fullbordandet af Flensburg-Fredrikshavns-banan måste påskyndas af de danska statsmakterna, och såsom vi en gång förut visat, måste äfven Sverge och Norge taga ett icke ringa intresse i detta stora arbetes utförande, hvarigenom båda dessa stater, öfver den endast SY, mil breda och aldrig tillfrysande farleden mellan Göteborg och Fredrikshavn, på en gång sättas i en lätt och oafbruten förbindelse med jernbanorna i det öfriga Europa. Vi böra ej heller förbise, att Stockholm-Göteborgsbanan i ungefär hälften af sin sträckning leder nästan halfvägs till Norges hufvudstad och således uppmanar till en anslutning från norska sidan, hvilken desto snar:re bör kunna komma till stånd, då Norge redan genom Christiania-Eidswolds-banan och det vattendrag, hvarmed den står i förbindelse, vunnit fördelen af en öppen kommunikation med dess bördigaste inre delar. Genora en bana mellan Stockholm och Göteborg lägger Sverge, på samma gång det genom kärnan af sitt eget område drager en pulsåder för den lifligaste inoch utrikes trafik, äfven så att säga grunden till ett skandinaviskt jernvägssystem, förenande de tre nordiska rikena i ett innerligt sammanhang, framkallande ömsesidig beröring, lifvande ömsesidiga framsteg och möjliggörande, i farans stund, hastigt och verksamt ömsesidigt bistånd. Dessa äro de pohtiska skäl som tala för Stockholms-Göteborgsbanans sgättande i första rummet af våra jernbansföretag. Vi hafva här ej att sysselsätta oss med probabiliteterna för dess afkastning, och vi erkänna gerna vår öfvertygelse att vissa jernbaneanläggningar inom enstaka provinser skulle, åtminstone till en början, bättre bära sig, Vi missunna också ingalunda sådana banor all den bevågenhet och det understöd som de hos ständerna kunna tillvinna sig, men befara högligen att de många välmenta och förtjenstfulla bemödanden, som göras af män att hvar åt gin ort tillförsäkra hedern, — vi vilja ej obetingadt säga välgerningen — af den första jernbansanläggningen, endast skola bidraga att sönderslita frågan genom lössläppande af den sorgligt bekanta och pröfvade svenska afunden. Vi tro således att ständerna böra i första rummet fatta ett sådant beslut, att en jernbana mellan Stockholm och Göteborg må komma till det säkraste och skyndsammaste utförande, och det utan mycket diskuterande af teorier, huruvida staten skall anlägga alla banor, eller endast s. k. stambanor, o. 8. v: Uppriktigt sagdt kunna vi ej rätt väl fatta, huru man vill uppdraga en gräns mellan stampoch andra banor, samt på denna väg mellan statens och kommunernas befogenhet att föranstalta jernbansförbindelser. Vi anse det alltid betänkligt att staten ingriper längre än den behöfver i hvad som kan göras på enskild väg. Men om oöfvervinneliga svårigheter visa sig vara i vägen för anläggandet genom enskilda föreningar at en sådan väglinie, genom hvilken ej blott några enskilda provinsers (och derigenom visserligen indirekt hela landets) industriella välfärd befordras, utan som är af direkt och politisk vigt för hela samhället samt för tryggheten af dess bestånd och jemna utveckling; då må det ej anses orätt att sådana arbeten utföras för det allmännas räkning, och äfven i nödfall på allmän kredit, ehuru med yttersta varsamhet begagnad. Faran af att för en regering öppna tillfällen att genom öfvertagande af allmänna företag dels tillskapa en här af nya tjenstemän, beroende ensamt af dess godtycke, dels att på samma gång få skuldsätta landet till ett obegränsadt belopp är alltför stor, för att någonting liknande i vårt land bör kunna komma i fråga. Om derföre Rikets Ständeri afseende på jernvägars anläggning skulle komma att i principe:: godkänna statsutskottets nyligen fattade beslu. att tillstyrka ett fondsystem samt på denna grund åt regeringen uppdraga utförandet af Stockholm-Göteborgs-linien, så blifver det oundgängligt att på samma gång noga begränsa den tid inom hvilken arbetet borde vara fulländadt, ej mindre än den kredit som, med möjligaste korta amorteringsterminer, kunde för ändamålet anvisas. Under sådana omständigheter skulle vi för vår del anse anvisningen å några vissa millioner om året, för ett bestämdt företags fullbordande inom en viss föreskrifven tid, vara en långt bättre och förnuftigare hushållning än anslåendet af hundratusen riksdaler årligen under en obestämd tid till dessa sväfvande och allmänna åtgöranden, som kallas förberedande undersökningar, hvilka i vårt fädernesland i allmänhet, men särskildt genom dess vägoch vattenbyggnadsstyrelse, vunnit en så sorglig ryktbarhet. Vi ha trott oss böra på förhand framlägga dessa allmänna betraktelser, hvilka vi få tillfälle att närmare utveckla under redogörelsen för det enskilda af frågans behandling. För att göra denna så omfattande och fullständig som möjligt skola vi i morgon meddela den kongliga proposition som detta ämne blef i början af riksdagen aflåten till Rikets Ständer. — H. K. H.Hertigen af Östergötland företog i lördags f. m. med ångfartyget Valkyrian en utfärd till skärgården. — H. K. H. Hertigen af Dalarne, som i