tre på eftermiddagen anbefallte min fader mig, Jo han Gustaf Garbom, att till en ej långt från mina fa ders bostad boende person föra förfard gadt koppar arbete, hvilket ock af mig ful!gjordes. Då jag lem nade vår fader befanns han alldeles eosam i vår bo stad, och erhöll jag af howvom tillsägelse att vid mi bortgång uttaga nyckeln till yttre rummet och häng: deosamma på en för sådant ändamål i förstugan upp slagen spik. Dessa tillsägelser åtlyddes af mig, och efier ei knapp fjerdedels timma äterkom jag till hemmet, d; jag utanför fönst:et till min faders rum varseblef er der stående skorstensfejare vid namn Vogel, hvilker nägra nätter blifvit hyst af min fader, ropande bär vid bemälte Vogel inät fönstret till min fader, dei han uppmanade öppna dörren. Jag nedtog då der upphängda nyckeln, uppläste yttre dörren, inträdde tillika med Vogel i hemmet, dervid till min stor häpnad och förskräckelse jag fann dörren emellar det inre och yttre rummet stäende på glänt och mir faderliggande liflös på golfvet i inre rummet vid ka kelugnen, på rygg, med händerne hopknäppte öfve bröstet samt en läderrem snär,d om hans hals, hvilken rem befanns fastbunden vid öfre ändan af ka kelugnsdörrhaken, så att hufvudet befanns cirka sex tum frän golfvet. Vogel afskar straxt berörde rem då blod forssade ur den dödes näsa, bvarefter jar skyndsamligen begaf mig till provinciallåkaren her doktor Elisson; som bor cirka 300 alvar från vår: hem, och berättade olyckshändelsen samt erhöll at honom tillsägelse att genast anmoda klockaren Zeiterbolm att öppna åder på min fader, hvilken acmodan Zetterholm, säsom utgåpgen, genom budskickning af sin son erhöll, hvarefter jag genast bega! mig bem, dit, efter en halfiimmas förlopp, bemäld: hr doktor, klockaren samt en torpare vid namn Lars Larsson och stadsvaktmästaren Lindblom äfven inträffade. Den döda kroppen flytiades nu från golfve: i sin säng, hvarefter, på hr doktorns begäran, kall vatten hbälldes på min faders bröst, till utrönande on han ännu var vid lif, men nägon äderlåtning företog: ej, hvarefter samtlige besökande sig sflägsnade. Vic pass 2 timmar härefter: infann sig i stäliet stadön borgmästare hr C. W. Bahrman, som gjorde mig ät skilliga frågor om min faders läge, då jag straxt cf ter hans död i rummet inträdde, m. m., hvarefter åt: borgmästaren, som vid besöket ej åtföljdes af nägor annan person, sig aflägsnade. Jag erhöll för pater logis hos en granne, hos hvilken jag klockan 10 p: aftonen mottog besök af bemälde stadsvabtmästsre som uppgaf sig vara befalld att från mig afhemu nyckeln till vär bostad, hvilken begäran af mig efierkoms. Påföljande dag, tisdagen den 13 i samn mänad, begaf jag mig till en bekant i Wiby stra: utom staden och qvarstanvade der tills onsdagen de: 14, dä jag, tillika med ofvanbemälde Lars Larsson äter begaf mig till Sigtuna och, efier att af Lind blom hafva erhaällit pyckeln till rummet, tillika mer Lindblom och en arbetskarl vid namn Lindswöm in trädde i min faders bostad, der vi funuo en likkista hvaruti bemaälde trenne personer lyftade min fader: lik ur sängen, der det synbarligen legat orördt sedai det först ditflyttades, och kastade detsamma med p hafde kläder i likkistan, som deref:er utfördes i ev vedlider, hvarefter dörren till boningsrummen Ääte.lästes af Lindblom, hvilken nu återtog nyckeln derti! i sitt förvar och afslog min begäran att få innevar. i vårt bem. Sedan piföljande fredag min syster Jo sefina, som tjensr här i bufvudstaden, på budskiek niog frän mig kommit till Sigtuna, erhöllo vi änd ligen nyckeln äter af Lindblom och fingo tillåtels ati bebo vär egen bostad, bvarefter jag, Josefina Ger bom, säsom