Några ord om de äldre riksdagshandlingarne:
tryckning.
Det förstärkta statsutskottet kommer snart att af
göra öfver en fråga som är af stor vigt ej blott föl
de poli iskt historiska studierna, utan ock för sjelfvö
lagstiftningen och administrationen — vi mena de
vid innevarande riksdag väckta förslag, att Ständernsz
måtte bevilja ett särskildt anslag för utgifvande ai
offentliga handlingar, som upplysa svenska riksda
garnes och regeringssättets historia. Det är onödigt
att i denna fraga anföra exempel från andra stater
som för dylika företag gjort betydliga uppoffringar.
Den, som i nägon rigtning tänkt öfver den veten-
skapliga forskningens natur, har det säkert icke kun-
aoat undgå att ett dess mest utmärkande drag är det
att ingen fräga får erkännas för sä afgjord, att ej
en kommande tid kan ånyo upptaga densamma, för
att betrakta den fråa nya synpunkter, för att nog-
grannare bestämma svaret på densamma eller ätmin-
stone fullt öfvertyga sig om dess rigtighet. Natur-
forskaren är dervid i den lyckliga belägenhet, attnä-
stan hvar som heldst genom förnyade experimenter
och iakttagelser eller beräkningar kunna underkasta
sina föregängares uppgifter och åsigter den stränga-
ste granskning. Häfdeforskaren deremot har att göra
med föremål som varit och ej mer äterkomma, och
hvilka derföre undandraga sig all direkt undersök-
ning, måste hålla sig till hvarje tidehvarfs egna ur
kunder såsom den säkraste grundval för historien,
och om dessa för någon tidpunkt gå förlorade, är det
intet hopp att komma till en större visshet eller en
fullständigare kunskap derom, än den man redan eger.
Det är derföre för historien af yttersta vigt, att be.
vara såväl de af ögonvittnen och de handlande per-
sonerna sjelfva uppsatta berättelser, som de offentliga
handiingar, hvaruti den dels uttalat sina åsigter, önsk-
ningar och förhoppningar, dels inför samtid och ef-
terverld likasom fixerat sina beslut. Men det är en-
dast genom deras allmängörande medelst pressen som
urkuoderna blifva betryggade mot den förstöring som
förr eller senare mäste träffa sjelfva originalerna, det
är ocksä endast derigenom som de blifva fullt till-
gängliga för historieforskaren. Den fordran, som för-
gängna slägten billigtvis ega hos de efterkommande,
bvilka njuta frukterna af deras mödor och lidanden,
att deras handlingar blifva sanvingsenligt framställda,
kan endast derigenom uppfyllas, och den samvets-
granne häfdatecknsren får deruti också ett medel,
som han eljest skulle sakna, att inför allmänheten
bevisa rigtigheten af sin framställning.
Hvad Sverges historiska urkunder angår, äro dess
riksdagshandlingar företrädesvis vigtiga, emedan fol-
kets representanter här mer än i de flesta andra län-
der deltagit uti afgörandet af de förnämsta inrikes
ärenden, och äfven i afseende på den yttre politiken
Sverges konungar vanligtvis meddelat sig med någon
delegation af desamma. Uti ett land, der sakernas
lugna utveckling icke blifvit plötsligt afbruten af en
revolution, som omstörtat alla förhällanden, är det na-
turligtvis också af vigt så väl för den lagstiftande
makten, som för administrativa myndigheter, att ega
tillgång till de förhandlingar som ligga till grand för
de författningar som ännu gälla. Önskningar om våra
förnämsta riksdagshbandlingars utgifvande från trycket
läto derföre redan i det 17:de seklet ej sällan höra
sig från folkets representanter, och det var på grund
af en sådan framställving som Stierneman vid bör-
jan af frihetstiden utgaf sin bekanta samling af riks-
dagars och mötens beslut.
Utan att förringa värdet af detta för sin tid för-
tjenstfulla arbete, kan man väl säga, att det hvarken
i fullständighet eller noggranahet motsvarar vär tids
fordringar. De politiska vetenskaperna voro på den
tid, då det utkom, ännu i sin barndom, och på en
representationens historia hade ännu få tänkt. Det
var också egentligen för det praktiska behofvet som
samlingen utgafs, och det vär dessutom ingen lätt
sak att på en tid,då arkiverna icke voro tillgängliga
för andra än vederbörande tjenstemän, i hast samla
och granska alla de urkunder som borde intagas. Det
ir derföre ursäktligt att vigtiga dokumenter, som ännu
ör vår tid äro af praktisk betydenhet och enligt pla-
en bort ingå i samlingen, likväl saknas der, lika-
om att ett och annat blifvit infördt som icke är fullt
wutentiskt. Det är likväl långt ifrån att dessa bri-
ter skulle vara den egentliga grunden, hvarföre det
ir af vigt, att en ny samling af vära risdagshand-
ingar blifver utgifven. En sädan mäste, för att till-
redsställa historieforskarens behof, anläggas i en nä-
;ot större skala. Kallelser, propositioner och de för-
iandlingar som föregått besluten, äro för honom ofta
ika vigtiga som dessa, Kostnaden för ett sådant fö-
etag bör det oaktadt icke blifva så betydande, eme-
jan de gamla riksdagarnes handlingar, intill den s.
. frihetstiden, alls icke kunna uti vidlyftighet kom-
na i någon jemförelse med dem för sednare tider.
Propositioner och skrifvelser voro få, och endast för
le båda högre stånden finnas några protokoller, hvilka,
foen om de skulle tryckas i sin helhet, icke upptaga
4 många ark för hvarje riksdag, emedan de i bör-
an lika mycket utmärkte sig för sin korthet som i
ednare tider för sin omständlighet. Ett värdigare fö-
emäl för representationens omsorg om litterära före-
ag torde knappt finnas än utgifvandet af deras egna
örhandlingar för äldre tider.