— Genom ett förbiseende vid ombrytnin-
gen af den i onsdagsbladet införda artikeln i
anledning af Kongl. Maj:ts nåd. proposition
med förslag till förändring om handelsböcker
och handelsräkningar, har slutet af hr justie-
rådet Ginthers yttrande till högsta domsto-
lens protokoll, som innehåller sjelfva den prak-
tiska tillärapningen af hr justitierådets åsigter,
blifvit utelemnadt, hvarföre det här meddelas:
Skall en bättre ordning genom lagstiftning vinnas,
will det säledes synas, som enda utvägen vore att,
med frängäende af det hittills följda systemet, göra
:alla fordringar inför lagen lika goda, och härtill er
fordras i första rummet att de blifva lika räntebä-
rande, hvadan ock den angelägnaste förändringen i
vära kreditlagar, enligt min tanke, är, att, i öfver-
ensstämmelse med hvad lagberedningen föreslagit,
lagen, jemte det den uttryckligen godkänner bruket
att å sädana försträckningar, som blifvit lemnade på
öppen kredit och löpande räkning, beräkna ränta frän
den tid försträckningen erhölls, förklarar all annan
skuld på obestämd tid böra, lika med den på
bestämd tid satta, löpa med den högsta i lag tillåt-
na ränta från förfallodagen, d. v. s. frän det for-
dringen, genom tillställd räkning eller annorledes, blif-
vit hos gäldenären bevisligen krafd. Härigenom skulle
äcke allenast gäldenårerna betagas all vidare fördel
af ett obehörigt dröjsmäl med sina bokskulders li-
qviderande och nödgas sjelfva vidkännas den häraf
upppkomande ränteförlusten, utan man skulle, i sam-
ma mån köparne i den mindre handeln, der den på
bok och räkning grundade krediten med obestämd
betalningstid icke kan undvaras, på sådant sätt finge
i sitt egna intresse den kraftigaste uppmaningen till
mera noggranhet i betalandet af sina räkningar så
snart dessa blifvit dem tillställda, jemväl kunna pä-
räkna i den större handeln en mera allmänt, på be-
stämd tid och förskrifning ställd kredit, enär det,
under i öfrigt enahanda förhållanden, alltid i sädan
handel, der fråga är om större summor, mäste för
köparen vara fördelaktigare att, genom ett på för-
hand ingänget aftal betinga sig räntefritt anständ un-
der den vissa tid han kan behöfva, än att ätaga sig
betalningsskyldighet af en när som helst efter an-
fordran räntebärande skuld.
För min del är jag ätminstone öfvertygad att en
lagförändring i omförmälde syftning, särdeles om der
med förenades det ifrån lagberedningen likaledes
bemtade stadgandet, hvarom jag i anledning af kom-
mitterades förslag till lag för invisningar fär tillfälle
att vidare yttra mig, angående skyldighet för gälde-
när, som icke ä sin skuld utgifvit förskrifning, att
godkänna en för beloppet å honom ställd invisning,
skulle, genom den lätthet, hvarmed alla de hittills
alldeles ofruktbara bokfordringarne dymedelst kunde
förvandlas till fruktbärande och för rörelsen använd-
bara kapitaler, medföra så helsosamma verkningar
till förbättring af hela värt ;kreditväsende, att alla sär-
skilda föreskrifter om viss tid för så väl säljare att
tillställa sin köpare räkning å hvad hvad han borgat,
som för denne sednare att emot räkningen anmäla
klander, sannolikt inom kort skulle blifva lika obe-
höfliga hos oss, som de befunnits i andra länder;
hvarföre jag också, ehuru jag ej bestrider, att dessa
särskilda föreskrifter under sakernas närvarande skick
kunna vara af behofvet päkallade, ingalunda skulle
vilja tillstyrka någon ytterligare skärpning deruti, på
sätt kommitterades förslag innehäller, sä framt de af
mig ifrågasatte mera verksamma ätgärderna blefve
vidtagna.
Justitierädet Engelhart utlät sig slutligen: att, eburu
det yttrande han, i anledning af Kongl. Maj:ts re-
miss, hade att gifva, kunde inskränkas till de an-
märkningar, som han emot det nu granskade försla-
get framställt, ville han likväl, dä äsigter af ämnet
ur en mera allmän och omfattande synpunkt blifvit
af justitierådet Gynter utvecklade, äfven för sin del
hafva anmärkt, att ban till alla delar gillade dessa
Bsigter.
I sammanhang härmed böra vi äfven rätta en an-
nan oriktighet i samma artikel; på 2:dra sidan, 3:dje
spalten, första raden uppifrån står: de två sistnämnde,
i stället för de två förstnämnde, hvarigenom den
förvillelse uppkommit att justitieråden Qvensel och
Gyllenhammar i stället för herrar Backman och
Qviding blifvit citerade såsom de der i flera deiar
förenat sig om det ifrågavarande lagförslaget.
