lessa ord återskallade äfven genom kyrkan,
som om de glödande bokstäfverna tillika hade
öst. Derpå förändrades alla omgifningarne,
och intet blef som det varit, med undantag af
nonom sjelf och presten. De stodo i dags-
ljuset framför en så oerhördt stor mennisko-
skara, att om alla menniskor i verlden blif-
vit sammanförda på ett ställe, kunde de,
;yckte han, icke sett talrikare ut, och de af-
skydde honom alla, och det fanns icke ett
enda medlidsamt eller vänligt öga bland alla
de många millioner som voro fästade på ho-
nom. Han stod på en upphöjning under sin
egen väfstol, och i det han betraktade den
skapnad väfstolen antog och tydligen hörde
dödslitanian läsas, visste han att han var der
för att lida döden. Straxt derefter sjönk det
han stod på undan honom, och det var förbi
med honom.
Från hvilket gåtfullt ställe han kom tillbaka
till sitt vanliga lif och till trakter som han
känt, var han ur stånd att fatta; men på ett
eller annat sätt hade han kommit tillbaka till
dessa trakter, men med den öfver sig utta-
lade förbannelsen, att han aldrig, vare sig i
denna eller den tillkommande verlden, sknlle
i alla evigheters evighet få se Rachaels an-
sigte eller höra hennes stämma. Vandrande
fram och tillbaka, utan rast eller ro eller
bopp, och sökande efter något, han visste
icke hvad (ban visste blott att han var dömd
att söka efter det) beherrskades ban af en
namnlös, förfärlig rädsla, en dödlig fruk-
tan för en viss bestämd gestalt, som
allting antog. Allt hvad han såg, antog
förr eller gednare denna form. Föremålet
för hans eländiga tillvaro var att förekomma
att den skulle igenkännas af någon bland de
otaliga menniskor han mötte. Hopplösa an-
strängning I Ledde han dem ut ur rum der
den var, tillglöt han de skåp oeh lådor hvari