STOCK gOLM, den 19 Sept.
Våra
tsutsk
lst r
gif
läsare hafva sig redan bekant, att
.ottet föreslagit rikets ständer att, me-
spplåning emot fonderade (d. v. s. å
varens sida ouppsägbara) statsobligatio-
bereda tillgångar för bekostande eller
derstödjande af de jernvägsanläggningar
Jer andra rikets framtida gagn företrädesvis
afseende större företag, som af rikets stän-
der blifvit eller blifva beslutade, äfvensom
för inlösen at dylika anläggningar. Vihafva
äfven i ett föregående nr (205) upptagit de hut-
vudgrunder, som för denna statslåneoperation
blifvit af utskottet föreslagna. Detär nu vår
skyldighet att yttra vår mening såväl i sjelfva
saken, som i afseende på sättet för verkstäl-
ligheten. I förra hänseendet bekänna vi upp-
rigtigt att vi ej dela majoritetens i utskottet
varma beundran för statsskuld eller de stora
förväntningar densamma gör sig af ctt fond-
systems välgörande inverkan på den allmänna
välmågan. Oss vill det synas alldeles klart,
att ehuru det ges förhållanden, då både sta-
ter och enskilda behöfva använda krediten för
att vinna vissa fördelar, som på annat sätt ej
kunna uppnås, så är skuldsättningen i och för
sig sjelf ingenting eftersträfvansvärdt, utan i
bästa fall endasten nödfallsutväg, som ej bör
beträdas utan det mognaste öfvervägande och
den största försigtighet. Deremot erkänna vi
visserligen, att då fråga är om sådana indu-
striella och produktiva anläggningar och före-
tag, hvaraf nyttan och fördelarne för framti-
den äro så gifna, att deras försummande
skulle på ett betänkligt sätt drabba samhället
i en kommande tid, och medel till dylika an-
läggningar icke kunna utan samtidens alltför
stora betungande i skatteväg beredas, det
utan tvifvel är både billigt och statsmanna-
messigt att anskaffa sådana tillgångar genom
lån, hvaraf bördan kommer att fördelas på
efterföljande generationer, hvilka deraf skörda
frukterna i odlingens och industriens fortgå-
ende utveckling. Men då vi i detta hänse-
ende erkänna rigtigheten af statsutskottets
framställning och den talang med hvilken mo-
tiverna för ett fondsystem blifvit utvecklade,
vilja vi likväl icke obetingadt gå in derpå,
att någon annan utväg för det närvarande icke
finnes att anskaffa erforderliga medel för så-
dana allmänt nyttiga produktiva företag, som
kunna åtminstone vid denna riksdag beslutas.
Vi tinna i detta hänseende uti en till Sven-
ska Tidningen insänd artikel för den 22 sistl.
Augusti ett ganska tänkvärdt förslag, hvilket
vi taga oss friheten att här nedan meddela
jemväl åt våra läsare och rekommendera till
noggrannt begrundande vid blifvande öfver-
läggningar angående statsutskottets betänkande
M 272. Vid pröfningen af detta betänkande
fästa vi isynnerhet vigt dervid, att man icke
beslutar ett skuldsättningssystem för de sken-
bara fördelar, hvilka påstås medfölja fonde-
rade kreditpapper, utan att man framför allt
noga tiliser för hvilka ändamål skuldsättningen
sker, och att denna således endast är ett nöd-
vändigt och oundvikligt medel för att tillvä-
gabringa stora och för en hel framtid gagne-
Liga företag. Följaktligen bör, enligt vår åsigt,
beslutet om de sednare ovilkorligen föregå be-
slutet om fondsystemet; och vi förstå derföre
icke rätt hvarföre statsutskottet ställt detta i
främsta rummet, och i de 2:ne efterföljande
betänkanden M 273 och 274 hufvudsakligen
afstyrkt hvarje definitift beslut angående de
företag, för hvilka penningar skulle anskaffas
medelst lån. För den misstrogne ser detta
litet besynnerligt ut och inger verkligen vissa
underliga tankar huruvida icke vederbörande i
utskottet betraktat fondsystemet zå-om huf-
vudsak och jernvägsanläggningarne zåsom bi-
sak; och för en dylik metod måste vi allvar-
ligen varna. Emellertid inskränka vi oss för
dagen att meddela det hufvudsakliga af den
ofvannämnda artikeln, så lydande:
En utväg att utan skuldsättniog vinna medel tili
jernvägar synes oss erbjuda sig uti den nya bränvins-
skatten. Vi dela fullkomligt den mening, som både
inom och utom representationen yttras, att vid brän
vins-lagstiftningen icke borde tagas i betraktande att
dermed vinna tillgängar för det ena eller det andra
behofvet. Men sedan, utan något dylikt afseende,
skatten blifvit bestämd, måste man naturligtvis taga
i betraktande, huru den ändamålsenligast och nytti-
gast skall användas. Förslag hafva uppstått, att ge-
nom denna tillgång, på ett eller annat sätt, bereda
lindring uti andra hittills utgående skattebördor. Ett
dylikt användande har, under vanliga förhällanden,
stora skäl för sig, emedan man derigenom blefve i
tillrälle att ästadkomma jemkning och lindring, der
sådant visat sig vara af behofvet päkalladt.
Men om nya behof förefinnas, hvartill man anser
sig behöfva bereda utvägar, synes det oss vara vida
bättre och klokare att dertill använda den nya till-
gången, än att först borttaga redan befintliga utskyl-
der, för att seden nödgas pälägga andra för fyllan-
det af nämnda hehof. Så blefve nemligen förhållan-
det hufvudsakligen, derest man vill utföra ett jern-
vägssystem i vårt land med upplånta kapitaler: Den
förut uppgifna summan af 47 millioner skulle nem
ligen fordra en årlig ränte- och amorteringsutgift af
cirka 2!V, million, och att, med afseende ä den ringa
behällning, jernvägarne till en början komma att
lemna, denna icke kunde bestridas med de hittills
ingångna skattebidragen, torde vara lätt funnet. Af-
ser man åter, att dertill använda bränvinsskatten, så
är det klart, att mot denna svarande nedsättningar i
andra utskylder icke kunna göras. Månne det då
icke vore bättre att genast använda denna tillgång
såsom kapital till arbetenas bedrifvande. Dessa ar-
beten kunde då sannolikt, med denna tillgång, utfö-
ras lika hastigt, som annars kunde läta sig göra och
med samma tillgångs användande endast under !;:del
eller !7,:del af den tid, som skulle erfordras att der-
med betala ränta och amortissement ä ett lån. Det
torde ock blifva vanligt att päräkna denna tillgångs
fortfarande under så läng tid; som för sistnämnda
ändamål blefve af nöden.
Vi skulle således vilja föreslå, att Rikets Ständer be-