September månad förvandlat ridhuset vid Riddarholms-
hamnen till ett litet Floras tempel.
Ty det är här sällskapet har sin exposition. Rum-
met är en ej alldeles oansenlig rektangel, med ett
temligen högt hvälfdt tak, och ända dit upp läsgs
väggarne och i grupper på golfvet äro växtmassorna
anordnade på ett sätt, som utvisar mycken och sinn-
rik prydlighetskänsla. Fondväggen är förvandlad till
en grönskande mur af mängfaldiga skönblommande
växter, der bland det gröna fina löfverket i midten
Linn6s bild, blid och majestätisk, tronar. Kring ho-
nom framtitta bland den ljusa lummigheten talrika
blommor af de i våra varmhus numera mest värde-
rade och dyrbaraste växter, såsom: Dipladenia cras-
sinoda, Rondelitia speciosa, flerfaldiga Ericor (echä-
fiora coccinea, mammosa, vestita, triceps och decli-
nata), Dichorisandra ovalifolia, de ståtliga Gladiolus
natalensis och psittacinus, högröda Verbener, Nerier
och Pelargonium scarlet Lucy rosea, samt dessa un-
derbara Calceolarier, hvilka alltjemt utgöra blomster-
vännens förtjusning. Här framblänka ock de täckaste
höstrosor, och nederst är ett slags sluttande bord,
täckt af hundradetals afplockade Dabhlieblommor af en
sådan färgmåängfald ooh :ormfullhet, att man tycker
sig knappast kunna fatta, huru all denna rikedom kan
vara konstens verk, och ögat flyger frän den ena till
den andra, villrådigt hvar det helst skall stanna, mest
beundra. Der står ock en Nepenthes destillatoria
-med sina besynnerliga bladurnor och en Ficus elastica
med sina stora glänsande läderaktiga löf. På sidorna
befinna sig byster af Ceres och Flora, ofvan hvilka
trädgårdsskötselns emblemer äro sirade.
Detta fondstycke med sina gröna bladmassor, sina
färgsträlande blommor och sina formrika bildningar
är säkerligen något, hvartill man förut hos oss knap-
past sett något liknande — och gäckar med all sin
naturligt enkla prakt och fägring tvifvelsutan hvarje
mensklig dekorationsmålares efterhärmningskonst.
Framför denna blomstervägg befinner sig ä ömse
sidor ett par fristående resliga träd af Acacia verti-
cillata och Casuarina torulosa, kring foten klädda med
en matta af fullrundade herrliga Dahlieblommor, och
emellan dem, något framät till, är en vattenbasin, i
hvilken lefvande fiskar simma, der ett par vattenstrå-
lar plaskande nedfalla och hvars kanter infattas af
gruppvis ställda bladrika Canna discolor, det stora
gräset Panicum plicatum, den höga Risen (Oryza
sativa) och de vackra Iris pumila samt Lobelia Erinus
m. fl. grönt, blätt och rödt om hvarandra i ange-
näma skiftningar — allt uppenbarelser af det strå-
lande, rörliga lifvet.
Vi befinna oss nu i expositionslokalens midt, som
betecknas af ett ståtligt Pisangträd (Musa coccinea)
och å ömse sidor derom tvenne hvarandra helt lika
grupper, bådadera prydda af ett par ovanligt frodiga
Fuchsier med sina lutande sköna, röda blommor, om-
gifna af diverse nyholländska växter samt kantade
med pyramidastrar, liknande herrliga buketter, och
med glödande löfkojor af de renaste färger. Vid dessa
båda grupper stanna vi nästan helst och beundra lika
mycket färgblandningens och anordningens smak, som
blommornas fägring. Det är en lust att skäda dessa
klara höga färger och att se dessa bevis pä huru kon-
sten lyckats att af det i sig sjelf sköna göra någon-
ting äonu skönare.
Nederst i salen hafva vi trenne stora blomstersam-
lingar i ovalformade grupper. Den medlersta afvessa
utgöres af saftplantor och flera andra tropiska växter.
I dess medelpunkt höjer sig en 7—8 alnar hög Palm
(Phoenix reclinata) omgifven af Phocnix dactyliferz,
Musa Cavendishii, Philodendron pertusum, en blom-
mande Hedycbium Gardnerianum, Yucca gloriosa, det
nyzeeländska linet (Phormium tenax), Amomum Zin-
giber samt en utomordentligt vacker samling af dessa
fina, täcka ormbunkar, som sä väl låta sig använda
allestädes, der det är fräga om att framkalla en bild
af en tropisk naturs saftfulla storhet och prakt. Denna
grupp framställer tvifvelsutan de botaniskt märkvär-
digaste och sällsyntaste växterna, men hörer snarare
till vår hortikulturs khuriositeter, än närmaste sköte-.
barn eller produkter.
