keln till dörren på sig, och, på fråga af mig hvad
han trodde hafva föravledt fadrens beslut att förkorta
sina dagar, sade sig väl icke veta detta, men berät
tade att far och son, hvilka i mänga är idkat yrke:
ooder färder på landsbygden, veckan näst förut va-
rit a Stockholm, att den förre der supit upp alla sins
benningar samt att han, efter hemkomsten, deröfrer
änt ruelse och för sooen tillkännvagifvit bekymmer
att nu då Julen tillstundade vara utan penniogar för
nödige behöf. Jag anbefallde derefter då tillförord-
vade stadsfiskalen Lindbom att, i närvaro af två till-
kallade trovärdige män, låta afkläda och syna liket,
vill utrönande om ä detsamma funnes märken efter
yttre väld. En sådan besigtning försiggick ock, och
inrapporterade Lindblom samma dag att intet annat
tecken till yttre väld virit ä liket synligt än det, som
funnits ä dess hals och hvaraf syntes uppenbart att
Garbom ljutit döden genom hängning. Dä nu den
aflidne i mänga år fört en öfver ådig lefnad (han
grep en gång under allmän marknad dåvarande stads
fiskalen härstädes med ena handen i polisongen och un-
der viftande med den andra, utropade åt den
kringstående menigheten: nse tåcken fiskal vi här
har, för hvilket brott Garbom ock undergick
högsta kroppsplikt) och varit ytterligt begifrer
på fylleri, samt jag icke fann ringaste anledning
till annat antagande, än att han sjelf afbändt s.s
lifvet, syntes mig hans Uk vara ett värdigt föremål för
slissekutorns kn:f; och dä följande dagen, eller der
13 December kyrkoherden Alm inreste till Upsala
hed jag honom, att derest han anträffade professor
sundevall, tillspörja d-nne, om han kunde och ville be-
gogna liket för anatomiska inrättningens i Upsola behuf.
Psföljande dagen, eller den 14 December inreste jag
vill hufvudstaden, hvarifrån jag ej äterkom förr ä:
natten till den 16 och först denna sednare dags mor-
zon öfverraskades jag af underrättelsen att Garbom:
lik den 15 Dec. iuforslats till Upsala och aflemnats
på analomisalen derstädes. Med denna ätgärd, hvil
ken också den dagen, och icke lördagen den 17 Dec
säsom klaganderue uppgifvit, verkligen egt rum, ha;
jag icke tzgit ringaste befattning eller derom gifvit
aågon befallning, utan har likets intransporterande til;
Upsala skett på föranstaltande af bemälde Lindblom,
om, sedan han träffat kyrkoherden Alm, efter den
;es bemkomst frän Upsala, och at bonom förnummi
vt liket icke blott gerna emottoges. utan att anato-
miska inrättningen till och med derpä gjorde anspråk,
irott sig på eget bevåg kunna inskicka detsamrmö
tade jag nu, efter min hemkomst från hufvudstaden.
:åsom klaganderne tyckas förmena, men jag emeller-
ud icke kan fiona erforderligt, ovilkorligen bort med
radmän intaga domstolen och, efter hållen undersör-
aning, antingen formligen tilldöma liket åt anatomie
alen eller föroråna om dess ärliga begrafning, s:
made väl denna formal.t kommit något post festum och
arit temligen olämplig, sedan liket de facto reda
lifvit anatomisalens tillhörighet. Säsom skäl för
nödvändigheten af undersökning vid domstol samt ob-
iuktion liket anföra klaganderne, att omständighe
erna vid Garboms död vero högst egna och oförklar-
iga, att man i sakens nuvarande outredda skick sek
ade all grund för bedömande, huruvida Garbomlju-
it döden af egen eller audras handaverkan samt av
le ansett honom hafva saknat all anledning att sjelt
rörkorta sina dagar. Omständigheterna vid Garboms
löd voro likvisst icke mera egna och oförklarliga, äv
utt den dagliga erfarenheten företer alldeles dylika
vid dylikt dödssätt, och att han sjelf förkortade sivu
lif mä så mycket mindre anses oförklarligt, som den,
hvilken känt Garboms föregående gudlösa lefnad, der
ander han, efter hvad ryktet förmåler, redan för mänga
ir sedan gjorde försök att medelst snara sig förgöra,
astmera bort vänta ett sådant slut på en sädan lef-
nad. Till det antsgandet, att han genom annanv:
handaverkan skulle ljutit döden, saknas deremot ali
skymt af anledning.
Häraf behagade justitiekanslersembetet finna att
Garboms barn icke haft fog till deras ifrågavarande
slagan åtminstone hvad den mig beträffar, och de
ha deri säkerligen icke nägon annan del, än att de
under klagoskriften satt sina namn, utan är denva
helt visst att tillskrifva en annan, mycket säregen och
besynnerlig man här i staden, som, om han lefvat i
Jet af bo:om omförmälda Abdera, sannolikt skulle
jort heder åt detta samhälle, och hvilken med kla
soskriften trott sig, under den skenheliga manteln at
varns ömhet för en fars minne kurna skyla sin egen
skade- och hämndålystinad. Sigtuna d. 10 Aug. 1854.
E. W. Bakrman.
(Slutet följer).