UTRIKES. Med södra posten ha vi dag mottagit danska blad af den 26 dennes: DANMARK. Det bekräftar sig, att ministeren gerna vill tvinga etatsrådet prof. Madvig att taga plats i riksrådsförsamlingen. Genom en kongl. skrifvelse har den visserligen icke direkt uttalat någon hotelse om afsättning, men dock ålagt honom att noga betänka s:g, innan han definitift afslår att inträda i riksrådet. Då man känner ministerens föregående åtgärde! med embetsmän, hvilka hysa åsigter sond äro densamma obehagliga, ser man lätt hvadsom ligger under denna varning. Feedrelaridet, innehåller häröfver en skarp artikel, i hvilken det bland annat heter: ! Huru skola de riksråd, som ansett för en ära at. få denna kallelse, upptaga att ministören försök tvinga nägon till att mottaga densamma? Böra de icke anse det för en sädan skam, icke blott för ministe ren sjelf, utan ock för dess frivilliga medlemmar, att de. icke längre vilja vara bland dessas antal? Skall h. e, grefve Adam Wilhelm Moltke, minister: före och efter 1848, Danmarks! största jordegare, i fall han mottagit kallelsen, verkligen kunna !taga säte i ett räd, dit man befallt hans förra kollega, oaktadt dennes vägrau att ioträda, eller skall han, i fall han ännu icke mottagit utnämningen, icke deri se en oafvislig uppfordring till att vägra mottaga densamma. Är den högmodigaste a! våra penningaristokrater, kammarherre Scavenius, i så stort behof af de fickpenvingar, hvarmed riksråden aflönas, att han skall täla en sädan skymf? Skall den oafsättlige domaren, assessorn i högsta domstolen Mourier kunna finna det öfverensstämmande med sin ömtäliga hederskänsla och sitt samvete att taga plats-i ett räd, hvars ledamöter kunna pressas liksom örlogsmatroser? Vi få se. Det skulle vara eu högst sorgligt vittnesbörd om den bland Danmarks högre klasser rädande hederskänsla och sjelfstähdighet, i fall ingen blyges att sitta i riksrådet, sedan detta blifvit betecknadt såsom en tvängsarbetsanstalt. Slutligen hvad skall professor Madvig sjelf göra? Skall han, emot sitt väl öfvervägda beslut och sin väj grundade öfvertygelse, lyda den otillbörliga befallningen, eller skall han stå fast vid sin vägran, utsättande sig för de följder som deraf härflyta? Det är hårda tider,i hvilka vi lefva och det är hårda prof, som kunna möta män hvilka, utan att egh förmögenhet eller en oberoende ställning, af kärlek till sitt fosterland ha deltagit i dess offentliga angelägenheter. Ingen skall bryta stafven öfver den som vacklar och betänker sig, innan han sätter på spelhela sin borgerliga existens. Ingen skall tadla den som, hellre än att göra detta, drager sig alldeles tillbaka, om han kan det. Men hvar och en skall beklaga den man, som icke en gång kan få lof att draga sig tillbaka efter sin önskan, hvilken det förmenas att lefva endast för sitt närmaste kall, sin vetenskap och sitt embete, som man befaller att bekläda en offentlig förtroendepost, oaktadt han i de mest loyalå uttryck har undanbedt sig densamma och som man sannolikt skall hota med embetets förlust, blott emedan han har och säsom en trlig man står fast vid eh öfvertygelse. Hvad beslut etatsrädet Madvig skall ta ga, veta vi icke, och det vet han kanske icke!sjelf ännu. Men lika visst som vi för vär delicke vågade tadla honöm, om det härda valet mellan embetsförlust och riksrädspläts uppställdes för honor och han valde det sista, lika visst tro vi att etatsrädet Madvig cke behöfver läta befalla sig en sådan förödmjukelse att tillbakakalla sitt en gång tagna beslut. De 72 valmän i Köpenhamn, hvilkas uppmaning att nedlägga riksrådsmandatet han mottagit, sedan han, sä vidt vi veta, redan hade bestämt sig till att!göra letta, skola säkert garantera honom att ban icke skall ;e sig utsatt för nägon materiel förlust, och Dannarks berömdaste vetenskapsman efter FH. C. Örsteds död kan på så mänga ställen i Europa finna en ärofull anställning, att han icke bör låta hundsa sig af en minister, hvars europeiska berömdhet endast kan jemföras med H, M. Konungens af Neapel, Denne uppehåller sig för närvarande på Ischia, hans förre väns och ministers fängelse. Skola herrar: Tillisch, Sponneck ooh Hansen föreviga sig i historien genom att Irifva sin förra vän och kollega i landsflykt ?. Nationalbankens styrelse har beslutat att gå n på de af regeringen uppställda vilkoren ör ett ökadt utgifvande af 4 millioner rdr silfver. !