BISTRA TIDER ). Charles bickens. Under hela denna tid var han, liksom fastnaglad af ett trolleri, orörlig och ur stånd till annat än att följa hennes rörelser. Halffånigt drömmande eller talande med sitt medvetslösa jag om ingenting, satt hon en liten stund med händerna för ögonen och hufvudet lutadt emot dem. Straxt derpå började hon äter stirra omkring i rummet, och nu stannade hennes ögon för första gången vid bordet med flaskorna. På ögonblicket lät hon sina ögon med den föregående aftonens trots i uttryck vända om till hans vrå, och utsträckte mycket försigtigt och sakta sin giriga hand. . Hon drog en bägare till sig i sängen och satt och betänkte sig på hvilken af de två flaskorna hon skulle. välja. Slutligen grep hun i sitt vanvett den flaskan som innehöll en hastig och säker död och uppdrog för hans ögon korken med tänderna. Antingen det nu var dröm eller verklighet, men han var mållös och ur stånd att röra sig. Är det v.rklighet och hennes bestämda tid ännu ej är kommen, så vakna Rachael! Äfven på denna möjlighet tänkte han. Hon såg på Rachael och hällde mycket långsawt och försigtigt ut innehållet. Dropparne voro. redan vid hennes läppar; ett ögonblick till och hon skulle varit utan räddning förlorad, om också hela verlden vakuat och ilat till hennes hjelp; men just i detta ögonblick for Ra-. chael upp med ett dämpadt skri. Den usla: varelsen stretade emot, slog till henne, grep henne i håret, men Rachael hade bägaren. i ) Se A. B. n:o 200, 202, 303, 206 och 208—2107 213, 215 och 217.