dadt.
RIKSDAGEN.
PLENA I GÅR F. och E. M.
Bidderskepet ech Adeln.
Fortsättning af gårdagens plenum.
Hr Ijärne upplyste att det ej var nu fräga om ett
statslän, utan endast om sättet huru ett sådant bör ske,
samt gillade län, då det är fråga om större indu-
striela företag, på det att kommande generationer
mä till nägon del bekosta dem. Anssg utskottet
bafva utsträckt frägan för långt, och ville derföre
utesluta orden andra större företag.n
Hr Bildt. Attnågon lockbeta ej ligger i betänkan-
det, synes klart, om man läser utskottets resonnement
pag. 11. Staten har 2 slags utgifter nemligen löpande
och för framtiden. För dessa sednare böra öfver-
skot!en användas, som fördelaktigast sker genom de-
ras användande att betala amortering och ränta ä
län, hvarmed man med större fördel på en gång ut-
för ett arbete för framtiden, än om man endast an
vänder de årliga öfverskotten. Talaren jemförde sta-
ten med en egendom, som afkastade mer än utgif-
terna, och hvars egare upptar ett län till dess för-
bättring samt använder öfverskottet till amortering
och ränta. Skulden är endast fördelaktig om den
användes på ett förnuftigt sätt. Frågan är här att
efterse, huru man skall bära sig ät, om man vil
hafva jernvägar, hvilka ej utan län låta sig verk-
ställa. Talaren tog exempel af Preussen, som ef-
ter kriget 1813 upplänade penningar, hvarigenom
det lyckades förekomma bankrutt, ochsäledes genom
statsskuldssystem afvärjde större olyckor. Näringsid-
karpe få fordel af statslån genom räntans sänkning.
Grundlsgen hindrar icke Rikets Ständer att skuld-
sätta riket utan konungens samtycke. Så har flera
gåvger skett genom riksgäldskontoret. Lånen föresläs
vara betalda inom 42 år. Man kan fråga: är det
rätt att nuvarande generation drager tunga för den
kommande? Af fruktan för missbruk bör man ej
afhålla sig från bifall. Dä skulle man frukta för
äfven de nyttigaste saker, såsom elden och ångan
Då intet annat är i fräga än huru län skola uppta-
gas, yrkade talaren bifall.
Hr v. Troil yttrade sig i enabanda syfte, anseende
målet, hvartill staten lånar, vara dei som bestämmer
det nyttiga eller skadliga deraf. Det blir alltid skad-
ligt om staten länar till icke produktiva ändamäl
Österrike hade varit förloradt om det ej genom län
hade satt sina finanser i skick. Sannt är att dryga
skatter derför trycka, men bättre det än bankrutt,
med dess alla olyckor. Lättheten att upptaga län,
då redan statsskuld finnes, ligger deri, att folket vant
sig vid sådana förhållanden. Talaren anförde huru-
som armåens pensionskassas obligationer vid deras ut-
gifvande fallit ända till 75 procent, troligen af ovana
vid fondpapper. Sedermera stego de så, att räntan kunde
nedsättas. Tal. ville anföra Belgiens exempel, som förut
betungadt af skuld upptog län till utförande af sitt
jernvägsnät, hvarigenom det blifvit för detsamma möj-
ligt att bära sina bördor. Specie har blifvit åsatt
obligationerna såsom lugnande, och behöfver ingen
långväga förklaring. Om fondpapper blifva gällande,
så ökas rörelsekapitalet, hvarigenom lån underlättas.
Riksgäldskontoret har sält obligationerna, men det
kunde ej ske på en gång. Om jernvägar mer eller
mindre bära sig är underordnadt, utan höjandet af
produktionen i landet, lättheten i transporter, egen-
domsvärdenas stigande i följd deraf c. äro hufvud-
saken. Talaren sansåg likaledes grundlagen ej hindra
skuldsättning. Yrkade bifall.
Hr Gripenstedt ansåg att rättaste sättet varit, att
först besluta om saken och sedan om medlen, men
kunde dock medge att man först pröfvade sättet för
anskaffande af medlen. Då man ur allmänna satser
sätter sig emot, så böra dessa satser försvara ett af-
slag ä statslån under alla omständigheter. Talaren
kan ej föreb:å utskottet, alldenstund det flerestädes
säger, att skuldens nytta beror af ändamålet, och då,
efter frågan är om jernvägar, fördelarne af dem dels
direkt dels indirekt motsvara o.ägenheterna af stats-
lån. Ansåg den föredragna punkten vara temligen
cskyldig såsom ej innehållande något positift. Men
saknade ett tillögg, att Kongl. Maj:ts sanktion skulle
erfordras, till de af ständerna beslutade eller blif
vande beslutade företag. En talare har visat att Stän-
derna rätteligen kunna sätta riket i skuld. Men K.
Maj:t är i tillfälle att minska faran, då han skall
sanktionera de företag, som skola med länen utföras.
Yrkade bifall med detta tillägg. Säsom vi i går
nämnde bifölls paragrafen med nämnde tillägg med
35 röster mot 33.
3, 5, 7 paragraferna samt slutmeningen, deri före-
släs en underdänig skrifvelse om Kongl. Maj:ts sank-
don, återremitterades. I 6 ändrades 112 rår 24
sk. till 112, rdr. Derefter biföllos utan diskussion
statsutskottets betänkanden N:ris 277—287. På grefve
Sparres förslag beslöts inbjudning till öfrige ständen
i beslutet om privatbankslagen.
Presteståndet
afslutade i gårdagens aftonplenum privatbanklagen
och gillade vid 19:de med 22 röster mot 14 beräk-
ningen af 8 proc. ränta i privatbankssedel som se-
dan privatbank gjort konkurs, ej vid uppvisandet in-
vexlas mot bankens mynt.
Vid den 18:de gjordes den ändring att prescrip-
tionstiden å upphörd privatbanks sedlar, bestämdes
till 2 år i stället för af utskottet föreslagne 5 år.
Den 25 skulle, då den strider mot ingressen till
lagen, och handlar om banker, som ej utgifva egna
sedlar, ur förlaget utgå.
Doktor A. Nordsiröm yrkade att en maximisumma
af 10,000,000 skulle bestämmas öfver hvilken privat
bankerna ej skulle få utgifva sedlar. Ståndet be-
traktade detta yrkande som en ny motion, hvilken
skulle hvila på bordet till nästa plenum.
De paragrafer af förslaget, som i redogörelsen ej
blifvit omnämnda, äro utan förändring gillade.
Borgareståndet.
Vi återkomma nu till en sammanfattad redogörelse
för don i går nå f. Mm. höäriada Aamh I aftanara nla