Å ömse sidor om denna äro tvenne långsträckta
grupper af större växter eller träd, säsom Laurus no-
bilis och Camphora, Nerium Oleander, Rhododendrum
ponticum, Magnolia grandiflora, Punica Granatum,
en mängd arter Acaäciz, en 8 alnar hög Jättehampsa,
Sockerröret och ett par gigantiska Majsstånd af 6 al-
nars höjd. De äro små skogar, gifvande en bild af
varmare länders lummighet och skugga.
Men det är ej blott ögat, som man afsett att här
tjusa och fägna; äfven gommens läckerheter finner
man här framlagde och utbjudne. Till venster om
ingången i nedre hörnet af salen är ett långt bord,
der man ser de yppigaste Vindrufvor och Persikor,
Äpplen och Päron, de frodigaste Rotsaker och Legu-
mer, en mängd Gurk-, Melon- och Pumpsorter, under
den varma sommaren mognade stora majsax, Växt-
märgsmeloner, samt flera andra smakligheter.
Lägg nu härtill att längs sidorna af salen, midt
bland träd, buskar och blommor stå trädgärdssoffor,
behagligt inbjudande till hvila i åsynen af all denna
växtnaturens yppighet, att en liten orchester sänd-r
ut smekande toner bland blomsterdoft och blomster-
glans, och slutligen (säsom en påminnelse, att man
ej verkligen är ute i aflägsna främmande länder)
att längre ned i salen ett litet s. k. schweitzeri 1oc-
kar till njutningen af sina förfriskningar — så skall
man bekänna, att ett besök i Gartnersällskapets expo-
sition medför sina behag, som ej mångenstädes nu i
Stockholm stå att finna, medan af höstens kyla och
rusk den lefvande naturen utombus börjar förvissna
och dö.
Hvem är, som ej skulle skynda att taga alla dessa
skönheter i betraktande, att hänryckt stanna framför
allt det ljufva och yppiga, som här ställt sig tillhopa
att tala om, huru oändligt rik naturen är i sin prakt,
hurn stor i sina under?
Hvem är, som ej skall komma hit att glädjas åt,
att vi hos oss kunnat hopbringa så mycket vackert
frän skiljda länder af jorden, att det lyckats oss att
till vårt kalla land förflytta söderns herrligaste vext-
skatter, att vi få fägna vära ögon med äsynen af
många dessa otaliga praktfullheter, hvarmed Herren
smyckat vår jord?
Och hvem är, som ej härför skulle hålla dem räk-
ning, hvilka med så mycket nit och mycken fram-
gång arbetat på denna förökning af våra förnöjelse-
medel, och tillönska dem — om ej för annat, ätmin-
stone för vår egen skull — att allt mer och mer
lyckas i sina gagnande, vackra bemödanden.
Och hvem är slutligen, som, dä han stär härinne,
midt ibland en vär, som tyckes honom så hoppfull,
och en sommar, som synes honom så löftesrik, ej skulle
önska, att detta vore att skäda och beundra icke blott en
vecka, utan hela äret om, att, när vinterns drifvor
och is göra allt ute ödsligt och mörkt och kallt,
man kunde gå i ett dylikt men större och ändamäls-
enligare vexttempel, och der njuta bort en stund i
sällskåp med dessa milda, sköna väsenden, hvilka,
huru tysta och stilla de der tyckas stå, dock tala
till oss med mäktiga stämmor, dock veta att i oss
väcka sådana rörelser och känslor, som endast fram-
kallas, när man finner sig rätt nöjd och hänryckt?
Gartnersällskapets exposition skall säkerligen hos
hvar och en, som besöker densamma, väcka den tan-
ken, att om Sverges hufvudstad egde en vinterträd-
gärd, der man funne samladt allt det skönaste och
märkvärdigaste ur vexternas rika rike, som vi kunna
anskaffa (och de två sista expositionerna visa att det
ej är litet eller obetydligt), så skulle denna på be
folkningens tycke och lynne inverka åtminstone lika
reses —— AAA ———mmmmie
blef Sissy mycket rädd och förlägen, ,har