September månad förvandlat ridhuset vid Riddarholmshamnen till ett litet Floras tempel. Ty det är här sällskapet har sin exposition. Rummet är en ej alldeles oansenlig rektangel, med ett temligen högt hvälfdt tak, och ända dit upp läsgs väggarne och i grupper på golfvet äro växtmassorna anordnade på ett sätt, som utvisar mycken och sinnrik prydlighetskänsla. Fondväggen är förvandlad till en grönskande mur af mängfaldiga skönblommande växter, der bland det gröna fina löfverket i midten Linn6s bild, blid och majestätisk, tronar. Kring honom framtitta bland den ljusa lummigheten talrika blommor af de i våra varmhus numera mest värderade och dyrbaraste växter, såsom: Dipladenia crassinoda, Rondelitia speciosa, flerfaldiga Ericor (echäfiora coccinea, mammosa, vestita, triceps och declinata), Dichorisandra ovalifolia, de ståtliga Gladiolus natalensis och psittacinus, högröda Verbener, Nerier och Pelargonium scarlet Lucy rosea, samt dessa underbara Calceolarier, hvilka alltjemt utgöra blomstervännens förtjusning. Här framblänka ock de täckaste höstrosor, och nederst är ett slags sluttande bord, täckt af hundradetals afplockade Dabhlieblommor af en sådan färgmåängfald ooh :ormfullhet, att man tycker sig knappast kunna fatta, huru all denna rikedom kan vara konstens verk, och ögat flyger frän den ena till den andra, villrådigt hvar det helst skall stanna, mest beundra. Der står ock en Nepenthes destillatoria -med sina besynnerliga bladurnor och en Ficus elastica med sina stora glänsande läderaktiga löf. På sidorna befinna sig byster af Ceres och Flora, ofvan hvilka trädgårdsskötselns emblemer äro sirade. Detta fondstycke med sina gröna bladmassor, sina färgsträlande blommor och sina formrika bildningar är säkerligen något, hvartill man förut hos oss knappast sett något liknande — och gäckar med all sin naturligt enkla prakt och fägring tvifvelsutan hvarje mensklig dekorationsmålares efterhärmningskonst. Framför denna blomstervägg befinner sig ä ömse sidor ett par fristående resliga träd af Acacia verticillata och Casuarina torulosa, kring foten klädda med en matta af fullrundade herrliga Dahlieblommor, och emellan dem, något framät till, är en vattenbasin, i hvilken lefvande fiskar simma, der ett par vattenstrålar plaskande nedfalla och hvars kanter infattas af gruppvis ställda bladrika Canna discolor, det stora gräset Panicum plicatum, den höga Risen (Oryza sativa) och de vackra Iris pumila samt Lobelia Erinus m. fl. grönt, blätt och rödt om hvarandra i angenäma skiftningar — allt uppenbarelser af det strålande, rörliga lifvet. Vi befinna oss nu i expositionslokalens midt, som betecknas af ett ståtligt Pisangträd (Musa coccinea) och å ömse sidor derom tvenne hvarandra helt lika grupper, bådadera prydda af ett par ovanligt frodiga Fuchsier med sina lutande sköna, röda blommor, omgifna af diverse nyholländska växter samt kantade med pyramidastrar, liknande herrliga buketter, och med glödande löfkojor af de renaste färger. Vid dessa båda grupper stanna vi nästan helst och beundra lika mycket färgblandningens och anordningens smak, som blommornas fägring. Det är en lust att skäda dessa klara höga färger och att se dessa bevis pä huru konsten lyckats att af det i sig sjelf sköna göra någonting äonu skönare. Nederst i salen hafva vi trenne stora blomstersamlingar i ovalformade grupper. Den medlersta afvessa utgöres af saftplantor och flera andra tropiska växter. I dess medelpunkt höjer sig en 7—8 alnar hög Palm (Phoenix reclinata) omgifven af Phocnix dactyliferz, Musa Cavendishii, Philodendron pertusum, en blommande Hedycbium Gardnerianum, Yucca gloriosa, det nyzeeländska linet (Phormium tenax), Amomum Zingiber samt en utomordentligt vacker samling af dessa fina, täcka ormbunkar, som sä väl låta sig använda allestädes, der