z fisenem——L
den var gömd, bortdref han de nyfikna från
ställen der den var dold, och fick han dem
ut på gatan, antogo sjelfva skorstenarne på
fabrikerna denna skepnad, och rundtomk ring
dem stod det tryckta ordet.
Stormen tjöt ånyo, regnet piskade på ta-
ken, och de större rum, genom hvilka han
vandrat af och an, drogo sig tillsammaris till
de fyra väggarna i hans kammare. l2lden
hade slocknat, men eljest var allt som då. han
tillslöt sina ögon. Rachael tycktes ha fallit
i slummer på stolen vid sängen och satt helt
stilla, insvept i sin schal. Bordet stod på
samma ställe tätt bredvid sängen,och på den
sågs den så ofta förnyade gestalten i sin verk-
liga storlek och med sitt verkliga utseende.
Han tyckte sig se gardinen röra sig. Han
betraktade den nu noggrannare och förvissade
sig att den verkligen rörde sig. Han såg en
hand komma fram och trefvz, efter någonting.
Derpå rördes gardinen ännu tydligare, och qvin-
nan i sängen sköt den unv-an och satte sig upp.
Med sina hemska ögon, som voro så ihå-
liga och vilda, så lifl3sa och stora, såg hon
sig om i rummet orih öfverfor den vrå, der
hon sof på sin stol. Hennes ögon vände till-
baka till denna vrå, och hon höll sin hand
öfver dem liksom för att beskugga dem, me-
dan hon såg iv. i vrån. Åter löpte de om-
kring i rummet, knappast, om ens något, be-
märkande Rö chael, och vände tillbaka till vrån.
Medan hon ännu en gång beskuggade dem
med handen, icke så mycket för att se på
honom som att se efter honom i följd af en
slags djurisk instinkt att han var des, före.
kom det honom, som i dessa förstörda, dra
eller i den själ som tillhörde dem, icke fang
ett spår qvar af den qvinna han iktat för
aderton år sedan. Hade han icko g, ett henne
steg för steg blifva sådan, skulle ha n aldrig
trott att det var samma varelse. — Forts.)