RIKSDAGEN.
Presteståndet.
Plenum i lördags afton.
Handboks förslaget.
Ståndet fortsatte diskussionen öfver den på förmid-
dagen påbörjade tredje punkten af utskottets fram-
ställning, deruti föreslås, i stället för den nu bruk-
liga invokationen till högmässogudstjeasten: Helig,
helig, helig, Herre Gud allsmäktige; fulle äro him-
larre och jorden ete. etc, ett närmande till 1693
ärs handbok uti följande bön:
I Guds, Fadrens och Sonens och den Heliga An-
des namn.
Vår hjelp stär i Herrans namn, den himmel och
jord gjort haver.
Inför Herran äro vi nu församlade till att hälla
vär Gudstjenst, tecka Honom för Hans välgerningar
och bedja Honom om det som nödigt är bäde till
kropp och själ. Men vi äre för våra syaders skull
till all sådan nåd ovärdige, kunne oss ej heller sjelfve
nr vårt elände förhjelpa. Så låtom oss nederfalla
och af hjertat hvar för sig bedja och bekänna: Jag
fattig, syndig menniska, som med synd född, jemväl
sedan etc. etc.
Mellan företrädet eller rättare lämpligheten af dessa
introduktioner till högmässogudstjensten vände sig tvi-
sten. Hufvudskälen till bibehällande af 1811 ärs in-
vokation utgjorde för försvararne deraf, utom de li-
turgiska och psykologiska, fördelen af att bibehålla
det församlingen med vana och kärlek fästat sig vid,
samt att ej företaga förändringar i mindre väsendt-
liga stycken, hvarigenom svärigheterna vid de mera
väsendtliga förstoras. Något mera till den religiösa
känslan talande och andakt väckande än den herr-
liga bön som nu utgör början af altartjens en, torde
msn få söka efter, Medvetandet af Guis närvaro
klarnar alltid mer vid inträdet i templet, och psyko-
Jogiskt rigtigast är det att menniskotanken flyr till
den Allsmäktige, den Helige. Från tanken på och
kspslan af Haos helighet vaknar till klart lif medve-
tandet af egen ohelighet, egen syndaskuld, som uti
den följande syndabekännelsen känner ett oemotstånd-
ligt begär att uttala sig. Lyckligast vore det äfven
At för sina heligaste känslor få begagna de uttryck,
som under ens lefnad gjort en lycklig och skänkt
samvet frid.
Af denna mening voro doktor Broman, prof. Lind-
ren, doktor Wallin, prosten P. C, Arosenius m. fl.
Domprosten Björling angaf ett redaktionsförslag,
svm uigjörde en förmedling af båda.