det är fräga om att framkalla en bild af en tropisk naturs saftfulla storhet och prakt. Denna grupp framställer tvifvelsutan de botaniskt märkvärdigaste och sällsyntaste växterna, men hörer snarare till vår hortikulturs khuriositeter, än närmaste sköte-. barn eller produkter. Å ömse sidor om denna äro tvenne långsträckta grupper af större växter eller träd, säsom Laurus nobilis och Camphora, Nerium Oleander, Rhododendrum ponticum, Magnolia grandiflora, Punica Granatum, en mängd arter Acaäciz, en 8 alnar hög Jättehampsa, Sockerröret och ett par gigantiska Majsstånd af 6 alnars höjd. De äro små skogar, gifvande en bild af varmare länders lummighet och skugga. Men det är ej blott ögat, som man afsett att här tjusa och fägna; äfven gommens läckerheter finner man här framlagde och utbjudne. Till venster om ingången i nedre hörnet af salen är ett långt bord, der man ser de yppigaste Vindrufvor och Persikor, Äpplen och Päron, de frodigaste Rotsaker och Legumer, en mängd Gurk-, Melonoch Pumpsorter, under den varma sommaren mognade stora majsax, Växtmärgsmeloner, samt flera andra smakligheter. Lägg nu härtill att längs sidorna af salen, midt bland träd, buskar och blommor stå trädgärdssoffor, behagligt inbjudande till hvila i åsynen af all denna växtnaturens yppighet, att en liten orchester sänd-r ut smekande toner bland blomsterdoft och blomsterglans, och slutligen (säsom en påminnelse, att man ej verkligen är ute i aflägsna främmande länder) att längre ned i salen ett litet s. k. schweitzeri 1ockar till njutningen af sina förfriskningar — så skall man bekänna, att ett besök i Gartnersällskapets exposition medför sina behag, som ej mångenstädes nu i Stockholm stå att finna, medan af höstens kyla och rusk den lefvande naturen utombus börjar förvissna och dö. Hvem är, som ej skulle skynda att taga alla dessa skönheter i betraktande, att hänryckt stanna framför allt det ljufva och yppiga, som här ställt sig tillhopa att tala om, huru oändligt rik naturen är i sin prakt, hurn stor i sina under? Hvem är, som ej skall komma hit att glädjas åt, att vi hos oss kunnat hopbringa så mycket vackert frän skiljda länder af jorden, att det lyckats oss att till vårt kalla land förflytta söderns herrligaste vextskatter, att vi få fägna vära ögon med äsynen af många dessa otaliga praktfullheter, hvarmed Herren smyckat vår jord? Och hvem är, som ej härför skulle hålla dem räkning, hvilka med så mycket nit och mycken framgång arbetat på denna förökning af våra förnöjelsemedel, och tillönska dem — om ej för annat, ätminstone för vår egen skull — att allt mer och mer lyckas i sina gagnande, vackra bemödanden. Och hvem är slutligen, som, dä han stär härinne, midt ibland en vär, som tyckes honom så hoppfull, och en sommar, som synes honom så löftesrik, ej skulle önska, att detta vore att skäda och beundra icke blott en vecka, utan hela äret om, att, när vinterns drifvor och is göra allt ute ödsligt och mörkt och kallt, man kunde gå i ett dylikt men större och ändamälsenligare vexttempel, och der njuta bort en stund i sällskåp med dessa milda, sköna väsenden, hvilka, huru tysta och stilla de der tyckas stå, dock tala till oss med mäktiga stämmor, dock veta att i oss väcka sådana rörelser och känslor, som endast framkallas, när man finner sig rätt nöjd och hänryckt? Gartnersällskapets exposition skall säkerligen hos hvar och en, som besöker densamma, väcka den tanken, att om Sverges hufvudstad egde en vinterträdgärd, der man funne samladt allt det skönaste och märkvärdigaste ur vexternas rika rike, som vi kunna anskaffa (och de två sista expositionerna visa att det ej är litet eller obetydligt), så skulle denna på be folkningens tycke och lynne inverka åtminstone lika reses —— AAA ———mmmmie blef Sissy mycket rädd och förlägen, ,har