Men saken har äfven en annan sida, som
väl förtjenar att tagas i betraktande. Man
vet hvilka ofantliga anslagssummor blifvit, med
hufvudsakligt afseende på den beräknade
förhöjda bränvinsskatten, vid denna riks-
dag beviljade. Om nu bränvinsbränningen
inställes och ingen bränvinsskatt följaktligen
inflyter, hvarifrån skola då medel tagas, för
att fylla den betydliga brist, som vid dessa
anslags betäckande måste uppkomma? Utan
tvifvel blir det bondeståndet, som på ett el-
ler annat sätt får tillsläppa drygaste delen
deraf, och månne kommittenterna dermed skola
finna sig belålna?
Ännu har icke jernvägsfrågan blifvit inom
riksstånden behandlad, men torde endera da-
gen förekomma. Det är naturligt att osäkerhe-
ten, huruvida den förhöjda bränvinsskatten kan
med säkerhet påräknas, skall verka förla-
mande på afgörandet af ätven denna fråga, som
är af så stor betydelse för landets materiella
förkofran, och det missnöje som deraf upp-
står kommer jemväl att drabba bondeståndet.
Vi hafva icke tvekat att ganska oförstäldt
säga bondeståndet vår mening och frukta icke
att detta hedervärda stånd missförstår oss. Vi
anse oss nemligen hafva både rätt och
pligt att göra det. Bondeståndet vet bäst om
vi åsidosatt dess verkliga intressen, som efter
vår uppfattning på samma gång äro hela lan-
dets, och hvilka vi alltid sökt att på det kraf-
tigaste understödja. Vi hoppas att bondestån-
det skall taga ofvan anförda omständigheter
i behörigt öfvervägande och, när frågan
nästa gång i ståndet förekommer, deruti fatta
definitift beslut. Den hemliga glädje de ul-
trakonservativa inom sig känna vid hvarje steg
som representanterna för Sveriges allmoge taga,
hvilket kan ådraga dem det allmänna ogillan-
det, skall derigenom äfven denna gång komma
på skam.