RIKSDAGEN. Presteståndet. Plenum i lördags afton. Handboks förslaget. Ståndet fortsatte diskussionen öfver den på förmiddagen påbörjade tredje punkten af utskottets framställning, deruti föreslås, i stället för den nu brukliga invokationen till högmässogudstjeasten: Helig, helig, helig, Herre Gud allsmäktige; fulle äro himlarre och jorden ete. etc, ett närmande till 1693 ärs handbok uti följande bön: I Guds, Fadrens och Sonens och den Heliga Andes namn. Vår hjelp stär i Herrans namn, den himmel och jord gjort haver. Inför Herran äro vi nu församlade till att hälla vär Gudstjenst, tecka Honom för Hans välgerningar och bedja Honom om det som nödigt är bäde till kropp och själ. Men vi äre för våra syaders skull till all sådan nåd ovärdige, kunne oss ej heller sjelfve nr vårt elände förhjelpa. Så låtom oss nederfalla och af hjertat hvar för sig bedja och bekänna: Jag fattig, syndig menniska, som med synd född, jemväl sedan etc. etc. Mellan företrädet eller rättare lämpligheten af dessa introduktioner till högmässogudstjensten vände sig tvisten. Hufvudskälen till bibehällande af 1811 ärs invokation utgjorde för försvararne deraf, utom de liturgiska och psykologiska, fördelen af att bibehålla det församlingen med vana och kärlek fästat sig vid, samt att ej företaga förändringar i mindre väsendtliga stycken, hvarigenom svärigheterna vid de mera väsendtliga förstoras. Något mera till den religiösa känslan talande och andakt väckande än den herrliga bön som nu utgör början af altartjens en, torde msn få söka efter, Medvetandet af Guis närvaro klarnar alltid mer vid inträdet i templet, och psykoJogiskt rigtigast är det att menniskotanken flyr till den Allsmäktige, den Helige. Från tanken på och kspslan af Haos helighet vaknar till klart lif medvetandet af egen ohelighet, egen syndaskuld, som uti den följande syndabekännelsen känner ett oemotståndligt begär att uttala sig. Lyckligast vore det äfven At för sina heligaste känslor få begagna de uttryck, som under ens lefnad gjort en lycklig och skänkt samvet frid. Af denna mening voro doktor Broman, prof. Lindren, doktor Wallin, prosten P. C, Arosenius m. fl. Domprosten Björling angaf ett redaktionsförslag, svm uigjörde en förmedling af båda.