BISTRA TIDER ).
Charles bickens.
Under hela denna tid var han, liksom fast-
naglad af ett trolleri, orörlig och ur stånd
till annat än att följa hennes rörelser.
Halffånigt drömmande eller talande med
sitt medvetslösa jag om ingenting, satt hon
en liten stund med händerna för ögonen och
hufvudet lutadt emot dem. Straxt derpå bör-
jade hon äter stirra omkring i rummet, och
nu stannade hennes ögon för första gången
vid bordet med flaskorna.
På ögonblicket lät hon sina ögon med den
föregående aftonens trots i uttryck vända om
till hans vrå, och utsträckte mycket försigtigt
och sakta sin giriga hand. . Hon drog en bä-
gare till sig i sängen och satt och betänkte
sig på hvilken af de två flaskorna hon skulle.
välja. Slutligen grep hun i sitt vanvett den
flaskan som innehöll en hastig och säker död
och uppdrog för hans ögon korken med tän-
derna.
Antingen det nu var dröm eller verklighet,
men han var mållös och ur stånd att röra
sig. Är det v.rklighet och hennes bestämda
tid ännu ej är kommen, så vakna Rachael!
Äfven på denna möjlighet tänkte han. Hon
såg på Rachael och hällde mycket långsawt
och försigtigt ut innehållet. Dropparne voro.
redan vid hennes läppar; ett ögonblick till och
hon skulle varit utan räddning förlorad, om
också hela verlden vakuat och ilat till hen-
nes hjelp; men just i detta ögonblick for Ra-.
chael upp med ett dämpadt skri. Den usla:
varelsen stretade emot, slog till henne, grep
henne i håret, men Rachael hade bägaren.
i
) Se A. B. n:o 200, 202, 303, 206 och 208—2107
213, 215 och 217.