keln till dörren på sig, och, på fråga af mig hvad han trodde hafva föravledt fadrens beslut att förkorta sina dagar, sade sig väl icke veta detta, men berät tade att far och son, hvilka i mänga är idkat yrke: ooder färder på landsbygden, veckan näst förut varit a Stockholm, att den förre der supit upp alla sins benningar samt att han, efter hemkomsten, deröfrer änt ruelse och för sooen tillkännvagifvit bekymmer att nu då Julen tillstundade vara utan penniogar för nödige behöf. Jag anbefallde derefter då tillförordvade stadsfiskalen Lindbom att, i närvaro af två tillkallade trovärdige män, låta afkläda och syna liket, vill utrönande om ä detsamma funnes märken efter yttre väld. En sådan besigtning försiggick ock, och inrapporterade Lindblom samma dag att intet annat tecken till yttre väld virit ä liket synligt än det, som funnits ä dess hals och hvaraf syntes uppenbart att Garbom ljutit döden genom hängning. Dä nu den aflidne i mänga år fört en öfver ådig lefnad (han grep en gång under allmän marknad dåvarande stads fiskalen härstädes med ena handen i polisongen och under viftande med den andra, utropade åt den kringstående menigheten: nse tåcken fiskal vi här har, för hvilket brott Garbom ock undergick högsta kroppsplikt) och varit ytterligt begifrer på fylleri, samt jag icke fann ringaste anledning till annat antagande, än att han sjelf afbändt s.s lifvet, syntes mig hans Uk vara ett värdigt föremål för slissekutorns kn:f; och dä följande dagen, eller der 13 December kyrkoherden Alm inreste till Upsala hed jag honom, att derest han anträffade professor sundevall, tillspörja d-nne, om han kunde och ville begogna liket för anatomiska inrättningens i Upsola behuf. Psföljande dagen, eller den 14 December inreste jag vill hufvudstaden, hvarifrån jag ej äterkom förr ä: natten till den 16 och först denna sednare dags morzon öfverraskades jag af underrättelsen att Garbom: lik den 15 Dec. iuforslats till Upsala och aflemnats på analomisalen derstädes. Med denna ätgärd, hvil ken också den dagen, och icke lördagen den 17 Dec säsom klaganderue uppgifvit, verkligen egt rum, ha; jag icke tzgit ringaste befattning eller derom gifvit aågon befallning, utan har likets intransporterande til; Upsala skett på föranstaltande af bemälde Lindblom, om, sedan han träffat kyrkoherden Alm, efter den ;es bemkomst frän Upsala, och at bonom förnummi vt liket icke blott gerna emottoges. utan att anatomiska inrättningen till och med derpä gjorde anspråk, irott sig på eget bevåg kunna inskicka detsamrmö tade jag nu, efter min hemkomst från hufvudstaden. :åsom klaganderne tyckas förmena, men jag emellerud icke kan fiona erforderligt, ovilkorligen bort med radmän intaga domstolen och, efter hållen undersöraning, antingen formligen tilldöma liket åt anatomie alen eller föroråna om dess ärliga begrafning, s: made väl denna formal.t kommit något post festum och arit temligen olämplig, sedan liket de facto reda lifvit anatomisalens tillhörighet. Säsom skäl för nödvändigheten af undersökning vid domstol samt obiuktion liket anföra klaganderne, att omständighe erna vid Garboms död vero högst egna och oförklariga, att man i sakens nuvarande outredda skick sek ade all grund för bedömande, huruvida Garbomljuit döden af egen eller audras handaverkan samt av le ansett honom hafva saknat all anledning att sjelt rörkorta sina dagar. Omständigheterna vid Garboms löd voro likvisst icke mera egna och oförklarliga, äv utt den dagliga erfarenheten företer alldeles dylika vid dylikt dödssätt, och att han sjelf förkortade sivu lif mä så mycket mindre anses oförklarligt, som den, hvilken känt Garboms föregående gudlösa lefnad, der ander han, efter hvad ryktet förmåler, redan för mänga ir sedan gjorde försök att medelst snara sig förgöra, astmera bort vänta ett sådant slut på en sädan lefnad. Till det antsgandet, att han genom annanv: handaverkan skulle ljutit döden, saknas deremot ali skymt af anledning. Häraf behagade justitiekanslersembetet finna att Garboms barn icke haft fog till deras ifrågavarande slagan åtminstone hvad den mig beträffar, och de ha deri säkerligen icke nägon annan del, än att de under klagoskriften satt sina namn, utan är denva helt visst att tillskrifva en annan, mycket säregen och besynnerlig man här i staden, som, om han lefvat i Jet af bo:om omförmälda Abdera, sannolikt skulle jort heder åt detta samhälle, och hvilken med kla soskriften trott sig, under den skenheliga manteln at varns ömhet för en fars minne kurna skyla sin egen skadeoch hämndålystinad. Sigtuna d. 10 Aug. 1854. E. W. Bakrman. (Slutet följer).