tre på eftermiddagen anbefallte min fader mig, Jo
han Gustaf Garbom, att till en ej långt från mina fa
ders bostad boende person föra förfard gadt koppar
arbete, hvilket ock af mig ful!gjordes. Då jag lem
nade vår fader befanns han alldeles eosam i vår bo
stad, och erhöll jag af howvom tillsägelse att vid mi
bortgång uttaga nyckeln till yttre rummet och häng:
deosamma på en för sådant ändamål i förstugan upp
slagen spik.
Dessa tillsägelser åtlyddes af mig, och efier ei
knapp fjerdedels timma äterkom jag till hemmet, d;
jag utanför fönst:et till min faders rum varseblef er
der stående skorstensfejare vid namn Vogel, hvilker
nägra nätter blifvit hyst af min fader, ropande bär
vid bemälte Vogel inät fönstret till min fader, dei
han uppmanade öppna dörren. Jag nedtog då der
upphängda nyckeln, uppläste yttre dörren, inträdde
tillika med Vogel i hemmet, dervid till min stor
häpnad och förskräckelse jag fann dörren emellar
det inre och yttre rummet stäende på glänt och mir
faderliggande liflös på golfvet i inre rummet vid ka
kelugnen, på rygg, med händerne hopknäppte öfve
bröstet samt en läderrem snär,d om hans hals, hvil-
ken rem befanns fastbunden vid öfre ändan af ka
kelugnsdörrhaken, så att hufvudet befanns cirka sex
tum frän golfvet. Vogel afskar straxt berörde rem
då blod forssade ur den dödes näsa, bvarefter jar
skyndsamligen begaf mig till provinciallåkaren her
doktor Elisson; som bor cirka 300 alvar från vår:
hem, och berättade olyckshändelsen samt erhöll at
honom tillsägelse att genast anmoda klockaren Zei-
terbolm att öppna åder på min fader, hvilken ac-
modan Zetterholm, säsom utgåpgen, genom budskick-
ning af sin son erhöll, hvarefter jag genast bega!
mig bem, dit, efter en halfiimmas förlopp, bemäld:
hr doktor, klockaren samt en torpare vid namn Lars
Larsson och stadsvaktmästaren Lindblom äfven in-
träffade. Den döda kroppen flytiades nu från golfve:
i sin säng, hvarefter, på hr doktorns begäran, kall
vatten hbälldes på min faders bröst, till utrönande on
han ännu var vid lif, men nägon äderlåtning företog:
ej, hvarefter samtlige besökande sig sflägsnade. Vic
pass 2 timmar härefter: infann sig i stäliet stadön
borgmästare hr C. W. Bahrman, som gjorde mig ät
skilliga frågor om min faders läge, då jag straxt cf
ter hans död i rummet inträdde, m. m., hvarefter åt:
borgmästaren, som vid besöket ej åtföljdes af nägor
annan person, sig aflägsnade. Jag erhöll för pater
logis hos en granne, hos hvilken jag klockan 10 p:
aftonen mottog besök af bemälde stadsvabtmästsre
som uppgaf sig vara befalld att från mig afhemu
nyckeln till vär bostad, hvilken begäran af mig efier-
koms. - Påföljande dag, tisdagen den 13 i samn
mänad, begaf jag mig till en bekant i Wiby stra:
utom staden och qvarstanvade der tills onsdagen de:
14, dä jag, tillika med ofvanbemälde Lars Larsson
äter begaf mig till Sigtuna och, efier att af Lind
blom hafva erhaällit pyckeln till rummet, tillika mer
Lindblom och en arbetskarl vid namn Lindswöm in
trädde i min faders bostad, der vi funuo en likkista
hvaruti bemaälde trenne personer lyftade min fader:
lik ur sängen, der det synbarligen legat orördt sedai
det först ditflyttades, och kastade detsamma med p
hafde kläder i likkistan, som deref:er utfördes i ev
vedlider, hvarefter dörren till boningsrummen Ääte.-
lästes af Lindblom, hvilken nu återtog nyckeln derti!
i sitt förvar och afslog min begäran att få innevar.
i vårt bem. Sedan piföljande fredag min syster Jo
sefina, som tjensr här i bufvudstaden, på budskiek
niog frän mig kommit till Sigtuna, erhöllo vi änd -
ligen nyckeln äter af Lindblom och fingo tillåtels
ati bebo vär egen bostad, bvarefter jag, Josefina Ger
bom, säsom äldre än min broder Joban, som endas
är 15 är gammal, besökte kyrkoherden Alm i Sig-
tuna, hvilken då just bemkommit från en resa til.
