Några ord om de äldre riksdagshandlingarne: tryckning. Det förstärkta statsutskottet kommer snart att af göra öfver en fråga som är af stor vigt ej blott föl de poli iskt historiska studierna, utan ock för sjelfvö lagstiftningen och administrationen — vi mena de vid innevarande riksdag väckta förslag, att Ständernsz måtte bevilja ett särskildt anslag för utgifvande ai offentliga handlingar, som upplysa svenska riksda garnes och regeringssättets historia. Det är onödigt att i denna fraga anföra exempel från andra stater som för dylika företag gjort betydliga uppoffringar. Den, som i nägon rigtning tänkt öfver den vetenskapliga forskningens natur, har det säkert icke kunaoat undgå att ett dess mest utmärkande drag är det att ingen fräga får erkännas för sä afgjord, att ej en kommande tid kan ånyo upptaga densamma, för att betrakta den fråa nya synpunkter, för att noggrannare bestämma svaret på densamma eller ätminstone fullt öfvertyga sig om dess rigtighet. Naturforskaren är dervid i den lyckliga belägenhet, attnästan hvar som heldst genom förnyade experimenter och iakttagelser eller beräkningar kunna underkasta sina föregängares uppgifter och åsigter den strängaste granskning. Häfdeforskaren deremot har att göra med föremål som varit och ej mer äterkomma, och hvilka derföre undandraga sig all direkt undersökning, måste hålla sig till hvarje tidehvarfs egna ur kunder såsom den säkraste grundval för historien, och om dessa för någon tidpunkt gå förlorade, är det intet hopp att komma till en större visshet eller en fullständigare kunskap derom, än den man redan eger. Det är derföre för historien af yttersta vigt, att be. vara såväl de af ögonvittnen och de handlande personerna sjelfva uppsatta berättelser, som de offentliga handiingar, hvaruti den dels uttalat sina åsigter, önskningar och förhoppningar, dels inför samtid och efterverld likasom fixerat sina beslut. Men det är endast genom deras allmängörande medelst pressen som urkuoderna blifva betryggade mot den förstöring som förr eller senare mäste träffa sjelfva originalerna, det är ocksä endast derigenom som de blifva fullt tillgängliga för historieforskaren. Den fordran, som förgängna slägten billigtvis ega hos de efterkommande, bvilka njuta frukterna af deras mödor och lidanden, att deras handlingar blifva sanvingsenligt framställda, kan endast derigenom uppfyllas, och den samvetsgranne häfdatecknsren får deruti också ett medel, som han eljest skulle sakna, att inför allmänheten bevisa rigtigheten af sin framställning. Hvad Sverges historiska urkunder angår, äro dess riksdagshandlingar företrädesvis vigtiga, emedan folkets representanter här mer än i de flesta andra länder deltagit uti afgörandet af de förnämsta inrikes ärenden, och äfven i afseende på den yttre politiken Sverges konungar vanligtvis meddelat sig med någon delegation af desamma. Uti ett land, der sakernas lugna utveckling icke blifvit plötsligt afbruten af en revolution, som omstörtat alla förhällanden, är det naturligtvis också af vigt så väl för den lagstiftande makten, som för administrativa myndigheter, att ega tillgång till de förhandlingar som ligga till grand för de författningar som ännu gälla. Önskningar om våra förnämsta riksdagshbandlingars utgifvande från trycket läto derföre redan i det 17:de seklet ej sällan höra sig från folkets representanter, och det var på grund af en sådan framställving som Stierneman vid början af frihetstiden utgaf sin bekanta samling af riksdagars och mötens beslut. Utan att förringa värdet af detta för sin tid förtjenstfulla arbete, kan man väl säga, att det hvarken i fullständighet eller noggranahet motsvarar vär tids fordringar. De politiska vetenskaperna voro på den tid, då det utkom, ännu i sin barndom, och på en representationens historia hade ännu få tänkt. Det var också egentligen för det praktiska behofvet som samlingen utgafs, och det vär dessutom ingen lätt sak att på en tid,då arkiverna icke voro tillgängliga för andra än vederbörande tjenstemän, i hast samla och granska alla de urkunder som borde intagas. Det ir derföre ursäktligt att vigtiga dokumenter, som ännu ör vår tid äro af praktisk betydenhet och enligt plaen bort ingå i samlingen, likväl saknas der, likaom att ett och annat blifvit infördt som icke är fullt wutentiskt. Det är likväl långt ifrån att dessa briter skulle vara den egentliga grunden, hvarföre det ir af vigt, att en ny samling af vära risdagshandingar blifver utgifven. En sädan mäste, för att tillredsställa historieforskarens behof, anläggas i en nä;ot större skala. Kallelser, propositioner och de föriandlingar som föregått besluten, äro för honom ofta ika vigtiga som dessa, Kostnaden för ett sådant föetag bör det oaktadt icke blifva så betydande, emejan de gamla riksdagarnes handlingar, intill den s. . frihetstiden, alls icke kunna uti vidlyftighet komna i någon jemförelse med dem för sednare tider. Propositioner och skrifvelser voro få, och endast för le båda högre stånden finnas några protokoller, hvilka, foen om de skulle tryckas i sin helhet, icke upptaga 4 många ark för hvarje riksdag, emedan de i böran lika mycket utmärkte sig för sin korthet som i ednare tider för sin omständlighet. Ett värdigare föemäl för representationens omsorg om litterära föreag torde knappt finnas än utgifvandet af deras egna örhandlingar för äldre tider.