äldre än min broder Joban, som endas är 15 är gammal, besökte kyrkoherden Alm i Sigtuna, hvilken då just bemkommit från en resa til. Upsala, med anhöällan om vår faders jordästnin.: men kyrkoherden vägrade sådant på det mest be: stämda sätt, under vpprepande af flera förordningar enligt hvilka, säsom hr kyrkoberden uttryckte sig al:a, som under loppet af dessa tvenne mänader af händt sig lifvet, skulle tiilfalla avatomien i Upsala. Påföljande lördag på aftonen infann sig äter bos os: oftabemälde Lindblom tillika med bonden Gustaf Audersson jemte ett par andra personer, då, sedan det tillåtits oss att ett ögonblick beskäda vår faders lik. detsamma af de närvarande upplyftades på en vag: och af bemälde Gustaf Andersson fördes till Upsalc att lefvereras till dervarande anatomisal, derföre Andersson erhöll 10 rdr riksgällssedlar. Hr justitiekansleren torde af denna berättelse finna, att vi icke sagt för mycket, då vi pästätt, att vederbörande, sä andliga som verldsiiga myndigbeter i Sigtana, i denna sak handlat oerbördt vårdslöst, försumligt och egenmäktigt. Det hade onekligen tillhört dem att, på sätt stadgas i 6 28 kapitlet missgerningsbalken sädanvt detta lagrum lyder i kongl. kungörelsen den 19:de Februari 1824, jemfördt med 1 5 13 kapitlet samma balk, göra en formlig och neggrann undersökning om sätet, hvarpä den aflidue mistat lifvet och orsaken härtill: och då omständigheterna härvid voro sä högst egna och oförklarliga, bade onekligen den döde bort af provinciallåkaren undergå medicolegal besigtning sam: obdueerats, om äfrcen detta nikdfört den olägenhet, att priset å liket, såsom obduceradt, blifvit mindre värderadt i Anatomiens. I sakens nu outredda skick, saknar man all grund för bedömandet, buruvida vår fader ljutit döden af egen eller anvans handäverkan, och då det ej kan, utan all undersökning, bestämdt antagss, att han sjelf förkortat sitt lif, till hvilken förfärliga ätgärd vi anse honom saknat ali anledning, bar eckså br kyrkoherden Alm ej haft rätt att förfara på sött han gjort. Vi ha visserligen hört förtäljas om en forntida stad rid pamn Abdera, der det skulle gått mycket säreget och besynnerligt till, men vi betvifla dock att en dylik tilldragelse som denna der nägonsin passerat. Emellertid och då ostridigt är, att ej mindre hr borgmästare C. W. Bahbrman än hr kyrkoherden Alm I denna sak uppenbart äsidosatt hvad dem tilibört, föranvlätas vi, för att ej göra oss skyldiga till beskylling om likgiltighet för vär faders minne, härmed ödmjukeligen anhålla, att br justitiekansleren täcktes till laga ansvar befrämja bemälde tjenstemän, och anhålla vi ödmjukeligen att, sedan deras affordrade förklaring till hr justitiekansleren inkommit, fä, ifall sådant skulle aktas nödigt, med päminnelser denkamma bemöta. Stockholm den 20 Juli 1854. Johan G. Garbom, kopparslagarelärling. Josephina farbom, tjenstepiga. Borgmästaren Bahrmans förklaring. Till Kongl. Maj:ts Justitie-kanzlers-embete. Sedan det behagat Justitiekanslersembetet att infordra min förklaring, i anleduing af den skrift kopparslagarelärlingen Johan Garbom och dennes syster, Josephina Garbom, hos Justiekanslersembetet inaggt, innefattande klagomål öfver ätgärder, som skola blifvit dels vidtagne dels försummade med hänseende till deras faders, kopparslagaren Carl Gustaf Garboms ik, gär jag att, med återställande af klagoskriften, fölande förklaring härmed ödmjukast afgifva. Sedan extra provincialläkaren doktor Elisson, den I2:te sistlidne December, inkommen till mig, berätlat, att kopparslagaren Gårbom medelst bängning sig pfdagatagit, begaf jag mig upp till bans bostad och rä för lärlingen Garbom, som fö rr Terre AR