Upsala, med anhöällan om vår faders jordästnin.:
men kyrkoherden vägrade sådant på det mest be:
stämda sätt, under vpprepande af flera förordningar
enligt hvilka, säsom hr kyrkoberden uttryckte sig
al:a, som under loppet af dessa tvenne mänader af
händt sig lifvet, skulle tiilfalla avatomien i Upsala.
Påföljande lördag på aftonen infann sig äter bos os:
oftabemälde Lindblom tillika med bonden Gustaf Au-
dersson jemte ett par andra personer, då, sedan det
tillåtits oss att ett ögonblick beskäda vår faders lik.
detsamma af de närvarande upplyftades på en vag:
och af bemälde Gustaf Andersson fördes till Upsalc
att lefvereras till dervarande anatomisal, derföre An-
dersson erhöll 10 rdr riksgällssedlar.
Hr justitiekansleren torde af denna berättelse finna,
att vi icke sagt för mycket, då vi pästätt, att veder-
börande, sä andliga som verldsiiga myndigbeter i Sig-
tana, i denna sak handlat oerbördt vårdslöst, försum-
ligt och egenmäktigt.
Det hade onekligen tillhört dem att, på sätt stad-
gas i 6 28 kapitlet missgerningsbalken sädanvt detta
lagrum lyder i kongl. kungörelsen den 19:de Februari
1824, jemfördt med 1 5 13 kapitlet samma balk, göra
en formlig och neggrann undersökning om sätet,
hvarpä den aflidue mistat lifvet och orsaken härtill:
och då omständigheterna härvid voro sä högst egna
och oförklarliga, bade onekligen den döde bort af pro-
vinciallåkaren undergå medicolegal besigtning sam:
obdueerats, om äfrcen detta nikdfört den olägenhet, att
priset å liket, såsom obduceradt, blifvit mindre värde-
radt i Anatomiens. I sakens nu outredda skick,
saknar man all grund för bedömandet, buruvida vår
fader ljutit döden af egen eller anvans handäverkan,
och då det ej kan, utan all undersökning, bestämdt
antagss, att han sjelf förkortat sitt lif, till hvilken
förfärliga ätgärd vi anse honom saknat ali anledning,
bar eckså br kyrkoherden Alm ej haft rätt att för-
fara på sött han gjort.
Vi ha visserligen hört förtäljas om en forntida stad
rid pamn Abdera, der det skulle gått mycket säreget
och besynnerligt till, men vi betvifla dock att en dy-
lik tilldragelse som denna der nägonsin passerat.
Emellertid och då ostridigt är, att ej mindre hr
borgmästare C. W. Bahbrman än hr kyrkoherden Alm
I denna sak uppenbart äsidosatt hvad dem tilibört,
föranvlätas vi, för att ej göra oss skyldiga till beskyll-
ing om likgiltighet för vär faders minne, härmed
ödmjukeligen anhålla, att br justitiekansleren täcktes
till laga ansvar befrämja bemälde tjenstemän, och an-
hålla vi ödmjukeligen att, sedan deras affordrade
förklaring till hr justitiekansleren inkommit, fä, ifall
sådant skulle aktas nödigt, med päminnelser den-
kamma bemöta. Stockholm den 20 Juli 1854.
Johan G. Garbom, kopparslagarelärling. Josephina
farbom, tjenstepiga.
Borgmästaren Bahrmans förklaring.
Till Kongl. Maj:ts Justitie-kanzlers-embete.
Sedan det behagat Justitiekanslersembetet att in-
fordra min förklaring, i anleduing af den skrift kop-
parslagarelärlingen Johan Garbom och dennes syster,
Josephina Garbom, hos Justiekanslersembetet in-
aggt, innefattande klagomål öfver ätgärder, som skola
blifvit dels vidtagne dels försummade med hänseende
till deras faders, kopparslagaren Carl Gustaf Garboms
ik, gär jag att, med återställande af klagoskriften, föl-
ande förklaring härmed ödmjukast afgifva.
Sedan extra provincialläkaren doktor Elisson, den
I2:te sistlidne December, inkommen till mig, berät-
lat, att kopparslagaren Gårbom medelst bängning sig
pfdagatagit, begaf jag mig upp till bans bostad och
rä för lärlingen Garbom, som fö
rr Terre AR