BISTRA TIDER ).
AF
Charles Dickens.
Ja, Bounderby gjorde denna sin käpphäst så
vid abekant, att tredje man tog upp den och vid
flera tillfällen handterade den med särdeles
liflighet. Det var en af Bounderbys mest
förvånande egenskaper, att han ej blott sjelf
sjöng sitt eget lof, utan äfven dref andra att
sjunga det. Det var en moralisk pestsmitta
hos honom. Fremlingar, som kunde vara
blygsamma nog på andra ställen, rusade upp
vid banketter i Coketown och skröto af Boun-
derby, som voro de rasande. De jemförde
honom med det Kungliga Vapnet, Union-
Jack, Magna Charta, John Bull, Habeas Cor-
pus, Bill of Rights, En engelsmans hus är
bans borg,, kyrka och stat, och God save
the Queen, ja allt detta tillsammans. Och
hvar gång (och det var mycket ofta) som en
talare af detta slag hållit ett sådant föredrag,
togs det mer eller mindre af sällskapet för
gifvet att han hört talas om mrs Sparsit.
Mr Bounderby, sade mrs Sparsit, ni sit-
ter ovanligt länge vid er frukost i dag.
Det kommer deraf, madamep, svarade han,
natt jag sitter och tänker på det infall Tom
Gradgrind fått,; det skulle låta så rät fram
och oberoende att säga Tom Gradgrind, all-
deles som någon sökte med omätliga summor
muta honom att säga Thomas, utan att han
kunde öfvertala honom dertill; detta infall,
som Tom Gradgrind fått i sitt hufvud, är
att vilja uppfostra deu här landstrykarens dot-
ter.
Flickan är deruten, sade mrs Sparsit, och
väntar att få veta om hon skall gå direkte
till skolan eller upp till Stone Lodge.
Hon får ge sig ro, min fru, tills jag sjelf
får veta detv, svarade Bounderby. Vi ha
säkert Tom Gradgrind här inom ett ögonblick.
Önskar han att hon skall bli qvar här ännu
) Se A. B. n:o 209, 202, 303, 206 och 208.