BISTRA TIDER ). AF Charles Dickens. Ja, Bounderby gjorde denna sin käpphäst så vid abekant, att tredje man tog upp den och vid flera tillfällen handterade den med särdeles liflighet. Det var en af Bounderbys mest förvånande egenskaper, att han ej blott sjelf sjöng sitt eget lof, utan äfven dref andra att sjunga det. Det var en moralisk pestsmitta hos honom. Fremlingar, som kunde vara blygsamma nog på andra ställen, rusade upp vid banketter i Coketown och skröto af Bounderby, som voro de rasande. De jemförde honom med det Kungliga Vapnet, UnionJack, Magna Charta, John Bull, Habeas Corpus, Bill of Rights, En engelsmans hus är bans borg,, kyrka och stat, och God save the Queen, ja allt detta tillsammans. Och hvar gång (och det var mycket ofta) som en talare af detta slag hållit ett sådant föredrag, togs det mer eller mindre af sällskapet för gifvet att han hört talas om mrs Sparsit. Mr Bounderby, sade mrs Sparsit, ni sitter ovanligt länge vid er frukost i dag. Det kommer deraf, madamep, svarade han, natt jag sitter och tänker på det infall Tom Gradgrind fått,; det skulle låta så rät fram och oberoende att säga Tom Gradgrind, alldeles som någon sökte med omätliga summor muta honom att säga Thomas, utan att han kunde öfvertala honom dertill; detta infall, som Tom Gradgrind fått i sitt hufvud, är att vilja uppfostra deu här landstrykarens dotter. Flickan är deruten, sade mrs Sparsit, och väntar att få veta om hon skall gå direkte till skolan eller upp till Stone Lodge. Hon får ge sig ro, min fru, tills jag sjelf får veta detv, svarade Bounderby. Vi ha säkert Tom Gradgrind här inom ett ögonblick. Önskar han att hon skall bli qvar här ännu ) Se A. B. n:o 209, 202, 303, 206 och 208.