regementen, äfven om dessa haft den nåden att blifva mönstrade och fått exercera inför så väl Hans Maj:t Konungen som Hans Kongl. Höghet Kronprinsen; än mindre lärer det kunna bidraga till neutralitetens upprätthållande, om, såsom det berättas från södra orterna, Göta och Vendes artilleriregementen få tredubbla sin ammunition och erhålla kostnadsfria lektioner i förbindningskonsten. Med denna erfarenhet för ögonen huru och på hvad sätt vår regering bedömer behofvet af utomordentliga anslag och huru den i öfrigt uppfattar sin ställning till representationen, är det verkligen förvånande att vi nu för tradje gången få emottaga en proposition om ett förtroende-votum i långt vidsträcktare mening än någonsin de två föregående. Detta är icke litet betecknelserikt. Första gången vid början af riksdagen ansåg man sig behöfva lemna ett slags specifik utredning öfver behofven. Den andra gången åberopade man sig på hemliga utskottet, och förtrodde sig till dess lojalitet. Nu för tredje gången, sedan konferenser redan varit hållna om utvägar att fortskynda riksdagens slut, anser man sig icke längre behöfva någondera. Man bilägger endast ett statsrådsprotokoll, deri finansministern hr friherre Palmstjerna begär, att få fästa Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derpå, att, för den händelse Kongl. Maj:t äfven under påföljande år skulle finna sig föranlåten sammandraga någon större del af armåen eller utrusta någon betydligare del af flottan, andra medel till bestridande af dervid förefallande kostnader ej vore att tillgå, än dels hvad då kunde vara i behåll af det särskilda kreditivet på 2,500,000 rdr, som Rikets Ständer under den 25 sistl. Februari beviljat, dels den summa, som, enligt 63 S Regeringsformen bör vara att tillgå till rigets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål, hvilken för närvarande endast är fastställd ptill en million rdr; på hvilken nakna framställning hr finansministern och statsrådets öfriga ledamöter grundat sitt tillstyrkande, att Kongl. Maj:t måtte begära ett kreditiv ä ytterligare 1!, million rdr till försvarsverket. Besynnerligt nog innehåller statsrådsprotokollet icke ett enda ord om det vigtiga förhållande, som i den kongl. propositionen omförmäles, nemligen ,att de nu för handen varande politiska omständigheterna nödga Kongl. Maj:t att städse vara beredd att vidtaga de mått och steg, som bevarandet af rikets sjelfständiga ställning i hvarje fall sräfver., Man stannar således i fullkomlig okunnighet huravida dessa politiska omständigheter, i någon mån varit föremål för öfverläggningar inom statsrådet, än mindre kan man sluta af hvilken beskafrenhet dessa öfverläggningar varit. Ensamt detta utgör en så svår konstitutionel anmärkning, att den fullgiltigt motiverar någon betänksamhet vid att bifalla den kongl. ropositionen. Väl har man sett af anslagen i förstugan till Rikets Ständers hus, att hemliga utskottet varit för en vecka sedan sammankalladt, och väl har man anledning till den förmodan att Kongl. Maj:t täcktes inåder meddela utskottet sin nådiga afsigt att hos Rikets Ständer framställa den ifrågavarande propositionen; men då deruti icke, såsom i Kongl. Maj:ts nådiga proposition af d. 13 sistl. Februari om det förra kreditivet, omförmäles, att hemliga utskottets yttrande deröfver varit inhemtadt, så kan man deraf lätt leda sig till den slutföljd, antingen att ett sådant yttrande vid detta tillfälle icke blifvit begärdt och så. ledes ej eller afgifvet, eller att, om det gifvits, det icke varit af den beskaffenhet så behagligt, att Konungens rådgifvare ansv sig kunna deruppå stödja sitt underdåniga tillstyrkande. Visserligen har man vid detta, som vid föregående tillfällen, då propositioner framkommit angående utomordentliga anslag, hört åtskilliga besynnerliga rykten; förra gången taltes det om en hotande not från Ryssland, som skulle besvaras med ett kreditiv af 2!, million rår; denna gång låter man åter hviska om allvarsamma noter från vestmakterna, som for:ra Sverges aktiva deltagande i deras sak, och detta skulle nu skräfva ett nytt krediiv på ett par millioner; men politiska rykten, serdeles under nuvarande omständigheter, är väl det vanskligastat allting; och äfven om sådana aktstycken funnits till, — äfven om icke ryktena om deras tillvaro härledt sig från regeringens anslagstordringar hvilka man icke degsförutan trott s:g kunnat förklara — så kunna till och med s. k. diplomatiska noter och korrespondenser understundom vara så gåtlika och tvetydiga, att de icke kunna rätt tolkas ens at hemliga utskott, ja möjligen slå dunster i ögonen äfven på eljest upplysta och kringseende personer. Uti andra konstitutionella stater anses det således vara ministrarnes pligt att sjelfva framträda inför representationen såsom uttolkar2 af dessa noter, och att, när dessa äro af den beskaffenhet att innebära någon fara för landet, öppet framlägga desamma. Vi veta ganska väl att sådant här anses stri dande mot etiketten; men vederbörande måste då jemväl underkasta sig att man misstror vissa rykten om noter o. d. vara ämnade endast till lockbete, för att fånga de fiskar man önskar i sina nät, och att man följaktligen icke tror mer än man ser. Således, för att hålla oss vid de nuvarande omständigheterna, önskar man att veta litet säkrare, huruvida de blifvande millionerna, här såsom i Danmark, möjligen skola uppslukas af rustningar mot vestmakterna, eller om de skola ske för att bereda Sverge till ett aktitt förbund med det civiliserade Europa mot Ryssand, för ingifvandet af hvilken föreställning hos nationen temligen mycket charlataneri I LL IP bo dd As Jadbtann sARmA AR Itt