom nes-
lig och föraktlig, väl icke längre kan anses
vara af af stort ekonomiskt värde, lätt nog
kunna tillvägabringas, och mer än en inne-
hafvare af sådan rätt torde finnas beredd att
sjelfmantuppoffra den till församlingarnes from-
ma. Men i intet fall böra sådana pastorater
göras till regala; regeringen har redan alltför
många lägenheter att bortgifva, och det sätt
hvarpå de vanligen disponeras är ingalunda
egnadt att göra en sådan utsträckning afhen-
nes befogenhet önskvärd eller rådlig.
Po
— P.T. meddelar följande regeringsbeslut:
K. Maj:t bar, under den 23 sist. Augusti, funnit
godt tillåta, att följande för kompletterande af den i
armåeens reserv-förräd befintliga sjukvårdsmat i