STOCKHOLM, den 1 Sept.
Behöfs det ett Po!en?
REDen af de vestra makterna hittills undan-
skjutna frågan om återupprättandet af ett polskt
rike såsom ett varaktigt bröstvärn mot Ryss-
lands eröfringslystnad ät den europeiska sidan,
och på samma gång en gärd af historisk rätts-
känsla, — denna fråga, som på ett eget och
nära sätt rörer oss svenskar, har under sed-
naste tiden begynt att lifligare än förut agiteras
af den utländska pressen, och nyligen har i Pa-
ris utkommit en skrift under titel: Faut-il une
Pologne? (Behöfs det ett Polen?), hvilken gif-
vit den franska tidningen Siecle anledning
till följande varma artikel, som under närva-
rande omständigheter, och särskildt i afseende
på den i slutet förekommande anspelningen
på Preussen, ej torde vara utan betydelse för
bedömande af den mans tänkesätt, hvilken
för närvarande leder Frankrikes öden.
Behöfs det ett Polen?
Hvilken smärtsam och egen fråga: behöfs
det ett Polen?
På hjertats väg låter den lätt besvara sig.
Den nya tidens största brott är försonadt;
en heroisk nation, hvilken Europa fordom-
dags hade att tacka för sin frälsning, åter-
finner sitt medvetande och sitt namn; hon
beder vid sina altaren och existerar med sin
fulla rätt; landsflyktingarne, hvilka vunnit
allas aktning genom värdigheten i sin olycka;
återvända hem till detta ärofulla Jerusalem,
der spåret af deras blod ännu icke är utplå-
nadt; tviflet om Guds rättvisa förlorar ett af
sina förskräckligaste argumenter; historiens
dystra sorgdrägt förbytes i triumfens; de för-
tryckta folken försona sig med verldsstyrel-
sen och vänta med större tålamod frihetens
himmelska småleende; det griftsvalg som för
det närvarande skiljer östern från vestern, ger
rum för en ny handel och nya konster; den
uppståndna Lasarus mottages öfver allt såsom
civilisationens förlorade son; — med ett ord,
det är stor glädje i himlen och på jorden.
Sådant är hjertats svar på den frågan om det
behöfs ett Polen.
Äfven inom den teoretiska politiken är in-
genting lättare än ett sådant svar.
En nästan ständig anledning till skaknin-
gar och revolution försvinner; en omätlig,
oberäknelig trygghet gifves åt Europas fram-
tida fred. Vestern finner på nordens gräns
en osviklig bundsförvandt, som går i borgen
för att ingen Attila ånyo öfversvämmar verl-
den med barbarhoper; en af de förnämsta
grunderna för den europeiska jemvigten är
återställd. Det fruktansvärda nätet af slavi-
ska på våldets väg sammanknutna nationer
är genombrute:; hvarken Tyskland eller Tur-
kiet behöfva frukta Rysslands eröfringlusta;
civilisationen utställer der borta vid W exchseln
ett af dessa stora garder, som kunna dö men
icke gifva sig; ett sår är botadt, hvars smärta
vida genljudit; Frankrike, England, alla de
civiliserade nationerna, få på en dag för sig en
marknad öppen, den de ännu icke fått till-
träda utan med knot och misstroende; den
gamla brottsdelaktigheten mellan de tre de-
laremakterna upphörer att finnas, och fram-
tiden ser ett af de moln försvinna, hvilka
mest oroade den.
I den praktiska politiken blifver frågan be-
tydligt svårare.
Till alla dem som på sista tiden med oss
upprepa denna fråga ställer man en annan:
vill man hafva ett europeiskt krig och en full-
ständig omgörning af Europas karta?
Man säger dem: här är ej blott fråga om
det behöfs ett Polen, men hvilket slags Polen
det behöfs.
Om edert Polen endast är det gamla stor-
hertigdömet Warschau, utpyntadt med titeln
af sjelfständigt konungarike, så blir det en
nödvändighet för Europa att ständigt vara un-
der vapen för att upprätthålla det, emedan det
ej inom sig eger tillräckliga elementer till kraft;
om edert Polen är detta rike före den första
eller andra delningen, huru vill ni då öfver-
tyga på engång Ryssland, Österrike och Preus-
sen om nödvändigheten af det som ni for-
drar? Ni vill då att revolutionen skall lös-
släppas från den ena ändan till den andra af
vår kontinent, ty det är endast revolutionen
som kan på en gång besegra Ryssland, Öster-
rike och Preussen.
Eller också, tillägger man, kanske ni ej
fordrar något annat än en simpel uppgörelse
till följe af en kongress, t. ex. att Polen öf-
werlemnas åt Preussen och får en konstitutio-
nel regering, såsom uti den ryktbara brochy-
ren: revision af Europas karta? Men hörer ej
äfven denna fordran till de orimliga, eller skall
Polen heldre vilja blifva tyskt än slaviskt,
heldre preussiskt än ryskt?
Men, fortfar man, det finnes äfven en an-
nan möjlighet. Man kunde i den europeiska
jemvigtens intresse grunda en sjette europei-
ska stormakt. Sverge, hvars furstar fordom
warit konungar i Polen, kunde ganska väl
spela denna rol, sedan engång Östersjön blif-
vit befriad från det moskovitiska oket. Man
har äfven tänkt på Saxen, som har den för-
delen att ej vara skildt genom ett haf från
Polen, och som äfvenledes har historiskt sam-
manhang med detsamma. Men fördelarne
och olägenheterna af allt det der svaa ej
alldeles klart på den fråga om den nödvändig-
het ni uppställer då ni säger: behöfs det ett
Polen?
Det synes oss dock att maa kunde komma
till rätta med hvarandra. Sättet att uppställa
frågan skulle dertill mycket bidraga.
Öm man till esempel sade: behöfs det ett
oöfverstigligt hinder mot Rysslands orpphör-
liga inkräktningsarbete på Europa? Skulle ej