RIKSDAGEN. Presteståndet. . Gårdagens: aftonplenum. . : Vid föredragning af konstitutionsutskottets betänkande n:o 40, angäende föreslagen ändring af 56 och 81 S6 R. F., fattade ståndet det beslut, att, som sin gemensamma tanka förklara det någon annan förändring af nämnde ej vore behöflig än att den 56 mätte sättas i mer sammanstämmigshet med den 81 i hvad behandlingen af kongl. propositioner vidkommer. För en sädan åsigt talade biskop Hallström och professor Lindgren under tadel mot konstitutionsutskottets handlingssätt, att, då ett förslag blifvit af något ständ förklaradt hvarken vara nödigt-eller nyttigt, hänskjuta frågan till förstärkt utskott. För utskottets framställning talade doktor Sandberg, ty om full samstämmighet fordrades kunde hvarje nyttig grundlagsförändring försväras mer än önskligt vore. Sammansatta statsoch bevillningsutskottetsbetänkande: n:o: 71, hvari utskottet afstyrker den personliga skyddsafgiftens -begagnande för kommunala behof, föranledde en längre disskussion, i hvilken deltogo till försvar för utskottets framställning proatarne Berlin och Melin samt biskop Heurlin af skäl att statsverket ej kunde undvara för sina behof så stor summa som de 315,000 rdr hvartill den till staten nu futgående halfva personliga skyddsafgiften uppgär. Kapitaliserade utgjorde dessa medel en somma af 6!, millioner. Vädligt som princip, vore det äfven att med statsbidrag fullgöra de äligganden som tillkomma kommunerna sjelfva, ty börjar man att skänka bort, tar derpå aldrig slut, dä nya behof så lätt skapas... Fördelningen kunde ej heller blifva rättvis, då visserligen flere samhällen kunde vara i behof af understödet, deremot andra alls icke vore i behof deraf. Bättre då att de verkligen behöfvande finge hos Kongl. Maj:t anhålla om erforderligt understöd, då:behofvet kunde blifva rätteligen bedömdåt och tillgångarne rättvisare fördelade. Något så tryckande för den fattiga befolkningen läge ej uti afslaget, då desse vid bristande tillgång att gälda sine afgifter med, i alla fall erhålla afkortning, och inga andra få betala än de som kunna. På dessa grunder yrkades bifall. För afslag -å betänkandet och åtterremiss deraf, för att tillvägabringa ett bifall till doktor Björkmans motion talade, jemte motionären, som framställde det trängande behof hvaruti kommunerna sig befunne för att kunna bereda fattiga barns ordentliga skolgång och uppfostran till gangnande menniskor, doktor Sandberg samt prosten Söderberg. Som desse talares tankar bäst finnas uttryckte uti den reservation doktor Sandberg vidfogat betänkandet, finnes densamma å annat ställe i bladet in extenso införd, och änvisa vi till detsamma. Desse talare funno ej så liten olikhet mellan behandlingen af frägan om nedsättning af tjenstemännens. löner samt bevillning å handel och rörelse och den ifrägavarande. Dä hade äfven utskottet under betraktande af de tilltagande statsbehofven afstyrkt motionen; men ständen, som dä (representerade sina egna intressen, fordrat nedsättningen, utan att tala om -statsverkets förlust, eller kapitalisering af den för framtiden förminskade bevillningen, nu när det gäller den fattigaste befolkningen, som vid riksdagarne inga målsmän eger, har statsutskottets ledamöter blifvit gripne af en.sparsamhetsanda; hvars symptomer man förmärkt under riksdagen i utskottets liberala tillstyrkande af stora anslag, och som då måhända varit bättre på sin plats. När frägan gäller förädlande. af. hästar, oxar, kor och får, bjuder det ekonomiska förständet att medel ej få fattas till racerrias förbättrande, men då menniskovänner begära att de fattiga mätte få behålla siva små tillgångar till sin egen races förädling, har nationalekonomen ej öra derför, då kallas det oförständ att understödja sädana bemödanden, dä förklaras staten ej hafva råd till sådana utgifter. Man säger vissers ligen att denna afgift ej drabbar de aldra fattigaste; som erhålla afkortning; men den stora, arbetande:befolkningen, de nio tiondedelarne af nationen är det ändöck, som till största: delen betalar medlen. Något efterskänkande är ju ej fråga om, säger man, de fattiga skola ialla fall betaladessa penningar; men må man besinna huru olika dessa medel efter vär önskan skulle användas. Hvad den fattige då betalade, visste han skulle komma hans barn till godo, och han skulle då betala med nöje, om äfven med uppoffring, di deremot medlen nu användas till för honom okända ändamål, till statens behof, hvars aldrig tillfredsställda begär han väl hört omtalas, men af hvars goda han aldrig smakat en droppa. Vid votering bifölls utskottets tillstyrkta afslag i motionen med 28 röster mot 5. Doktor Sandberg anmälde sin reservatien mot detta beslut. Doktor. A. Sandbergs reservation mot Statsoch Bevillningsutskottens. afstyrkande utlåtande, i anledning -af väckta motioner. om den -person-. liga skyddsafgiftens användande för kommunala -bekof. : Emot föregående förslag fär jag reservera mig af följande anledningar: Det hufvudsakligaste skälet, som i betänkandet anföres, är väl statsverkets behof. af den personliga skyddsafgiften. Visserligen äro statsverkets behof stora, och de kunna göras större än de verkligen äro. Ja, de kunna så utvidgas och förstoras, särdeles inom extra statsregleringskategorien, att skatterna behöfde mäångdubblas för att fylla dem alla. Om man beviljar icke blott allt, hvad som äskas i regeringens propositioner, och mera dertill, utan äfven millioner riksdaler, som begäras af enskilda riksdagsmän till s. k. stora företag eller till fördel för särskilda orter och personer, som lyckas att här hafva kraftiga förespråkare, — till teatrar, jernvägar, kaneler, löneförhöjningar, pensioner och pensionskassor samt en oräknelig mängd andra föremäl, så kunna de största tillgångar blifva otillräckliga. Men mig synes det icke vara rätt att utpressa skatter af folket till andra ändamäl, än dem, sont äro högst nödvändiga för samhällets bestånd, och då utgifterna inskränkas till dessa, blifva statsinkomsterna fullt tillräckliga. 4 l Att en öfvertygelse om tillräckliga tillgängar för statsverkets behof är rådande bäde inom bevillningsutskottet och inom riksstånden, har sin goda grund uti den erfarenhet att, fastän föregående riksdagar varit nästan lika frikostiga med statsanslag, som den innevarande, så hafva likväl vid riksdagarnes början 2 å.3millioner riksdaler banko befunnits i riksgäldsLanfdärat olenea —o 9 oo a llantidanm san JK ÅA LL