STOCKHOLM, ien 29 Ang. Korrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 21 Aug. Bland alla praktiska sanningar är den en af de mest oemotsägliga som Montecuculi uttryckte med de orden, att för att föra krig erfordrades 1:o pengar, 2:0 pengar, 3:0 pengar. De turkiska finansernas ställning ärsåledes ej bland de minsta svårigheterna i afseende på den orientaliska frågan. Pays gifver i dag i sin korrespondens från Konstantinopel af den 10 Augusti föga tillfredsställande upplysninr i detta afseende. Den berättar att det turkiska lånet ännu alltid vore oafslutadt, och att man tviflade om framgången af herrar Blacks och Durands nnderhandlingar; Pays korrespondent tillägger att det är fråga om ett annat låneförslag, hvartill franska och engelska regeringarne beslutit medverka, a! 150 millioner för Porten, under vilkor att franska och engelska kommissarier skulle hafva uppsigt öfver denna summas användande, men turkiska regeringen hade funnit detta vilkor förödmjukande, och förslaget hade blifvit tillbakavisadt. Om denna nyhet bekräftar sig, — och några andra bref från Orienten gifva anledning: att misstänka något dylikt, — så förebrår Pays med rätta den turkiska regeringen dess ömtålighet. Om Frankrike och England i afseende på det turkiska lånet icke iklädt sig någon annan ansvarighet än den moraliska, är det klart att en sådan ansvarighet skulle vara nog att auktorisera dem till en dylik uppsigt. Så mycket mera blir detta förhållandet, om dessa makters bemedling innebär någon positiv förbindelse, och ännu mera rättmätig synes den ifrågavarande uppsigten, då man betänker att, såsom Pays anmärker, försnillning och falhet olyckligtvis utgöra hufvuddra-get i de turkiska tjenstemännens administrativa och finansiella seder, trots alla regeringens ansträngningar att utrota dessa sekelgamla missbruk. Man har således skäl att vänta sig ett återupptagande af detta förslag. Den omtalade korrespondenten ger för öfrigt en sorglig målning af den ottomanska skattkammarens belägenhet. Det fanns enligt denna beskrifvare ej en gång nödiga tillgångar att bestrida utgifterna för sultans dotters bröllop, ooh de turkiska trupperna hade ej fått sin sold. Vid samma datum, den 10 Augusti, var expeditionen mot Krim ej vidare en hemlighet för någon i Konstantinopel. Mellan denna stad och Varna rådde en liflig rörelse. Den franska generalen hade begärt och erhållit 50 belägringskanoner och en massa materialier för konstruerande af flottbroar; man uppköpte så många små ångbåtar som funnos, och man arbetade natt och dag på byggande af pråmar, hvilka dagligen afskickades till Svarta hafvet. Med expedition mot Krim förstod man der såsom här en expedition mot Sebastopol, och i Konstantinopel trodde man på dess framgång liksom i Paris, hvarest männen af facket äro af den öfvertygelse att den platsen nu är tillräckligt studerad, för att man, så vidt ej oförutsedda omständigheter komma emellan, kan förutsäga dess fall på bestämd dag. Så mycket rörande Svarta hafvet. Hvad Östersjön angår, så har intagandet af Bomarsund blifvit ur enahanda synpunkt betraktadt både af allmänheten och af tidnin: garne, och det är ur svensk synpunkt. D:-: eröfriug har framför allt synts vigtig deri att den, i det den åt Sverge erbjöd hopp: att åter inträda i besittning af en för utvecklingen af dess sjöfart så vigtig punkt, kan tjena till knut i ett förbund mellan denna tappra nation samt Frankrike och England På Donausidan taga vi i detta ögonblick för gifvet att österrikarne gått öfver gränsen till furstendömena. Kriget mot Ryssland börjar således antaga de stora proportioner, som dess ärelystnad måste medföra, och denna ärelystnad skall blifva motad så framt de allierade makterna ej upphöra att rätt uppskatta det oberäkneliga intresse de hafva att mota den, så väl för det närvarande som för framtiden. Hvarföre måste då, uti detta höga skådespel som erbjuder verlden en bild af hvad man kunde kalla den europeiska patriotismen, en stor nation synas fläcka faflan? Fastän så många grunder böra bestämma Preussen för den stora politiken, synes denna stat mer och mer hängifva sig åt den lilla. De artiklar, som sedan några dagar varit synliga i Preussische Correspondenz, göra ett smärtsamt intryck, och det sätt, hvarpå detta blad tolkar de af deltagarne i Wienerkonfetensernäå för Preussen härflytande förberedelserna, tyckes antyda att dess regering, i afseende på Ryssland, tagit sitt parti för detta slags politik, som ingenting upplöser, ingenting afgör, och som utsätter en stat för att få änyo börja kriget måhända dazen efter sedan den undertecknat freden. I öfrigt smärtar detta förhållande utan att förvåna. Personer, som äro något invigda i ställningen, hafva, i trots af skenet, betraktat såsom säkert, att sedan undertecknandet af den österrikiskt-preussiska konventionen af den 20 April, djupa misshälligheter intet ögonblick upphört att framstå mellan de bådå tyska stormakternas kabinetter. Man fruktar ej utan skäl, att ryssarses återtåg utur Dohaufärstendömena gifver ny näring åt den pteussiska politiken. Det är sannolikt att Byss